Inte en kotte i Olles hotell

En överkörd igelkott är en sorglig syn, men många överkörda djur är också ett tecken på att det finns många igelkottar.
I år är det dock ont om döda igelkottar längs vägarna och det beror inte på att vare sig igelkottar eller bilister har blivit mer försiktiga. Nej, allt tyder på att igelkotts-stammen på Gotland minskat kraftigt det senaste året.
Malte Kronholm som jobbar som länsstyrelsens tillsyningsman i de gotländska naturreservaten, har lagt märke till att igelkottarna blivit färre. Karin Bengtsson, som är lektor i ekologi på högskolan, likaså.
Och hos Olle Franzén i Follingbo är det märkligt tyst och tomt den här sommaren. Till Olle och hans sambo Kicki Kolsjö brukar folk ringa som har hittat sjuka igelkottar eller övergivna ungar.
Förra sommaren hade de 17 igelkottar i det "igelkottshotell" som de har inrättat i en friggebod på tomten. Under halm och lådor ger de igelkottarna en fristad, där de kan äta upp sig inför vintern. 14 av deras igelkottar överlevde vintern och kunde släppas ut i det fria i våras.
Men sedan dess har det varit tomt i boden. Deras egna igelkottar har inte synts till och ingen har ringt till dem om igelkotts-bekymmer den här sommaren. I stället har de mött mängder av människor som har berättat att igelkottarna som de brukat ha hemma på tomten har försvunnit.
- I stan tycks det fortfarande finnas många igelkottar, men på landet har de blivit färre. Jag funderar mycket på varför det är så här. Kanske beror det på att man sprutar gift på åkrarna. När man sprutar så rensar man också igelkottarnas matbord, säger Olle Franzén.

Vintern kan vara tuff
Karin Bengtsson på högskolan har också funderat på varför igelkotts-populationen har minskat.
Hon gissar att den långa och kalla vintern kan ha bidragit:
- Jag tror att det kan vara så. I år var vintern extremt lång. Är igelkottarna inte tillräckligt tjocka när de går och lägger sig så kan vintern bli tuff. Igelkottarna kan också vakna till och gå upp och leta mat ganska tidigt på våren. En av mina studenter hittade en ihjälfrusen igelkott i snön i vintras.

Många faror
Men igelkotts-döden kan också ha andra orsaker:
- Igelkotten är ett utsatt djur. Den är utsatt för både trafik, räv, rovfåglar och sjukdomar, säger Malte Kronholm på länsstyrelsen.
Han betonar att det inte hör till ovanligheterna att antalet individer av en viss art minskar. Arten kan komma igen.
- Nu får vi se vad som händer under de närmaste åren om den här minskningen kommer att hålla i sig.
Men hur mycket igelkottarna egentligen har minskat är det ingen som kan veta. Det har aldrig gjorts något större inventering av hur många igelkottar som finns på ön.
På länsstyrelsen som ansvarar för skyddet av rödlistade arter, har man aldrig gjort någon särskild insats för just igelkottarna på Gotland. Men så är de inte längre rödlistade här. Det har funnits ganska gott om dem på Gotland.
Under förra året genomfördes några mindre studier om igelkottar på högskolan. Några av Karin Bengtssons studenter undersökte många igelkottar som har blivit överkörda på vissa vägsträckor eller besökt speciella platser där de utfodrats. Det är möjligt att man kommer att följa upp dem i år.
- Men över huvudtaget finns det väldigt lite vetenskaplig forskning kring igelkottar. Det är lite märkligt, för igelkotten är ändå Gotlands landskapsdjur, men det tycks mest vara privatpersoner som bryr sig om dem, konstaterar Karin Bengtsson.

Efterlyser forskning
Och Olle Franzén, som är just en av dessa privatpersoner som har tagit igelkotten till sitt hjärta, är uppriktigt bekymrad.
- Jag tror att vi har ett nedåtgående antal djur på Gotland. Det verkar som att vi håller på att utrota dem utan att någon vet varför och ingen verkar bry sig. Det är tråkigt. Igelkotten är vårt landskapsdjur, men samtidigt är det också vårt äldsta däggdjur. Det vore väldigt bra om det kom igång forskning kring den här frågan.