"Jag väntar bara på att få hoppa i igen"

Efter ett antal behandlingar i tryckkammare, är Stefan Barth åter på benen, efter dykolyckan på annandagen.

Tur. Stefan Barth vet inte riktigt vad som hände på annandagen, men att han har tur som lever förstår han. Foto: Simon Paulin

Tur. Stefan Barth vet inte riktigt vad som hände på annandagen, men att han har tur som lever förstår han. Foto: Simon Paulin

Foto: Simon Paulin

Gotland2008-01-03 04:00

Han hade tur som överlevde, men än är lungorna inte återställda och någon dykning blir det inte på ett tag fram över.

23-åriga Stefan Barth växte upp alldeles invid stranden i Slite och havet kom tidigt att spela en viktig roll i hans liv. Än centralare blev det då han för några år sedan började dyka med utrustning.
- Dykningen är väl egentligen ett sätt att förlänga badsäsongen till året runt. Att vara i vattnet är väldigt speciellt, det är en helhetskänsla, som är svår att förklara, säger Stefan Barth.
Nu upptar dykningen större delen av hans lediga tid. Förutom att dyka, lagar Stefan Barth dykutrustningar åt vänner och bygger också egna utrustningar.
Han sitter även i styrelsen för Chalmers dykarklubb, i Göteborg, där han sedan några år tillbaka är bosatt.

Livsstil
- Dykningen är inte en hobby för mig, utan en livsstil och själva tiden under vattnet är bara en lite del av det. Jag dyker året runt - framför allt på vintern, det är bäst sikt då. Förra året jobbade jag väldigt mycket, men hann ändå med 80 dyk, året innan gjorde jag 200 dyk, allt i kallvatten.
Till julen kom Stefan Barth hem till ön, för att fira och träffa familjen.
På annandagens eftermiddag, åkte han och kompisen Erik Karlsson till kalkbrotten vid Smöjen, i Hellvi, för att dyka.
- Vi brukar dyka där och i havet utanför också, så det är inget nytt ställe, vi har varit där väldigt mycket, säger Stefan Barth.
De dök grunt, på två till tre meters djup, Erik Karlsson med vanliga lufttuber och Stefan Barth med rebreather.
- Det är en apparat som gör att du kan andas samma gas igen och igen. Det är mycket tystare och bekvämare och det går inte åt lika mycket gas, men det är dyrare utrustning och det krävs mer kunskap, säger han.
Vad som sedan hände är oklart, efter bara några minuter i vattnet var Stefan Barth medvetslös.
- Jag kommer inte ihåg något förrän en halvtimme senare då jag kom till medvetande. Det kan ha varit en missbedömning, det kan vara att utrustningen inte fungerat som den ska, men jag vill inte spekulera i det förrän forskarna på Karolinska har tittat på min utrustning. Men Erik märkte att jag var livlös, han plockade upp mig till ytan och simmade in med mig till kanten, samtidigt som han gjorde mun-mot-mun-metoden i vattnet.

Hjälp
Erik Karlsson kunde inte själv få upp honom ur vattnet, men larmade räddningstjänsten och efter en halvtimmes kamp i vattnet kom hjälpen.
Stefan Barth fördes till Visby lasarett, men efter bara några timmar flögs han vidare till Karolinska Universitetssjukhuset, där han bland annat fick genomgå sex behandlingar i tryckkammare.
- Det är rätt mycket, vid "vanliga" dykolyckor brukar man göra det två eller tre gånger. Jag hade vätska i lungorna och luft utanför lungorna, säger Stefan Barth.
Den 30 december flögs han tillbaka till Visby lasarett och på nyårsafton skrevs han ut.

Lågt pris
- Det är bra med mig, förutom att jag är lite ansträngd i lungorna, det är lite ömt. Jag har en lungskada och jag får inte dyka nu. Det är sånt man får ta, jag är glad över att vara i livet, det var ett lågt pris jag fick betala.
På onsdagen följde Stefan Barth med några vänner som skulle dyka vid Digerhuvud.
Någon rädsla för vattnet eller för att dyka, har olyckan inte medfört.
- Jag väntar bara att få hoppa i igen. Jag har inga planer på att sluta dyka - jag är sugen på att dyka. Det jag känner är att jag har oroat väldigt många människor. När jag knäppte på telefonen första gången rasslade de in sms. Det är många dykkompisar över hela landet som har hört av sig.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om