När man jämför Johan Fredrik Meijers karta från 1643 med den från 1729 förstår man att Gotland var i behov av en noggrannare kartläggning.
I Sverige tog kartläggningen fart under 1600-talet efter det att Lantmäteriet inrättats 1628. För Gotlands del dröjde det, först 1645 blev ön svensk. Efter det dröjde det ytterligare drygt 40 år innan beslut togs om att ön skulle mätas och dokumenteras.
Först trodde man att två man skulle klara jobbet, men totalt kom sju lantmätare att arbeta i drygt tio år med uppgiften. De som inledde kartläggningen var Matthias Schilder och Gabriel Elephant. Den 12 september 1692 förordnades de som lantmätare och arbetet startade på Fårö där en jordebok var klar efter ett år.
Matthias Schilder kom att kartlägga cirka 370 gårdar i 21 socknar (samt även Visby stad). Gabriel Elephant hann med ungefär 260 gårdar i 18 socknar.
1694 förstärkte Carl Landtbom styrkan. Han kartlade cirka 195 gårdar i 14 socknar.
1696 utökades gruppen med fyra lantmätare. Johan Burmeister hann med cirka 265 gårdar i 16 socknar, Thomas Hoffman cirka 160 gårdar i 12 socknar. Nils Biörck kartlade cirka 175 gårdar i 9 socknar fram till 1704, och Jonas Frijman cirka 195 gårdar i 13 socknar.
Uppgiften var att med sina mätinstrument noga beskriva gårdarnas ägor och notera både storlek och avkastning. Uppgifterna skulle ligga till grund för skattläggning.
Lantmätarnas arbete var klart 1704. Därefter tillsattes en skattläggningskommission, men när en av nyckelpersonerna i kommissionen avled (och Sverige dessutom drogs in i krig mot ryssarna) dröjde det ändå fram till 1747 innan skattläggningen genomfördes.