Händelsen ska ha inträffat i fjol somras när polisen, i ett annat ärende, hittade en ombyggd tårgasrevolver med tillhörande skarp ammunition på en brädhög. Själva brädhögen låg på en grannes tomt, men på ena sidan av revolvern fanns dna-spår från den nu dömda mannen och från två andra personer. Vid en husrannsakan hittades ytterligare en revolver i ett förråd på en annan plats än i mannens bostad, men även ammunition och ett obrukbart avsågat hagelgevär.
På grund av bristfällig bevisning frias mannen från anklagelserna om grovt vapenbrott, då rätten, som förvisso är oenig, anser att den ombyggda tårgasrevolvern inte med tillräcklig säkerhet anses ha innehafts av den nu dömda mannen. Hans egna berättelse har alltså inte i tillräckligt hög grad kunnat motbevisas.
Däremot döms han för innehav av en revolver, som han säger sig ha köpt på skroten, och som visade sig fungera. Han döms även för innehav av ammunition.
Enligt den nu dömda mannen ska ammunitionen ha tillhört en nu avliden bekant, som hade vapenlicens. Efter vännens bortgång ska polisen ha hämtat vapnen som tillhörde vännen, men inte ammunitionen. Det fanns även olika sorters ammunition, varför han döms både för vapenbrott och brott mot vapenlagen.
På grund av att mannen gjort stora framsteg gällande nykterhet, anser rätten att straffet ska bestämmas till villkorlig dom och samhällstjänst. Annars hade utfallet i stället blivit fängelse i sex månader.