Juridiken i centrum på DBW:s högtidsdag

Med talarstolen i det fria inramad av svenska flaggor och DBW-flaggan samt sällskapets standar i rött med vit text "DBW 1814" och högtalarna riggade i höjd med tallarna i hagen satt de församlade medlemmarna i behaglig skugga och tog del av högtidsdagens talare.
Dagens två huvudtalare, ordföranden Sture Stenström och ledamoten Thure Stenström, gav sina respektive anföranden ett juridiskt innehåll. Fast från helt skilda infallsvinklar.
Lagman Sture Stenström tog i sitt högtidstal avstamp i händelserna 11 september och närmare vad som gäller och har gällt inom internationell rätt för kulturbyggnader och kulturföremål under krig och katastrofer.
Vi är på väg mot en nolltolerans vad gäller terrorism, kunde han avslutningsvis konstatera.
Slut, markerade han så, och utbringade därpå ett leve för sällskapet följt av DBW-sången på melodi "Vintern rasat...".
<span class=MR>Prisutdelningar</span>
Årets pris- och stipendieutdelningar, till levande musikfanfarer, hade en nyhet; byggnadsvårdspriset hade åter börjat delas ut.
Innerstadsrådets byggnadsvårdspris hade nämligen återinförts i år, det utdelades en period i början av seklet och några år på 70-talet.
Det tillföll Sven-Ove Magnusson för hans upprustning av fastigheten Atterdag 3 vid Södertorg i Visby. Han fick som belöning en etsning signerad Örjan Håkansson och föreställande den klassiska DBW-paviljongen.
Också för varpan gällde således förändringar. Förklaringen kom vid prisutdelningen.
Varpan flyttades i år från högtidsdagen till baddagen på grund av att det blivit fler och fler kastare, förklarade Mats Ola Granlund som delade ut priserna assisterad av Bertil Melin. Med matrikelnummer 1196 hade Bertil Melin lägst sådant av de närvarande medlemmarna, 6 oktober 1942 valdes han in.
Ett så gammalt sällskat måste förnya sig och nu bestämde vi att ha varpan på baddagen, motiverade Mats Ola Granlund.
Årets vinnarlag bestod av Jan Kristoferson, Lars Håkansson och Fredian Lundberg.
Trädgårdsstyrelsens ordförande, Håkan Jansson, delade ut årets trädgårdspris à 5 000 kr till kyrkogårds- och fastighetsförvaltningen. Detta för skötseln av Visbys sammanlagt 25 tunnland kyrkogårdar.
Tre högskolestipendier delar man numera också ut vid högtidsdagen. De är på 50 000 kronor vardera och tillfaller studenter vid Högskolan som bedriver forskarutbildning som kan leda till doktorsexamen.
I år belönades Carina Johansson, etnolog, Olle Hoffman och Alexander Andreeff, arkeologer.
Så bjöds medlemmarna att resa sig, sträcka på benen och ta del av den läskande "Larssonska bålen", blandad av Lars-Erik Larsson och komponerad 1939 av hans far Sven, och mingla runt ett tag i hagen.
Efter en halvtimme klingades i den spröda silverklockan som tecken på återsamling.
<span class=MR>Juristen i litteraturen</span>
Professor emeritus Thure Stenström, matrikelnummer 2231, stod för 2002 års föredrag betitlat "Juristen i litteraturen, konsten och musiken". Med betoning på litteraturen.
Han konstaterade att hela Europas kultur- och konsthistoria är full av urspårade jurister, det vill säga sådana som övergivit sina juristkarriärer och i stället satsat på sin konstnärliga sida.
Som exempel nämnde han bland andra: Georg Friedrich Händel, Robert Schumann, Cézanne och Matisse. Eller för den delen Martin Luther.
Åter andra bedrev förstås det juridiska yrket för brödfödans skull och ägnade sig åt sitt författarskap eller sin konstnärliga verksamhet vid sidan om. Franz Kafka arbetade som jurist med arbetarskyddsfrågor som specialitet.
Andra, som Strindberg, gav juristerna arbete. Han hade pågående tvister under nästa hela sitt yrkesverksamma liv.
Thure Stenström tog också upp själva domstolsprocessen som litterärt eller konstnärligt tema. Alltifrån de klassiska scenerna med Kristus inför Pilatus eller Shakespeares "Köpmannen i Venedig" med den sluge advokaten Portia i en bärande roll och "Lika för lika".
Men han var också kritiskt till många av skildringarna.
Ofta är det väl så att litteraturens män är tämligen obevandrade i rättsvetenskapens irrgångar. Deras juridiska sakkunskap är ofta inte överväldigande. Men de har upptäckt att rättegångar ofta i sig själva kan vara fulla av stor dramatik.
Han vände också på steken:
Betyder då litteraturen ingenting för juristerna och juridiken? Det är en fråga som kanske herr ordförande, alltså lagman Sture Stenström, bättre skulle kunna besvara än Thure Stenström, konstaterade den sistnämnde.
Han berättade vidare vad som inträffat i USA. Vid några universitet har man startat en hel tvärvetenskaplig disciplin som heter "Law and Literature". Inte så långsökt, menade Thure Stenström.
Lagtolkning är ju nämligen i grunden litteraturtolkning, texttolkning.
Genom att läsa klassiska litterära verk inom området förväntas juridikstudenterna undvika att bli fackidioter genom att få vidgad människokännedom och fantasi.
Thure Stenström avslutade sitt föredrag med att citera Jacob Åkerhielm. Denne verkade som vice häradshövding på 1700-talet och blev så förtjust i 1734 års lag att han satte sig ner och överförde hela lagboken till - alexandrinsk vers.
Han försvarade sitt tilltag med att om man kan översätta bibeln till olika språk så är det väl i sin ordning att man också översätter lagboken till välklingande poesi.
Thure Stenström:
Säg sedan, att den som rider på paragrafer inte också kan rida på pegasen.
Högtidsdagen avslutades så på kvällen med middag på Frimurarelogen.