Köttbönder beklagar inte nedläggning

GA berättade i gårdagens tidning om att styckningen lägger ned vid Swedish Meats i Visby och att 60 anställda därmed förlorar sina jobb på Visby-slakteriet. Dagen efter beslutet är köttproducenten Gunvor Berglund ganska nöjd:
- Det är bra att vi slimmar vår organisation. Konsumenten är inte beredd att betala mer för maten och vår svenska slakt är en hel krona dyrare än vad den är i Tyskland.
För Gotlands del hade det förstås varit bra att ha styckningen och de 60 arbetstillfällena kvar på ön, men Gunvor Berglund blir irriterad när hon hör hur politiker kommenterar nedläggningsbeslutet med att gotländska lantbrukare borde vara med solidariska:
- Vi som är gotländska köttproducenter har varken möjlighet eller anledning att hålla igång verksamhet som inte lönar sig. När kommunen säger upp folk så talar man inte om att de ska vara "solidariska". Det är stentufft på kött-sidan. Vi får fyra kronor mindre för vårt nött än vad de får i Danmark.

"Varje öre betydelsefullt"
Christer Ardgren i Lojsta, som är ordförande för Gotlands nötköttsproducenter, håller med:
- För oss är varje öre betydelsefullt.
Christer Ardgren menar att köttproducenterna på Gotland har gjort vad de har kunnat för att hålla liv i styckningen. Både nöt-, gris och lamm-producenterna har drivit projekt som syftat till att öka produktionen och hålla verksamheten igång vid Visbyslakteriet.
Samtidigt finns det köttproducenter på ön som har väljer att inte anlita slakteriet på Gotland. En del väljer att transportera levande djur till slakt på fastlandet. Andra, som exempelvis Charolais-gruppen, slaktar i Visby, men överlåter styckningen till ett företag i Stockholm. Upp emot 1 100 gotländska charolais styckas varje år i Stockholm, berättar Leif Andersson som har 400 nötkreatur på Sojdungs gård i Fole.
- Vi styckar i Stockholm eftersom det inte fungerar med logistiken från slakteriet i Visby. Butikerna i Stockholmsområdet vill inte ha hela djur, utan bara detaljer och det har inte Swedish Meats i Visby kunnat leverera. I Charolais-gruppen har vi gjort vad som står i vår makt för att behålla styckningen på Gotland, men det har inte fungerat. På Swedish Meats är det stora volymer som gäller och vi står för en mycket liten del av deras slakt.
- Swedish Meats storskalighet driver fram en småskalighet vid sidan om, summerar Leif Andersson.

Klarar inte alla behov
Hampe Mobärg som är informationsdirektör på Swedish Meats stämmer in i Leif Anderssons analys. Ett stort företag som Swedish Meats kan inte tillgodose de behov som finns hos nishade köttproducenter.
- Vi kan vara lite oflexibla, men man kan inte vara bäst på allting. I vårt stora sammanhang är sådan produktion en mycket marginell marknad och vi kan inte täcka hela marknaden, utan vi måste inrikta oss på att vara så effektiva att vi inte tappar mark till andra.
Det charolais-kött som styckas i Stockholm och de gotländska djur som skickas till slakt i fastlandsslakterier hade inte kunnat rädda styckningen kvar i Visby, förklarar Hampe Mobärg:
- Det har inte så mycket med antalet djur att göra, utan det handlar mer om specialisering. Det handlar om stordriftsfördelar - och det blir det också. Vi säger upp 60 personer i Visby och nyanställer 37 på de slakterier som tar över styckningen.