"Jag hade en identitet, det var lugnt"
Det hÀr Àr André Lundholm frÄn Bergsbyn utanför SkellefteÄ....och dÄ tÀnker du "ja, men var kommer han ifrÄn egentligen?".
Foto: Fotograf saknas!
Mellan blÄ och röda linjer kÀnner han sig hemma sedan han mer eller mindre vÀxt upp pÄ Norrvallas uterink.
Vi trÀffas i Andrés vÀlstÀdade tvÄrummare i Visby innerstad, med ingÄng frÄn en liten grÀnd bara nÄgra fÄ visste fanns.
Vi pratar om uppvÀxten, om lilla Bergsbyn sju kilometer öster om stan, just intill SkellefteÀlvens strand.
Hur han redan i smÄskolan lurade fritidspersonalen för att fÄ sticka hem till grannen pÄ gatan och spela landhockey.
- Hockey var det bÀsta man visste, sÀger han och minns bakÄt.
Han började nÀr han var sex, i efterdyningarna av SkellefteÄ AIKs SM-guld 1979. StjÀrnorna dÄ hette "Krobbe" Lundberg, Hardy Nilsson och och Kjell-Arne Wikström, svartgul nostalgi dÀr för mÄnga.
Som i "Twin Peaks"
Vi sitter i soffan. PÄ vÀggen en tavla med Marlon Brando som Gudfadern, pÄ andra vÀggen Marilyn Monroe och titta dÀr, en 42-tums tv-skÀrm och i dvd-hyllan tio sÀsonger av serien "VÀnner", sex sÀsonger av "Seinfeld".
SÄ du hÀngde i ishallen och tiggde klubbor och autografer, var det sÄ?
- Ja, haha. Och man försökte ju se alla matcher, Àven om förÀldrarna tyckte det var lite sent att vara uppe till tio pÄ vardagarna.
Vilken var bÀsta autografen?
- Det var nog Mats Lundström...han var vÀl inte sÄ kÀnd, men nÀst intill landslagsklass. Det var nog idolen. Han gjorde första mÄlet i Globen sen nÀr den invigdes.
Vilka Àr dina idoler i dag?
- Ja, du...det Àr vÀl mer förebilder, kanske, jag fascineras av mÀnniskor som skapat nÄgot i livet. Bruce Springsteen har sunda vÀrderingar, jag gillar hans engagemang. NÄn gÄng klÀdde han ut sig och gick ut och kollade vilka som sÄlde pÄ svarta börsen och tipsade polisen sen...han tyckte att hans riktiga fans skulle ha tillgÄng till biljetterna, det tycker jag Àr stort. Jag menar, att bry sig! Och Ingvar Kamprad, att ha vuxit upp i ett litet samhÀlle och ÀndÄ kommit sÄ lÄngt.
Jaha...jag vet inte vad jag hade vÀntat mig, men...
- ...du hade tÀnkt jag skulle rÀkna upp hockeyspelare, va?
ïNĂ€r AndrĂ© bestĂ€ller en pizza blir det oftast kebabpizza, han vill inte vara utan mjölk till frukost, favoritlaget Ă€r SkellefteĂ„ AIK och han tycker att fotomodellen Tyra Banks Ă€r snygg.
SkellefteÄ i VÀsterbotten, en industristad lÀngs E4 med Boliden som stor arbetsgivare. LÄnga vintrar, korta vÄrar och höstar, kallt.
André har en kompis, hockeystjÀrnan Jonathan Hedström, som för journalister kallat sin hemstad "lika ödslig som i Twin Peaks".
- Men SkellefteÄ Àr harmoni för mig, sÀger André Lundholm. Just nu, sen jag bott i södra Sverige nÄgra Är, kÀnns det mindre troligt att jag skulle flytta tillbaka, men det Àr ju ÀndÄ alltid hemma.
Vad saknar du inte dÀrifrÄn?
- LĂ„nga vintrar.
