Händelsen utspelade sig i Roma en julikväll i förra året.
Polismannen som var på semester på Gotland och därmed inte var i tjänst, hade varit på en lekplats tillsammans med två barn, sin fru samt ytterligare några släktingar och var på väg hem.
På en gångstig kommer pojken körande med sin moped.
Vad som egentligen hände där på gångstigen, där går meningarna isär.
Pojken, som idag är sexton år befinner sig i rättssalen tillsammans med sin mamma.
Tystlåten med blicken riktad mot bordet berättar han om julikvällen:
- Jag ser sällskapet på gångstigen när jag kommer körande och saktar ner. Då pekar en i sällskapet finger åt mig. Jag pekar tillbaka och försvinner därifrån.
Åklagaren ställer frågan hur hög hastighet som hölls:
- Det var nog ungefär 10-15 kilometer i timmen.
Polismannen uppfattade händelsen helt annorlunda:
- Vi var på väg hem då jag i ögonvrån ser en moped komma körande i hög hastighet. Jag sliter tag i det barn som befinner sig på gångbanan. Min mamma kastade sig rakt in i en rosenhäck, och hennes sambo höll upp händerna och vrålade rakt ut.
Den fyrtioårige polismannen erkänner att han blivit ”rosenrasande” på honom. Han gick därför iväg för att leta upp femtonåringen, som han hittade på en parkeringsplats vid Konsum. Tanken var, enligt polismannen, att han skulle skälla ut femtonåringen.
Polismannen är helt ense om gärningsbeskrivningen att han slagit med en handflata mot femtonåringens hjälm.
- Jag slog mot hjälmen och skrek: vad håller du på med? Därefter tog jag tag i hans tröja.
Ett grepp som femtonåringen uppfattar som ett strupgrepp:
- Jag tog tag i kragen på hans pikétröja och höll bakom hans rygg så att han inte skulle bli hängande i kragen. Jag var ordentligt upprörd, berättar polismannen.
Femtonåringen bad honom att släppa.
- Tanken var då att han inte riktigt fattat vad han gjort. Jag ville därför ta bort honom från kompisarna och prata förstånd.
Femtonåringen beskriver hur han försöker slita sig loss när polismannen sedan tar tag i honom, och kopplar det grepp, som enligt polismannen är ett så kallat skuldergrepp, men som den femtonårige pojken och hans kompisar beskriver som en dubbelnelson- en grenkoppling runt nacken.
- Jag tog två händer mot nacken, men jag har absolut inte tagit något ”dubbelnelsongrepp”. Det är helt främmande för mig.
Polismannen erkänner dock att han tagit tag i femtonåringen:
- Jag blev helt enkelt polis i sinnet när det blev bråk.
När femtonåringen väl släppts ur sitt grepp, berättar polismannen att han ville att pojken skulle be om förlåtelse, och att de därefter skulle skaka hand, något femtonåringen inte minns något av.
- Jag ville att vi skulle ta i hand och att han skulle be om ursäkt. Därmed skulle saken vara utagerad, säger polisen.
Senare under eftermiddagen kommer polismannens mamma, som var med vid händelsen att höras. Femtonåringens mamma kommer även att höras, tillsammans med de kamrater som var med vid händelsen i Roma.
Dom i målet meddelas senare.