Det ska ju vara en vit jul. Det har vi lÀrt oss inte minst av Jenny Nyströms julkort och sÄ bor ju tomten pÄ Nordpolen, eller var det nu Àr. Fast Ä andra sidan sÀgs ju Jesus, till vars minne vi firar jul, ha fötts i Betlehem dÀr skidföret aldrig varit nÄgot vidare.
Men ÀndÄ; en vit jul ska det vara.
Fast om den blir grön sÄ fÄr det vÀl gÄ, det ocksÄ. DÄ har vi Ätminstone det att prata om.
VÀdret Àr som vi vet ett outtömligt samtalsÀmne. En trygg plattform för konversationen och ocksÄ ett ofarligt sÀtt att uttrycka kÀnslor.
En slags mikrodramatik Ă€r det, ett skĂ„despel vi kan följa för var dag, en osĂ€kerhetsfaktor som vanligtvis inte pĂ„verkar oss nĂ€mnvĂ€rt â om nu inte fĂ€rjan blir instĂ€lld, förstĂ„s â men som Ă€ndĂ„ kan göra vĂ„ra liv nĂ„got mer intressanta.
Det Àr inte jag som formulerar det sÄ, det Àr etnologen Orvar Löfgren i en DN-artikel jag hittade pÄ nÀtet.
Hur mÄnga gÄnger har vi inte gömt oss bakom vÀdret pÄ de mingelpartyn ingen av oss tycker om att gÄ pÄ. Vilken vÀrme! Satan sÄ kallt! Den hÀr vintern gör mig deprimerad! Den hÀr sommaren regnar bort, jo det gör den, det!
Tack och lov, tycker jag.
Min mardröm vore att leva pÄ en plats dÀr vÀdret sÄ gott som alltid Àr detsamma.
SÄ hÀr sÀger Orvar Löfström i DN-artikeln, apropÄ just det, att det inte finns nÄgot att prata om dÀr solen alltid skiner:
âI ett land eller en kultur dĂ€r vi varit beroende av temperaturvĂ€xlingar och vindens styrka har vi en vana att prata om det. Som fiskare eller bonde var man tvungen att förhĂ„lla sig till vĂ€dret. Det kan bidra till att det Ă€nnu Ă€r ett populĂ€rt samtalsĂ€mneâ.
Tack och lov för stormarna nÀr de dÄnar in mot kusten, dÄ jag kan gÄ till Strandpromenaden, luta mig mot vinden och kÀnna skumstÀnken i ansiktet. Hur mÄnga stormar jag Àn upplevt Àr det alltid lika fantastiskt att uppleva Ànnu en.
Och till vÄren, nÀr trÀden slÄr ut. Jag har sett knopparna brista i hela mitt liv, ÀndÄ Àr det för var Är som om jag gjorde det för första gÄngen.
Tack och lov för ösregnet, för solgasset, för snön nÀr den driver in frÄn sidan.
De av mina vÀnner i Stockholm som upplevde vansinnesvÀdret i höstas dÄ hela staden lamslogs av metermassor sÀger att de, pÄ sÀtt och vis, aldrig upplevt en varmare stad Àn just de dagarna.
TÀnk att det ska till en snöstorm för att vi (jo, jag ocksÄ) ska skratta mot dem vi (jag) möter pÄ gatan. Aldrig Àr vi sÄ hÀnsynsfulla som dÄ.
DÀrför hoppas jag i dag, trots SMHI:s prognoser, pÄ en riktig jÀdra snöyra över ön. Vi sÀger sÄ.