Kramkalas på första och sista skolavslutningen
I går fredag, gick barnen i Tingstäde och Stenkyrka skolor på sommarlov, liksom många andra av öns skolbarn.För vissa var avslutningen den allra första.För två engagerade och uppskattade pedagoger, Gunilla Hultgren och Jerry Lönngren var det dock den allra sista innan pensionering.
- Vi bestämde oss för några år sedan att vi skulle vara vartannat år i Tingstäde och vartannat år i Stenkyrka, men varje år vi ska vara i Stenkyrka så har det regnat och varje år vi ska vara i Tingstäde så är det fint väder, säger rektorn Anne Svensson.
För en gångs skull tycktes dock Stenkyrka ha dragit det långa strået vad beträffar väderleken. Junidagen var som gjord för examen, med fågelkvitter, solsken och sval vind i det lummiga änget och för att riktigt komma i stämning inleddes sommaravslutningen med att man gemensamt sjöng "Den blomstertid nu kommer" till förinspelad orgel.
En sista insats
Därefter bjöd Kulturskolans elever på musikunderhållning, under ledning av Jerry Lönngren, som en sista gång innan pensionering, lotsade sina elever genom en skolavslutning.
Efter att 1954 inlett sin musikaliska bana, som militärmusiker vid I18, i Visby, började Jerry Lönngren 1968 arbeta som lärare vid Musikskolan i Visby, ett arbete han haft stor behållning av.
- Det är så tillfredställande att träffa alla sina ungdomar, från sju år och uppåt, roligare jobb finns inte, säger han.
Spelar regniga dagar
Jerry Lönngren, som började som trumpetare, blev sedermera träblåslärare och spelar numer även brassinstrument och fiol.
- Man blir en kameleont i det här jobbet när man håller på så länge.
Vad han spelar helst? Ja, det beror på vad som fattas.
Musiken kommer naturligtvis alltid att spela en central roll i Jerry Lönngrens liv och när han nu lämnar undervisningen kan han ge några goda, musikaliska, råd till sina tidigare elever.
- Varje dag som det regnar, ska man spela alla bitar man kan, brukar jag säga.
Lärare i 45 år
Sista skolavslutningen var det också för lärarinnan Gunilla Hultgren, som undervisat i nära 45 år, sedan 1978 i Stenkyrka skola.
- Det känns vemodigt och bra. Det känns bra att lämna en sexa, det gör det betydligt lättare.
Under sina år i Stenkyrka har hon hunnit undervisa en stor del av socknens befolkning och stora och små stod i kö för att få krama om fröken Gunilla.
- Hon tillhör de undantag som bara blir bättre och bättre med åren, som en gammal ost som mognar. Vi kommer att sakna henne i skolan, vad säger man när en bit av en skola går i pension, säger rektor Anne Svensson.
Att Gunilla Hultgren haft ett stort engagemang in i det sista, är tydligt, så sent som i höstas gick hon på fortbildning och att hon brinner för sitt yrke hörs då hon talar om sitt arbete.
Barnens spontanitet och att få se dem utvecklas tycker Gunilla Hultgren är den allra största förmånen hon haft som lärare.
- Det jag kommer att sakna mest är diskussionerna med barnen, särskilt barn i dag är så medvetna om vad som händer i världen.
Att vara lärare är dock inte alltid lätt.
- En sak som är jobbigt är när man ska fatta snabba beslut i vardagssituationer, att det ska bli någotsånär rättvist, det kan jag tycka är svårt.
Pensioneringen lär dock inte innebära att Gunilla Hultgren blir sysslolös, engagemanget i Jungfruspelen är bara ett av många intressen, som kommer att uppta hennes tid.
- Jag ska se till att jag motionerar varje dag och så ska vi skaffa en ny hund. Så ska jag få tid att läsa och om det går bra ska jag fortsätta forska inom släkten och hembygden, säger Gunilla Hultgren och fortsätter räkna upp otaliga intressen.
Så jobbar vi med nyheter