VÀnd pÄ det, vad saknar du?
- Det vanliga, familjen, vÀnner...och somrarna Àr ju mysiga, att det Àr ljust dygnet runt.
Ingen hockeynomad
Han berÀttar om farfar Arvid och stunderna med honom. Farfar var med om första och andra vÀrldskriget, dÄ lÄg han vid finska grÀnsen. Han Àr borta nu, Arvid, och André sÀger att han kan sörja att han aldrig fick möta honom som vuxen.
Farfar, som bodde uppÄt Byske till, hade alltid tid och ett stort garage med en moped André sÀllan eller aldrig fick igÄng. Det gÄr att kÀnna lukten av olja, gÄr att höra de inande sommarmyggen nÀr André dÀr i soffan blir en liten pojke igen.
- Man tÀnkte ju aldrig pÄ det dÄ, men...farfar var nog en idol för mig.
André Lundholm har varit hockeytrÀnare sen han var 18. Första titeln var ett junior-DM som ledare för ClemensnÀs 15-Äringar. Du ser alla hans klubbar i faktarutan hÀr intill.
Den egna spelarkarriÀren ödelades i en bilkrasch intill E4:an i SkellefteÄ för 16 Är sedan.
André i sin bil blev pÄkörd av en kille som just tagit körkort, bilen blev skrot och högre skuldran ocksÄ. Försöken till comeback misslyckades och det vara bara att lÀgga av.
Men klubben tog kontakt, "vad sÀger du om att bli trÀnare istÀllet?", och pÄ den isen Àr det sedan dess.
SÄ nu Àr du en rotlös person som flyttar runt mellan klubbarna?
- Nej...jag bestÀmde tidigt att inte bli nÄgon hockeynomad, att man knappt hinner sÀtta upp sista tavlan förrÀn det Àr dags att flytta.
Hade du redan hunnit kÀnna sÄ?
- Nej, men risken finns ju om man inte stannar upp ibland. Det Àr bland annat dÀrför jag Àr hÀr för fjÀrde sÀsongen nu, för att fÄ lite kontinuitet och vara med och bygga ett lag.
Funderar du pÄ hur det kunnat gÄ om du fÄtt chansen som spelare?
- DÄ gjorde jag det, men inte nu. Man mÄste slÀppa saker, man kan inte gÄ och grÀma sig, dÄ Àr risken att man blir en bitter mÀnniska.
Ăr det största skrĂ€cken? Att bli bitter?
- De som kÀnner mig vÀl ser nog inte mÄnga anlag för det, haha. SÄ det Àr ingen skrÀck...men jag tror man kan bli bitter om man gÄr och tycker synd om sig sjÀlv.
Vad sÀger folk om dig, tror du?
- Ja, du...det Àr svÄrt...jag tror att jag upplevs som ödmjuk, oavsett vad det handlar om. Och rÀtt lugn...sÄ tror jag de sÀger.
ï"VĂ€nner"-samlingen i dvd-hyllan startades av ett gammalt ex, men AndrĂ© har fyllt pĂ„ den. Men favoriten Ă€r "Seinfeld" för att det finns "sĂ„ mĂ„nga sköna karaktĂ€rer och karismatiska skĂ„despelare".
André har sett de över 200 avsnitt som finns flera gÄnger och han sÀger att det finns en karaktÀr för varje spelare i ett hockeylag. I Visby Roma Àr det han sjÀlv som Àr "Jerry Seinfeld".
André Lundholm kÀnner till en fÀrgad ishockeytrÀnare som hette "Karim nÄnting" och var i Hammarby. I övrigt ingen mer Àn han sjÀlv.
Han sÀger att han fÄr ytterst fÄ kommentarer, men han inser att betydligt fler sÀkert funderar.
- SÀrskilt om man bara pratat med nÄgon i telefon och sedan trÀffas. Jag menar, man sÀger ju inte precis "hej, jag heter André Lundholm och Àr mörkhyad", haha.
