Kerstin kämpar för sitt Fårö

-Här för vi en ständig kamp för att Fårö skall överleva, säger hon.
När hon var som mest uppe i varv som kommunpolitiker hände saker som gjorde att hon lämnade den karusellen.
-Jag gick ner i varv men har väl kommit upp i varv igen, säger hon. Nu gör jag det för vårt Fårö.
Skolan på Fårö är hennes arbetsplats.
Tidigt hade hon klart för sig att hon skulle bli lärare. Efter realskolan i Slite skulle hon fortsätta gymnasiet i Visby, men kom in på en "kvotplats" på lärarseminariet i Kalmar.
-När kompisarna hemma tog studenten efter tre år var jag färdig lärare, säger hon. Jag var 21 år, hade ett yrke och var nygift.
Så hamnade Bungetösen vid Kalbjärga där maken Birger Biggo Kalström bodde.
De första sju läraråren arbetade hon i Fårösund, sen sju år i Fårö skola, sen tillbaka i Fårösund i sju år, och åter på Fårö där hon gör sitt artonde lärarår nu.
-Hur det blir till nästa höst vet jag inte ännu, säger hon. Skolan här skall som bekant läggas ner. Det blir nog skolan i Fårösund för mej. Nu har jag sex elever i ett-tvåan och i förskolan är det tre. Alla flickor.

Kan inte säga nej
Hon fyller 60 nästa år och är engagerad i mycket.
-Jag kan inte säga nej det är väl därför, säger hon. Så kan jag inte knipa käft. Har sagt till Vuxenskolan att anordna en kurs i nejsägande!
I början av 1970-talet kom hon med i kommunpolitiken. Den pågick upp emot 30 år. Hon satt i kommunfullmäktige för centern.1993 lanserades hon som riksdagskandidat. Nu är hon glad att hon inte kom in i riksdagen, tycker det var fel tid.
2001 slutade hon sitt kommunpolitiska engagemang.
-Flera av mina nära anhöriga blev sjuka just då, jag kände att det var fel att jag bara for iväg på möten, ständigt hade handlingar att läsa in, måste tillbringa mycket tid i bilen.Jag var hemskt trött på det, behövde gå ner i varv.
Det gjorde hon. Men Kerstin är inte en person som "bara" engagerar sig i sitt jobb. Så småningom kom hon upp i varv igen.
Den här gången är det kampen för Fårö hon helhjärtat ställer upp för.
-Vi måste kämpa för att vår ö skall fortsätta att leva, säger hon.
Hon är ordförande i hemöns Centerkvinnoavdelning, aktiv i bygdegårdsföreningen, Fårö samfällighetsförening och Fårö framtid.

Fårönatta
Det var hon som tog initiativet till Fårönatta.
Det var under lammfestivalen 2002. Då kom många sommarboende. Personer av fyra-fem nationaliteter var i bygdegården.
-Jag tänkte att sånt måste vi ta vara på, säger hon. Så jag knackade dörr hos företagarna här och undrade om de kunde tänka sig att ha öppet en lördagkväll i september. Inte många var pigga på det men sa att de skulle göra det för min skull. Den enda som tyckte det skulle bli kul var Lotta på Ica.
Fårönatta blev av och blev succé redan första året 2003. Bland mycket annat så var det bara ståplats kvar när midnattsgudstjänsten satte igång i kyrkan.
-Första året stod jag och kokade soppa i bygdegården, säger Kerstin. Restaurangägarna trodde inte på idén, men sen har de haft öppet. I år var det 1600 besök hos dem den kvällen.
Kerstin har också startat Raukloppet för motionärer som går i början av augusti. Det går från Lauters småbåtshamn genom hagarna till Helgumannen och tillbaka längs asfaltvägen vid stranden.
Hon satte också igång kroppkakeätningen i bygdegården när GT hade Socken-svängen på Fårö och Rolf Herman Wahlgren sa till henne att hitta på nåt.
-Det blev kroppkaeätning, säger hon. Perfekt efter jobbet och fram till 18.30, sen hemåt en fredagkväll i februari. Lagom. Ingen öl, ingen sen kväll.

New York Times
Mest "berömd" på senare tid har Kerstin blivit som talesman för sockenborna vad gäller Ingmar Bergman. Hon var med och startade Bergmanveckan för fyra år sen.
-När Bergman dog blev jag talesman utåt för Fåröborna, berättade utifrån hur vi kände honom. Jag var noga med att inte gå in på hans regissörskonst utan hur han var som sockenbo. Han hjälpte oss med pengar till bygdegården och han satte Fårö på kartan.
Kerstin har synts i New York Times nyligen i samband med att Bergman dog. På tisdag kommer ett franskt radioteam för att skildra Bergmans ö, senare ett italienskt filmteam. Och alla tar de kontakt med Kerstin. Hon är Fårö. Den kloka kvinnan med sunt förnuft och berättartalang utan konstigheter.

Skolan och familjen
Utan konstigheter men med stor iver gör hon även sitt jobb i skolan, engagerar sig i familjen med barn och barnbarn samt arbetade tidigare som kommunpolitiker.
-Och Biggo har alltid stött mej, säger hon om maken. När jag kom hem sena kvällar förr efter långa möten så satt han alltid uppe och väntade. Jag minns en stämma då jag kom hem halvtvå på natten. Nog satt han uppe och väntade. Ofta ville han ha reda på besluten för vi hade många gånger gått igenom handlingarna tillsammans före mötet. På det viset har vi inte växt ifrån varandra utan istället växt tillsammans och stöttat varandra. Biggo är inte så pratsam men det är jag.
En pratsamhet som hon använder i kampen för Fårö.
-När man drar igång något måste man hålla i det hela vägen ut, säger Kerstin. Man får inte släppa det så det vattnas ur.
Hon kan konsten att ro sånt i land som hon satt igång. Och hon kan också konsten att dela med sig av engagemanget så att alla drar åt samma håll och samtidigt lyfts framåt och stärks.

Kerstin kämpar för sitt Fårö

Hon kan inte säga nej.Hon kan aldrig knipa käft. Hon har dragit igång många arrangemang främst på sitt Fårö.Hon har absolut inget behov av att lysa och synas.Sådan är hon, Kerstin Kalström vid Kalbjärga på Fårö.