Jan Emanuel språkar med Clas Möllerström. ”Vi behöver fler som honom”, säger Jan Emanuel.
När Jan Emanuel slår sig ned vid bordet skiner han upp. Han har fått syn på ett bekant ansikten bakom kassan inne på Siesta.
– Tjena chefen! ropar han till kaféföreståndaren Clas Möllerström.
– Det var inte i går. Men, jag tyckte jag såg dig i tidningen häromdagen, säger ”Bagar-Clas” till sin berömda besökare, som några dagar tidigare försökt lansera sig själv som en svensk Elon Musk på Aftonbladet Debatt.
Nu får du se honom i vår tidning också.
– Ja, jo, jag ska skriva för dem, förklarar Jan Emanuel.
Så ligger det alltså till. Den stridbara debattören, Robinsonvinnaren och välfärdskapitalisten med ett förflutet som värsting är en av tre gästkrönikörer som kommer att synas på Helagotland i sommar.
– Clas är så jävla cool. Orädd, säger Jan Emanuel när vi har slagit oss ner igen.
Kaféägaren i fråga har rönt uppmärksamhet med en rad utspel genom åren. Udden har var riktad mot allt från rökförbudet till Sveriges inträde i Nato.
– Han är helt beroende av att folk kommer hit och fikar. Ändå törs han ta ställning och säga åt folk hur det ligger till med saker och ting. Det är precis såna vi behöver fler av, säger Jan Emanuel.
Man skulle kunna tro att det i själva verket är sig själv Jan Emanuel försöker sälja in. Det kan föras till protokollet att det var han, inte Helagotland, som tog initiativet.
Vad Jan Emanuel kommer att skriva om i sina krönikor? ”Det jag är lack på för dagen.”
– Det fanns en dialog mellan mig och er för ett tag sedan, men då hade jag andra uppdrag, så jag tackade nej till platsen som krönikör. Efteråt har jag ångrat det. Så jag återupptog kontakten.
Av ditt samtal med Clas nyss förstår jag att du ”gått runt och stört dig” på saker här på ön. Är det därför du ångrat dig? Du vill skriva av dig?
– Precis så är det. Jag har varit på Gotland i så många år nu, och om man är tillräckligt länge på en plats börjar man alliera sig med ursprungsbefolkningen och se världen med deras ögon.
Jan Emanuel är uppvuxen i Uppsalaförorten Gottsunda men har gotländska anor på fädernet. Det var här han levde rövare under uppväxten – och senare drev gym, HVB-hem och investerade i fastigheter.
Allt började på den malaysiska ön Sribuat, inspelningsplatsen för 2001 års upplaga av dokusåpan ”Expedition Robinson”.
Det var också här som han 2013 ställdes inför rätta – och fälldes för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.
Vad är det då Jan Emanuel gått runt stört sig på i det gotländska samhället?
– Det kan vara skitlöjliga saker. När de tog bort trafikljuset vid Gutebacken brann det till i mig. ”Hur fan i helvete har de tänkt här!” Eller när det är sommar och man ska åka och handla på Ica, men det finns inga parkeringsplatser! Då brinner det också till. ”Det är ju bara en massa turister på parkeringen.” Sen slår det mig. ”Visst ja, jag är ju också turist”, säger han och skrattar.
Jan Emanuel menar att det är olika uttryck för samma sak: Att gotlänningarna alltid drar det kortare strået.
– Det borde vara ett privilegium att vara fastboende och betala skatt på Gotland. Jag upplever att det inte är så, snarare tvärtom. Ta bara Gotlandsrabatten på färjan. Det är bra att den finns, men den borde vara mycket större. Om man bor på ön och måste besöka familj på fastlandet ska man inte behöva räkna med att det kostar skjortan. Det är inte som att man kan ta cykeln eller bilen i stället.
Jan Emanuel vill införa en särskild kassa för gotlänningar på Systembolaget. Han skulle inte ha något emot att få vänta lite längre själv. ”Om det är en gotlänning som går före väntar jag med ett leende.”
Jan Emanuel går vidare till nästa måltavla.
– Det kan ju vara sinnessjuk kö på Systembolaget under sommaren. Varför är det så omöjligt att ha en kassa som bara är för fastboende? Då säger folk att det inte går, att vi har att göra med en statlig myndighet. Fuck statlig myndighet. Klart det går, bara det finns en vilja.
Du tänker att det ska vara som på Fåröfärjan?
– Ja, alltså Fåröfärjan är ju bevis för att det funkar. Den där Fåröfärjan, den ska vi applicera på varenda ställe det går. Vi har det som prejudikat: Vi ska göra Fåröfärjsstrukturen till en ö-struktur. Det är såna grejer som höjer statusen och gör att fler vill skriva sig här.
Och själv är du skriven ...
– I Norrtälje! Jag fattar vad du är ute efter. Jag har det för bra. Jag behöver inte fler privilegier, hela mitt liv är ett privilegium. Och visst, jag ska inte lyfta fram mitt sätt att parkera som ett föredöme. Händer väl rätt ofta att jag får en liten tilläggsavgift, men jag står aldrig i vägen för någon. Så ja, jag är en av ”turisterna”, men varje frisk person kan leva sig in i hur andra människor har det. Och när jag ser mig om, tänker på gotlänningarna och deras villkor vet jag: Så där skulle jag inte vilja ha det.
När trafikljusen vid Gutevägen och Söderväg togs bort gick många gotlänningar i taket. Det gjorde även Jan Emanuel.
Hur bra koll har du på ön? Följer du gotländska nyheter?
– Nää, de senaste åren har jag inte hängt med alls. När jag satt i riksdagen med Christer Engelhardt (gotländsk riksdagsledamot för Socialdemokraterna 2002–2015, reds anm) fick man ju lite insyn i det lokalpolitiska. Numera får jag det mesta från vänner som är härifrån.
– Men nu tänkte jag faktiskt försökt göra något väldigt plågsamt. Jag ska besöka kommunfullmäktige. Jag vill veta vilka det är som representerar folket, vad de säger, vilka debatter som förs – och se vilka de största galenskaperna och stollesatsningarna är.
Kommer du att hålla dig till det lokala perspektivet i dina krönikor? En och annan sommarkrönikör har gått bet där.
– Det är ambitionen, men det beror väl lite på vad jag är lack på för dagen.
Du är en person som ”väcker känslor”. Kommer min chef att få ångra att han tackade ja till det här?
– Han kommer säkerligen att få lite huvudvärk under sommaren. Om man tycker saker och ingen blir arg, då tycker man egentligen ingenting. Jag har en fantastisk förmåga att kittla hatarnas mest erogena zoner.