Men tÀnker du att andra tÀnker pÄ att du Àr mörk?
- Nej. Och det har jag aldrig gjort. Jag kom till Sverige nÀr jag var tvÄ mÄnader, har vuxit upp med svenska förÀldrar och tvÄ syskon...det hade sÀkert varit annorlunda om jag haft ett annat sprÄk och egna minnen, men jag tÀnker inte alls sÄ.
André Àr född i en by han inte vet namnet pÄ men som ligger strax utanför Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Han sÀger att han aldrig behövt lida för sin hudfÀrg. Har vÀl hört ett och annat, men det glider av som pucken pÄ en is.
Jag sÀger att jag kÀnner mig dum och inskrÀnkt för att jag stÀller de hÀr frÄgorna. Som om det Àr tvunget för att han ser ut just som han gör.
Men han sÀger att det Àr okej för att han förstÄr ju att folk undrar.
Hur var det att vÀxa upp som mörkhyad i SkellefteÄ i tidigt 80-tal?
- Bra. JÀttebra. Min egen teori Àr att jag hade en identitet genom hockeyn som Àr stor i stan...det var alltid lugnt, inget brÄk, jag hade ishockeyn och behövde aldrig hÀvda mig pÄ nÄt annat sÀtt.
Brev frÄn det förflutna
Fanns det fler med din bakgrund i din omgivning?
- Jo, en. Han heter Krister Lundström, han Àr en av mina bÀsta vÀnner Àn i dag, han kom frÄn Chile och var bra i fotboll...men inte tÀnkte jag pÄ honom som annorlunda Àn nÄgon annan, det gör jag inte nu heller.
ïAndrĂ© skulle, nĂ€r han fritt fĂ„r vĂ€lja tre personer, vilja bjuda Ingvar Kamprad, Christer Fuglesang och hockeylegendaren Mario Lemieux pĂ„ middag. DĂ„ skulle han laga flĂ€skfilĂ©pasta eller enchilladas och sedan iklĂ€da sig journalistens roll och frĂ„ga, frĂ„ga, frĂ„ga för att han Ă€r sĂ„ makalöst nyfiken pĂ„ nya mĂ€nniskor.
FrÄgar folk var du kommer ifrÄn?
- Det hÀnder. SkellefteÄ, brukar jag svara.
"Ja, men egentligen?" sÀger de dÄ, eller hur?
- Mest tjejer faktiskt, om man ska generalisera. De vill veta var jag Àr född, killar undrar mer varifrÄn i Sverige jag kommer.
Har du funderat över hur annorlunda livet kunde blivit?
- Nej. TrÄkigt svar, kanske, men sÄ Àr det. Jag tÀnker inte sÄ. Det kanske blir annorlunda nÀr man fÄr barn, jag vet inte...det fÄr man se dÄ.
André har varit i Afrika. I Tunisien, aldrig i Etiopien. Och det finns heller inga planer pÄ att resa dit. Han sitter i soffan, helt tyst i rummet, septembersolen slÄr in denna torsdagsmorgon:
- Min biologiska mor tog kontakt med mig en gÄng, sÀger han pÄ sin trygga vÀsterbottniska. Jag tror hon bor i Frankrike i dag och har det bra...jag lÀste brevet, skickade ett svar, det var allt, sen har jag inte tÀnkt mer pÄ det.
Ăr det hĂ€r besvĂ€rande, rent av onödigt, att prata om?
- Inte alls. Det Àr lugnt. Det Àr sÄ hÀr det Àr.
Ă
lder: 34. Familj: Mamma, pappa, syskonen Jenny och Jens. Bor: Visby innerstad. Yrke: IshockeytrÀnare för Visby Roma. En bra skiva: Söndermarken - Lars WinnerbÀck. TvÄ bra böcker: Joakim Poseners och Gunnar Lindstedts böcker om den sÄ kallade TrustorhÀrvan.
SĂ„ jobbar vi med nyheter