"Jag har AA att tacka för mitt liv"

1992 bjöd Gutegruppen av AA (Anonyma alkoholister) in till ett Gotlandskonvent. I dag firar man 15-årsjubileum. I Säveskolans aula berättar initiativtagarna om hur de arbetade, hur osäkra de var från början, men vilken tradtition de faktiskt startade.

Bertils livshistoria
När man som reporter kommer till ett AA-möte får man veta att alla verkligen vill vara anonyma, såväl i text som i bild.
Det handlar om att de nya medlemmarna inte ska skrämmas bort, inte riskera att hamna på bild i tidningen.
Men veteranerna berättar gärna och en av dem, vi kan kalla honom Bertil, ska ge mig sitt livs historia.
Men först sitter jag i aulan och lyssnar och förvånas över hur likt ett väckelsemöte det hela är. En efter en talar om vad AA har betytt för dem, hur de stigit från mörkret ut i ljuset . De talar mycket om Gud, trots att föreningen sägs vara politiskt och religiöst obunden. Varför?

Ilska-grupp
Jag får flera förklaringar. Det handlar om existensen av en högre makt, utan vilken de inte klarar av att ta sig ur alkoholberoendet.
- Det kan vara vilken högre makt som helst, det kan vara AA eller något annat, olika för var och en, men för enkelhetens skull kallar vi den Gud, säger en kvinna.
Jag frågar en ung flicka vad hon gör här och hon säger att hon följt med sin mamma sedan hon var ett år på AA-konventet.
- Det är jätteroligt här, sådan gemenskap! Jag har just varit på en ilska-grupp, där vi pratat om allt vi är arga på, det var jättebra!

Fast sedan i åttan
Det talas mycket om de 12 stegen, eller traditionerna som är AA:s Bibel. Även där talas det om Gud, som ett "uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete", men också om ekonomiskt oberoende, vägran att ta emot ekonomiskt stöd utifrån, om självstyre och gemensam välfärd. Det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta dricka alkohol.
Bertil växte upp med en pappa som var alkoholist och lovade sig själv att aldrig dricka. Men i åttonde klass gjorde han det ändå och sedan var också han fast.
- Den härliga känsla, som jag fick första gången jag drack, ville jag tillbaka till! Men så blev det ju aldrig, trots att jag försökte i 30 år.

Hatisk och förnekande
Länge klarade han av att hålla upp en normal fasad, han jobbade som byggnadsarbetare och försökte lura såväl sig själv som lagbasen. Men sviterna efter supandet blev allt värre.
En dag kom lagbasen hem till Bertil, som sjukskrivit sig, och först då insåg han att alla visste om vad han höll på med. Han gick med på att skriva in sig för avgiftning.
- Jag skämdes så oerhört, jag trodde inte att de visste om det!
Men han fortsätte att dricka tills en läkare sade till honom att han höll på att supa ihjäl sig. Då höll han sig nykter i sex månader. För 15 år sedan flyttade han och hans sambo med två barn till Gotland och historien upprepade sig. Han drack och misskötte jobbet. Till slut ringde sambons dotter till de sociala myndigheterna och berättade att pappan inte kunde ta hand om sin lille son.
- När de kom och tog våra små barn blev jag först hatisk och förnekande. Men villkoret för att få tillbaka barnen var att jag gick igenom en behandling på tre månader, så då gjorde jag det.

Dottern en stor sorg
Det blev vändpunkten för Bertil. Där insåg han att han var sjuk, väldigt sjuk. Denna insikt och kontakten med AA:s Gutegrupp hjälpte Bertil till ett nyktert liv.l
- Jag har AA att tacka för mitt liv! De flesta alkoholister dör ju av sin sjukdom.
Han säger att helt frisk blir man aldrig, man är en tillfrisknande alkoholist. Han är lycklig över sitt liv och över gemenskapen i AA. Hans stora sorg är dock att hans dotter visar tecken på att bli alkoholist.
- Där står jag maktlös. Jag finns för henne hela tiden, men hon har ingen insikt än om sin sjukdom.
Han hoppas på AA för dotterns del. Där finns numera många kvinnor.