Krigets skadade barn finns mitt ibland oss
300 000 barn leker inte krig. De tvingas delta på riktigt. Och många av de flyktingbarn som kommer till Gotland och övriga landet bär på fasansfulla minnen.Rädda Barnen uppmärksammar detta i en riksomfattande kampanj, och i dagarna särskilt i Visby.
Det är skrämmande att barn ska behöva uppleva sådant som krig. Det hela är svårt att ta in eftersom man bara kommer i kontakt med detta via nyheterna, säger Kristoffer.
<span class='mr'>Vi är mer lika än olika</span>
För Kerstin Blomberg, ordförande för Rädda Barnen på Gotland, kan installationen föda många tankar:
De flesta av de flyktingar som kommer hit har en våldsam bakgrund. Det bör alla åtminstone försöka att förstå. Men jag tycker också att vår installation säger att vi människor är mer lika än olika. Alla vill ha kärlek, en vän, mat och så vidare.
Statistiken om de senaste tio årens väpnade konflikter är fruktansvärd, med siffror så stora att de inte går att ta in. Två miljoner barn har dödats, 6 miljoner har fått allvarliga fysiska skador och 10 miljoner har fått allvarliga psykiska skador.
Kerstin Blomberg har träffat en flykting från Uganda som berättade om hur "rekryteringen" går till:
En lastbil körde in i byn och militärer drog upp barn i 10-årsåldern på flaket och körde dem till ett träningsläger. Så långt går vuxna i sin cynism.
<span class='mr'>Arbetet gör skillnad</span>
Rädda Barnen gör sitt bästa för att vara en motkraft. Bara i Sudan har organisationen avväpnat närmare 6 000 barn. Flyktingbarn i Sverige, som ofta är föräldralösa, får hjälp för att bearbeta sina trauman, exempelvis genom att skriva om och rita sina upplevelser.
Kerstin Blomberg tycker att det räcker med ganska litet för att få bevis för att arbetet också gör skillnad:
Jag kommer ihåg en liten flicka, som flytt från en konflikt i Sudan. Efter en tid här fick jag en dag höra henne säga på svenska: "Jag är glad". Bara att få höra det var värt mer än miljoner.
Förutom att försöka sätta sig in vad flyktingbarnen har upplevt, kan gotlänningar och svenskar i allmänhet bidra på fler sätt, menar Kerstin Blomberg:
Vi är förstås tacksamma om man stödjer vårt arbete. Och bor man granne med en flykting räcker det långt med att vara en medmänniska och till exempel bjuda in på kaffe.
Så jobbar vi med nyheter