Lennart mönstrar av
Nu mönstrar Lennart Kinnander av ännu en gång. Han har gjort det många gånger förr och har vanan inne. Först inom yrket på sjön och sedan inom prästyrket för det ligger nära till hands att mönstra av efter tjänstgöringar för Skut (Svenska kyrkan i utlandet).
Snart mönstrar han på igen som Skutpräst i Torrevieja i Spanien.
För både Lennart och makan Eva tycker om att vara i farten, vara där det händer saker. Han kommer att tjänstgöra som präst och hon som diakon, först en månad med försöksverksamhet där sommartid, sen är de hemma en tid och sista september åker de tillbaka för en halvårs tjänstgöring där. Sen...ja då kommer de väl hem... en tid i alla fall.
Präst sen 1979
I drygt 26 år har Lennart Kinnander varit präst. Tidigare var han först en lång tid på sjön, sen personalchef på Gotlandsbolaget innan han började studera teologi.
Han erkänner att han aldrig själv kommit på tanken att bli präst utan framhåller här sin kloka hustru som gav honom idén till det yrke han nu pensioneras ifrån och som han aldrig ångrat att han "klev ombord på".
I sitt sjöyrke var en av arbetsplatserna på Grängesbergsbolagets båtar, bland annat tankbåtar.
- Jag var andrestyrman och tyckte om de långa sjöfärderna på 30 dygn, säger han. Ofta lastade vi olja i Persiska viken och gick upp till Europa eller gjorde andra färder mellan Sydamerika och Europa.
Så småningom blev det färjetrafik i Gotlandsbolaget, där han var anställd när han bytte yrke.
Under årens lopp har han hela tiden behållit knytningen till och kontakten med sjön.
- I början av präststudierna var han tacksam för sin fasta grund från baptisthemmet på Öland och det är han än i dag. Han diskuterar gärna kristna frågor med sin drygt 90-åriga mamma.
Först blev det kompletterande studier på Säveskolan och sen teologistudier i Uppsala som ledde fram till prästexamen och vigning i Visby domkyrka 1979.
Båda ville ut
- Både jag och Eva var redan då inställda på att vi ville ut i världen och arbeta för Skut, säger han.
Det kändes hemma för dem båda att ha kontakt med sjöfolk och andra svenskar i utlandet. Första resan ut kom efter en tid i Visby domkyrkoförsamling och då bar det av till Brasilien och Sao Paulo. Efter tre år var de hemma och tjänstgöring för Lennart i Eskelhem i två år och därefter tre intressanta och äventyrliga år i Alexandria, Egypten, därefter 2,5 år i Bryssel, fem år i Östergarn, och åter Visby.
- När jag nu slutar har jag haft min längsta tjänstgöring på ett och samma ställe, säger Lennart. Jag har varit i Eskelhem i sju år nu.
Även under åren hemma på Gotland har makarna Kinnander gjort kortare avstickare, bland annat på somrarna, till Skut-kyrkor. Eller som Lennart säger "ute och luftat kavajen".
Goda kontakter
Han tänker tillbaka på allt gott samarbete han haft med otaliga personer under sina yrkesår. Han framhåller biskop Olof Herrlin som en intresserad, förstående stiftsledare med bakgrund som fartygspräst och hur Herrlin så småningom prästvigde honom. Vidare känner han varmt för alla sin kontakter med sina tidigare arbetskamrater bland annat inom Gotlandsbolaget, hur de anlitat honom vid förrättningar sen han blev präst, både i glädje och sorg.
Kanske är en av förklaringarna till kontakterna prästens och sjömannens deklaration om sin själv, nämligen:
- Jag har aldrig försökt vara komplicerad, säger han.
För ett halvår sen slutade Eva Kinnander som sjukhusdiakon. Nu slutar Lennart som kyrkoherde i Eskelhem.
Pensioneringen har gett dem skön, fri känsla. Men också en känsla av ansvar att användas inom kristet och socialt arbete dit de snart åker i Spanien.
Så jobbar vi med nyheter