Reklamaren, revyartisten och dansdrottningen Julia Bendelin tycker som bekant om att ha mycket att göra. Men när Melodifestivalen nu rullar varje lördag, samtidigt som revysäsongen går mot final, är det två stora intressen som krockar.
- Det ger faktiskt lite ångest. Jag är ju Mellofan, det är "Lets dance", "Idol" och hela paketet, säger hon.
Förra lördagens deltävling missade Julia Bendelin helt, men den innan lyckades hon se reprisen på - och hon är imponerad.
- Dannys nummer var så jäkla klockrent. Det var så bra att det var löjligt - alla detaljer, mycket små rörelser, extremt tajt och väldigt proffsigt. Jag tycker att det var ett väldigt komplett nummer.
Det är nog ingen tillfällighet att hon som dansare fascineras av Danny Saucedos framträdande med låten "In the club". Danny har tagit hjälp av den amerikanska kändiskoreografen Nick Bass, som arbetat med världsartister som Britney Spears, Justin Timberlake, Beyoncé, Janet Jackson och Michael Jackson.
- Jag såg bara numret en gång och låten satte sig direkt - vilken koreografi. Den kommer med all säkerhet att bli årets koreografilåt på dansskolans dansläger. Vi kommer få köra den på dansskolan till förbannelse så fort den kommer på skiva, säger Julia Bendelin.
Hon kan ana vissa danstrender i årets upplaga av Melodifestivalen.
- Det är mycket street naturligtvis, men det beror på låtarna, ibland är det mer showdans. Jag är mer förvånad över att ingen haft med något par som dansar typ latino, säger hon apropå det nyfödda intresset för danser som salsa, cha-cha-cha och samba, som "Let’s dance" väckt.
Noga utformad och inövad koreografi döljer sig inte bara bakom de fartfyllda partynumren.
- Powerballader är ofta jättekoreograferade, även om det ser ut som att de står still och kanske bara rör en arm. Sarah Dawn Finer var med för några år sen med en riktig powerballad, där hon åkte upp och ned i en grej. Det var hennes bror koreografen Rennie Mirro som koreograferade det numret, säger Julia Bendelin.
Ibland kan det dock bli lite väl inövat och tillrättalagt.
- Jag kan tycka att det är lite tråkigt att det är så välkoreograferat. Men det är det ju ändå, de ska titta i rätt kamera annars blir det panik. Så det finns ju ingen spontanitet och det är lite trist.
Dans är dock inte alltid av godo.
- En del låtar skulle må bra av om man lät bli att dansa - som "Fyra bugg och en coca cola", säger Julia Bendelin och minns mindre lyckade dansnummer i Melodifestivalens historia:
- Vi har ju skräckexemplen - Carola Häggkvists "Fångad av en stormvind" och Pernilla Wahlgrens "Piccadilly Circus", man dööör ju när man ser det. Det var inte bra ens då. Det första jag kommer ihåg var annars Herreys, vad var det man kallade dem - tre dansande deodoranter.
För den som inte är tillräckligt rutinerad eller har tillräckligt god kondition riskerar ett tufft dansnummer i högt tempo dessutom att gå ut över sångkvaliteten, som Anniela (runda bilden) med sin "Elektrisk" förra lördagen.
- Det är en farlig balansgång. Det är ju faktisk en Melodifestival, säger Julia Bendelin.
Låten må vara huvudsaken, men att dansen är en viktig komponent i Melodifestivalen, märker Julia Bendelin inte minst i sitt arbete som danslärare.
- Det finns vissa signaturrörelser, artister har ofta någon rörelse som återkommer, som barnen snappar upp. Det blir både ett kropps- och ett sångminne. Får man ett kroppsminne till musiken sätter sig låten på ett helt annat sätt.
- Sen inspirerar det - visar att den här sången kan man verkligen dansa till.
För dansa bör man, enligt Julia Bendelin, även utanför tv-rutan.
- Fram för mer dans, vi blir lyckligare av dans och det är bra att ta i varandra.
Men kan alla dansa?
- Visst kan alla dansa. Sen att man inte dansar bra är en annan sak.