Jag köper julklappar men bara till mig sjÀlv
Vid det hÀr laget torde alla vara skrivna, distribuerade och effektuerade. Jag tÀnker naturligtvis pÄ önskelistorna. SjÀlv har jag sedan mÄnga Är tillbaka slutat att skriva till tomten.
Jag har alltid Ă€lskat att fĂ„ julklappar. Ăven om jag inte alltid har Ă€lskat innehĂ„llet. Kalsonger, skittrĂ„kigt. Att ge bort julklappar Ă€r svĂ„rt, frĂ€mst beroende pĂ„ att man aldrig vet vad man ska köpa. En anstrĂ€ngd budget sĂ€tter sina grĂ€nser. Det gĂ„r inte att komma struttande med nĂ„gra doftljus i en gammal skokartong. Fyrhjursdrivna motorcyklar kan ocksĂ„ uteslutas. Var finns den sanning som ligger nĂ„gonstans mitt emellan? En skiftnyckel eller ett pingpongracket? Eller skulle kanske en nĂ€shĂ„rtrimmer vara till nĂ„gon glĂ€dje? Borde Ă€ven fungera pĂ„ bikinilinjen. Se dĂ€r, det Ă€r inte lĂ€tt.
Jag har löst detta stÀndigt Äterkommande problem. Jag önskar julklappar och jag köper julklappar. Till mig sjÀlv. Det kan medges att spÀnningen till viss del har urholkats. PÄminner om Ärsmötet i den lokala frysfacksföreningen. Men det fina Àr att man inte behöver vÀnta till julafton med att öppna paketen. Det gÄr bra att kombinera med luciafirandet.
Jag har alltsÄ redan öppnat Ärets klapp. Jag önskade en röjsÄg och blev inte det minsta överraskat dÄ det visade sig att det sex kilo tunga och tvÄ meter lÄnga paketet innehöll. Just det, en röjsÄg. Hade jag blivit överraskad sÄ hade det varit hög tid att lÀmna in minnet pÄ genomgripande service. PÄ med nÄgra droppar bensin och sedan var man igÄng och röja, vÀrre Àn en drucken bonddrÀng pÄ basaren i Dalhem.
Det tog tio minuter att röja undan lika mycket lövsly som tidigare hade tagit en hel vecka. Och innan kvÀllen, sÄ hÀr Ärs mörknar det halvtre, var jag klar med det som tidigare tog en hel vinter. Det ska fan veta att det Àr en viss skillnad mellan en röjsÄg och en sekatör. Vem ligger dÄ bakom detta underverk? Andreas Stihl heter han. Han Àr frÄn landet som Àr kÀnt för sina gökur och alphyddor. Jag nÀmner inte landet eftersom jag aldrig riktigt fÄtt grepp om stavningen. Försök sjÀlv!
SÄ hÀr i efterhand kan man förstÄs undra varför man har lagt ner sÄ mycket onödig tid pÄ kampen mot slyn. Tid som kunde ha anvÀnts till roligare saker som exempelvis bÀverjakt i Klippiga bergen, nattklubbsbesök eller varför inte en lysande karriÀr. Men nu Àr det som det Àr. En begynnande kramp i "klipphanden" plus gynnsamma avbetalningsvillkor gjorde att jag slog till i Är. Inget jag Ängrar. Det ska bli spÀnnande att se vad jag önskar nÀsta Är. Nu Àr bara frÄgan: vad ska jag sysselsÀtta mig med i vinter? Lugn, jag ska göra sysslolösheten till en skön konst.
Jag har alltsÄ redan firat min julafton, Àven om jag Ànnu inte har sett till nÄgon Gotlandsdricka frÄn Gudings i Eke. Ett mÄste pÄ den riktiga julafton, liksom godbitarna frÄn chokladfabriken i à re. Jag har rÀknat lite och kommit fram till att om Marabou skulle ta samma pris för bitarna i en ask med Paradis som à refabriken tar för sina, sÄ skulle en Paradisask gÄ löst pÄ drygt femtusen kronor. Den kostar som bekant kring 50-lappen. Dyrgriparna frÄn jÀmtgubbens hemort Àr dock vÀrda varenda krona. Man smaskar i sig högst ett halvdussin. Bjuda!? NÀ kyss mig dÀr solen aldrig skiner och jag menar inte London.
Ett annat julbestyr Àr den Ärliga klippningen. TrÀdgÄrdsarkitekten tjatar och tjatar. NÀr hon drar till med "du Är Sà snygg i kort hÄr", dÄ Àr det dags att stÀlla fÀrden mot Sundvalls Klipphörna. Under protest. Det Àr inte sÄ att jag har nÄgot emot att vÄrdas av Sundvalls flickor. TvÀrt om.
Men jag vill ha jÀttelÄngt hÄr, lÄngt frÄn alla tatuerade skinnskallar. Men om snyggheten hÀnger pÄ hÄret, sÄ fÄr man vÀl ge sig. Det Àr ÀndÄ hatten som Àr huvudsaken.
Jag blev minst sagt förvÄnad nÀr chefen sjÀlv, Peter Sundvall, kallade fram mig till den höj- och sÀnkbara stolen. Den grabben har inte rört mitt barr pÄ Är och dag. Trodde att han hade lagt saxen pÄ hyllan. Han skalade av hÄr som lÀtt skulle ha rÀckt till en ordinÀr madrass. Och sedan lÀmnade han hundra spÀnn i rabatt. Jag knallade rakt bort till Systemet och köpte tvÄ flaskor glögg. SkÄl och tack, Peter!
Jag har vid tvĂ„ tillfĂ€llen mottagit gratulationer till att Barlingbo utnĂ€mnts till Ă rets socken 2010. Som om jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt skulle ha bidragit till denna hedersbetygelse. Ăger varken mejeri eller syltfabrik. Har inte ens en moped.
Ăntligen! I dag lördag Ă€r det dags för medborgarna i Hejdeby, Endre och Ă rets socken 2010 att fĂ„ sina sprutor mot "baconsnuvan". Detta sker i Endre bygdegĂ„rd. Som vi har vĂ€ntat. Ett tag trodde jag att vi var bortglömda. Vaccin som ges sĂ„ sent torde Ă€ven bita pĂ„ nĂ€sta Ă„rs influensa, vad den nu ska kallas. RĂ€kfrossa mĂ„nne?
Vi besökte djuraffÀren pÄ SkarphÀll nÀr det var Kattens dag. Jag föll direkt för en pratsam siamesmamma. Vilken kisse! Men priset tog ÀndÄ en liten kattunge av brittisk hÀrkomst. Den har samma namn som min favoritchoklad, Snickers. Att köpa den var inte att tÀnka sig, den var inte till salu. Dessutom kostade den betydligt mer Àn min nya röjsÄg. Jag hade inte ens pengar till buren den satt i. Funderade pÄ att helt enkelt smuggla ner sötnosen i innerfickan och smita ivÀg. Det kunde ha varit nÄgot. NÀsta gÄng som det Àr Kattens dag lÀr den vara sÄ stor att den inte gÄr ner i fickan. Varför tvekade jag?
Hej dÄ!
SĂ„ jobbar vi med nyheter