Lycka är en stallfödsel

Hennes ansikte är välkänt bland lantbrukarna på södra Gotland.
Själv växte hon upp i Visby, men trivdes bäst på landsbygden bland sina äldre släktingar.
-När jag kom ut i ladugården tog jag ett djupt andetag och tyckte att det luktade underbart. De andra tyckte mest att jag var konstig, minns hon.
Intresset för djur har funnits med sedan hon var barn, och som tonåring började hon på eget bevåg att praktisera hos veterinären Karl-Erik Everz, som kom att bli hennes läromästare.
-Han var otroligt duktig på alla sorters djur, av honom fick man alltid ett klokt svar. Han var min idol, en sådan veterinär ville jag bli.

Tog hand om blommorna
Efter utbildning vid veterinärhögskolan, som då låg i Stockholm men senare flyttades till Uppsala, arbetade hon som vikarie under flera år och fick se olika delar av Sverige.
-Jag bodde ofta hemma hos den jag vikarierade för och tog hand om katten och blommorna.
1980 flyttade hon tillbaka till Gotland, och under några år på 1990-talet arbetade hon som distriktsveterinär på Sudret, men när Jordbruksverket organiserade om veterinärerna i landet valde Catharina Cronberg att starta eget företag.
-Jag var van att arbeta hemifrån och att ha mina barn nära och ville inte in på någon veterinärstation, säger hon.
Kundkretsen består av ett 70-tal lantbrukare, de flesta kobönder.
Många av påringningarna gäller juverinflammation på kor.
Även om hon sällan arbetar med sällkapsdjur händer det att hon får iuppdrag att avliva skadade och gamla hundar och katter.
Banden mellan människor och sällskapsdjur är naturligtvis ofta mycket starkare än mellan lantbrukare och deras djurbesättningar, och avskedet kan bli uppslitande.
-När man skaffar ett husdjur måste man inse att dagen kommer när man måste ta ett svårt beslut. När djuret börjar bli gammalt tycker jag att man ska börja förbereda sig mentalt, råder hon.
En helg i månaden har Catharina Cronberg jouren på södra halvan av ön-och hon trivs utmärkt att arbeta med de akuta fallen.
-Att få ut en levande kalv eller fölunge, det är det roligaste. Ibland är jag gladare än ägaren eftersom jag vet hur nära det var att det inte skulle gå, berättar Catharina Cronberg.

Minns med fasa
Men alla ögonblick är inte lika lyckliga.
Ibland får veterinärer ta hand om djur som farit illa efter att lantbrukaren drabbats av skilsmässa, alkoholism eller andra allvarligare sjukdomar.
Hon minns med fasa den gång miljö- och hälsoskyddskontoret kallade henne till en gotländsk gård där ägaren tappat kontrollen över sin besättning.
-Djur stod i skiten, andra låg döda. Då storgrät jag.
Jobbet är inte riskfritt.
För ett par år sedan sparkades hon iansiktet av en ko som blödde kraftigt från juvret. Catharina Cronberg blev liggande på marken en stund men kunde senare arbeta vidare-sittande i en trädgårdsstol.
Nyligen blev hon vittne till hur en sjuk ko attackerade sin ägare genom att först springa över honom och sedan kasta upp mannen i luften.
Snart fyller hon 63 år, men har inga planer på att sluta.
-Men jag tänker trappa ner på jouren. På vintrarna måste man ibland skotta fram bilen och jobba med djur i snö och kyla. Jag är lite orolig att jag inte ska orka, säger hon.

Lycka är en stallfödsel

Catharina Cronberg lever för sitt arbete.Efter 36 år som veterinär kan hon intyga att jobbet är fyllt av vardagsdramatik.Och hon blir fortfarande överlycklig när en födsel i stallet går vägen.