I eftermiddag är det vernissage på Gocart Gallery, där konstnärerna Eva Mozard och Maria Johansson möts i utställningen "...the world needs us".
- Vi möttes faktiskt som konstnärer på en konstmässa första gången, när vi hade båsen bredvid varandra. Vi började prata och hade väldigt många beröringspunkter och efter det fortsatte vi mejla varandra och prata i telefonen. Vi tyckte att vi skulle jobba ihop, vi jobbar båda mycket med människor och mänskligt och tyckte att vi skulle ha det som gemensam nämnare, säger Maria Johansson.
Hennes akrylmålningar i milda gula toner, gjorda under hösten och vintern, är fyllda av människor, ofta med ryggarna vända mot betraktaren.
- Men de är inte bortvändande, utan på väg någonstans - de har ett uppdrag, säger Maria Johansson.
Änglavingar är återkommande i hennes målningar, men även i en svit fotografier där människor med änglavingar rör sig i olika miljöer - till häst, vid tunnelbanan, på tunnelbanan och mitt på Drottninggatan i Stockholm.
Många människor i hennes målningar bär ryggsäck. Bagage släpar även figurerna i Eva Mozards broderier på. En militärfilt som patinerats i en rosa ton, visar ett par fötter som nästan tycks sväva över marken, en fåll och två händer fyllda av väskor och kassar. Flyttandet, kånkandet och bärandet är ett tydligt minne från Eva Mozards egen uppväxt, med ständiga flyttar och nya skolor, som sedan under åren som småbarnsmamma följdes upp av evigt släpande på packning och sedan egna flyttar - nu senast från ön till Östergötland.
Även Maria Johansson, född i Malmö och numer bosatt i Stockholm, har levt ett liv fyllt av flyttar och i konsten har de fler gemensamma nämnare.
- Det pågår något i varje individ och även Marias människor bär på saker, säger Eva Mozard.
Ett annat av Eva Mozards broderier, på svart vaxduk, har orden "sug gud" broderade.
- Jag jobbade på ett behandlingshem med killar som valt att gå klostervägen och be. Det där var så skenheligt, det var inte förankrat. Så jag sa en gång att det där är ju som att suga gud, som när man stoppar in nappen i munnen på små barn. Det är samma sak att suga på gud och religionen som tröst, förklarar hon.
En fjällräv med ett blödande skotthål ovanför ögat, gjorde Eva Mozard efter en uppmärksammad skadeskjutning av en fjällräv. Ytterligare ett annat broderi visar konturerna av en man som stoppar in handen innanför huden och liksom tar sig för hjärtat.
Alla hennes broderier är gjorda på billigt eller ärvt material: gamla militärfiltar och svart vaxduk på metervara.
- Jag hade en idé när jag började och hade jävligt dåligt med pengar, att jag bara ska använda billiga tyger, berättar Eva Mozard, som sedan fortsatt på det spåret.
Desto rikare känns hennes broderier, som liksom Maria Johanssons målningar och fotografier, samsas kring mjuka färgtoner och tillsammans utgör de en myllrande utställning fylld av liv.
Till och med den 28 maj visas "...the world needs us".