Jan Johansson blev först och sist på sin kust-post
1992 blev Jan Johansson Gotlands första 1:e regioninspektör inom Kustbevakningen. När han i övermorgon går i pension gör han det som öns siste 1:e regioninspektör. Hans efterträdare stationeras i Nacka, där Region ost har sitt huvudkontor.
Annan inriktning. När Jan Johansson flyttade till Gotland var det för att ta över hustruns släktgård i Ekeby. Paret inledde en satsning på smågrisar, men efter 35 år i Kustbevakningens tjänst konstaterar Jan Johansson att livet tog en annan väg.
Foto: Tobias Wallström
-På så sätt har vi samma omvärldsbild att jobba efter. Vi har bra koll på läget, säger han.
-Jag tycker Gotsam varit ett lyckat projekt. Vi har samordnat IT och andra tekniska lösningar, och hittat lagrum som gör det möjligt att samarbeta på bästa sätt.
Dagen innan intervjun har han ledsagat en grupp danskar i Bornholmsprojektet. Efter intervjun ska Jan Johansson träffa gruppen igen, för att diskutera samarbete öarna emellan.
-Med den utveckling som är i Östersjön kommer man att behöva ett samverkanscentrum för hela regionen. Hade man satsat på Gotsam kunde ön verkligen ha blivit navet i havet.
Kallt krig och flyktingar
Under sin tid i Kustbevakningen har Jan Johansson upplevt hur läget i Östersjön förändrats. När han började som kustuppsyningsman 1973 rådde ännu kalla kriget.
-Då var det allvar. Vi upplevde hur ryska fiskeflottor gjorde fingerade anfall mot Gotland för att öva. Ibland vände de bara några hundra meter utanför kusten.
När järnridån föll förändrades läget. Östersjön öppnades för flyktingströmmar och som nytillträdd 1:e regioninspektör hamnade Jan Johansson i hetluften direkt, när första flyktingbåten i december 1992 släppte iland 73 kurder på nordöstra Fårö.
-När första båten kom hade myndigheterna på ön ingen organisation för att ta emot flyktingarna. Men vi organiserades oss snabbt. Kustbevakningen lyckades bra, vi bordade eller identifierade alla fartyg som använts i flyktingsmugglingen under åren.
Utan järnridå och med Estland, Lettland och Litauen som självständiga nationer har fartygstrafiken i Östersjön ökat kraftigt. Miljön har blivit ett allt viktigare arbetsområde för Kustbevakningen.
Jan Johansson är optimist.
-Ryssarna köper nya fartyg. Det sämre tonnaget är på väg bort från Östersjön.
Chefer lämnar ön
Jan Johansson har sett hur många myndigheter dragit in chefsbefattningar på Gotland. Under många år har han själv arbetat en vecka i månaden vid regionkontoret i Nacka, och accepterat den förändring som är på gång inom Kustbevakningen.
-Region ost har fyra 1:e regioninspektörer. Tidigare var vi indelade geografiskt och Gotland var mitt område. Framöver ska inspektörerna indelas efter kompetensområden istället, säger han.
Hans efterträdare Stein Naess är redan på plats i Nacka.
Till skillnad från andra myndigheter växer Kustbevakningen. Ett nytt stort fartyg som ska stationeras i Slite byggs för närvarande i Rumänien. Bemanningen i Slite kommer att öka från 35 till 50 anställda.
Grisbonde ett par år
Jan Johansson tycker att framtiden för Kustbevakningen verkar spännande, inte minst om Slite blir utskeppningshamn för rören till gasledningen som Nord Stream tänker bygga. När gasledningen är på plats förändras Östersjöns strategiska betydelse, vilket påverkar Kustbevakningens verksamhet.
Men den utvecklingen tänker Jan Johansson följa hemma från gården i Ekeby.
När han 1972 återvände till ön tog han och hustrun Eva över hustruns släktgård. Egentligen tänkte han inte alls bli kustbevakare, utan han och Eva inledde en satsning på smågrisproduktion som pågick under ett par år.
-Då sa jag att hela gården skulle vara renoverad när jag fyllde 35 år. Men när jag fick jobbet vid Kustbevakningen fanns det inte en chans att hinna med. Även om det mesta är i hyfsat skick finns det ännu mycket kvar att göra.
Så jobbar vi med nyheter