Jag gråter...femtonmiljoner!

Jag gråter för ridsporten på Gotland.
Jag gråter för Rävhagens ridskola.
Jag gråter för WRK.
Allra mest gråter jag för alla barn och ungdomar som älskar hästar och sin sport, ridning, som inte har ekonomi eller möjligheter att ha eller äga egna hästar.
Visby behöver en ridskola! Det har funnits en ridskola i Rävhagen väldigt länge, den har funnits utan uppehåll sedan 93/94 någonstans under olika förhållanden, arrendatorer och i WRK:s regi. Det har varit turbulent kring ridskolan tidigare också men det löstes och verksamheten fortsatte, det har fattats både bra och dåliga beslut kring ridskolan men den överlevde. Nu är jag och många med mig oroliga på allvar, hur ska WRK klara den här krisen? Ideella insatser är viktiga men det är inte hållbart att driva en ridskola i längden med bara ideella insatser, att få utbildade instruktörer att jobba ideellt i längden håller inte, det är ju inte bara enstaka lektioner i veckan det handlar om, under kort sikt löser det nog en del men inte långsiktigt.
På Rävhagens ridskola finns det ungdomar som lagt större delen av sin barndoms och tonårs fritid i verksamheten som ridskoleelever, hyrare, US-ledamöter m.m. De har deltagit i och ordnat aktiviteter, de har varit funktionärer, de har gjort stalltjänst, varit med på fixardagar m.m. allt detta för att de älskar hästar och ridsport. Naturligtvis har de gjort allt detta ideellt med glädje. Det finns ungdomar som varit en del av Rävhagens ridskola i över 15 år...ska det ta slut nu? Dessa ungdomar har fått en fantastisk skola i att ta ansvar och att vara ledare, Visby behöver denna skola! Att rida och sköta om en häst kräver mod, ansvar, ledaregenskaper, empati och ödmjukhet, dessa egenskaper utvecklas när vi får vara en del av ridskolan. Det kan aldrig en fotboll ge dig.
När ska regionen ta sitt ansvar för den största tjejidrotten?
Region Gotland...det är dags nu!
Jag gråter...femtonmiljoner tårar, femtonmiljoner gånger om för alla ridtjejer och killar!