I februari 2019 fick SVT-dokumentären "Älska mig för den jag är" hela Sverige att få upp ögonen för Josefin Nilssons öde.
Ett år senare sätts hennes berättelse åter i ljuset när Marie Nilsson Lind på fredagen ger ut boken "Josas bok – min berättelse". En bok som bland annat består av anteckningar ur lillasysterns dag- och skrivböcker.
Förutom boksläppet gästar Marie Nilsson Lind även kvällens avsnitt av Skavlan. I det berättar hon uppriktigt om allt från barndomen till tiden på Sankt Görans psykiatrimottagning i Stockholm. Och Josefin Nilsson är självklart närvarande.
– Hon är alltid där på något vis, det är ju så. Det känns inte som att hon är borta, svarar Marie Nilsson Lind när Skavlan frågar hur ofta hon tänker på sin syster.
Fyra år har gått sedan Josefin Nilsson valde att avsluta sitt liv den 29 februari i huset på Själsö. Den som fann henne var Marie Nilsson Lind. För Skavlan berättar hon om smärtan av att behöva se sin syster skickas iväg i en plastsäck med en begravningsbil.
– Det var så fruktansvärt och så absurt att i den stunden skickade jag med en tröja så att hon inte skulle frysa. Man fattar inte att det är döden som har kommit, säger hon.
Skavlan frågar även Marie Nilsson Lind om hennes egen kamp mot psykisk ohälsa.
– Jag kan helt klart säga att jag också har problem med tabletter och smärtstillande. Det är svårt för det är medicin och sedan är det inte det längre. Det blir farligt och då ska man sluta, säger hon och fortsätter:
– Att må dåligt har inte med låg intelligens att göra. Det krävs rätt mycket intelligens för att vara deprimerad faktiskt om jag får säga det själv. Det är en lycka att vara en kännande människa, men ibland skulle man ju önska... Jag kan känna själv att jag inte orkar med min känsla. Jag är för känslig för att finnas, så kan jag känna ibland.
Marie Nilsson Lind berättar inte bara om den svåra tiden under vuxenlivet utan hon förklarar även för Skavlan hur hon kände som storasyster när hon såg att Josefin började bli äldre.
– När Josa var 12, 13 år då såg jag en förvandling från den lilla flickan till att bli kvinna. Hon gjorde sig i ordning med smink och håret och hon var redo för högstadiet i Hemse. Och alla bondsorkar som fanns där. Då kände jag att det här kräver sin kvinna (storasyster).