Ingen visste riktigt vad som väntade vid Mix Ranch i Stenkyrka. Med mig hade jag två tjejer från Värnamo och en trumlärare som skulle få nöjet att leka med mig på ranchen. Men det hela började genast med gnäll.
- Det här är inga bra skor för att sparka boll, säger Matilda Lindahl och Jenny Cedercrantz och pekar på sina fötter.
Bit ihop och kom igen
Det är väl bara att bita ihop tycker vi andra och tar var sin boll och går mot bana ett av arton på fotbollsgolfen. Redan på första slaget, eller sparken, åker Matildas sko av i samma riktning som bollen.
Fotbollsgolf är som minigolf fast med fotboll, och på banor ungefär lika stora som vid vanlig golf. Inför varje hål står det beskrivet på en skylt hur man ska skjuta bollen och vilket par som gäller för det hålet. Par är alltså benämningen som, liksom vid vanlig golf, anger det antal slag som banan bör tas. Typ. Till skillnad från vanlig golf är dessa banor eller hål väldigt ojämna, och även den erfarne fotbollsspelaren kan få det besvärligt mellan grästuvor och grävskopor.
Efter sisådär åtta hål har tjejerna tröttnat. De klagar på sina skor och säger att de är hungriga. Trumläraren Jens Flennemo och jag går vidare medan tjejerna traskar iväg för att äta en hamburgertallrik.
Taktik
Vi har lite olika taktik jag och Jens. Han satsar hårt från början, skjuter, hamnar i ruffen och skjuter igen medan jag tar det lite lugnare och mer planerar mina tåfjuttar. Efter artonde hålet sätter vi oss ner och räknar poäng. Lika. Fast egentligen tror jag att han har fuskat. Eller så var det jag som fuskade...
- Alltså vi tyckte inte att det var så roligt, men det kan ju bero på att vi var hungriga och att vi inte har någon bollkänsla. Våra förutsättningar var ju inte de bästa. Det här är inte något som vi kan rekommendera på första dejten, såvida man inte hamnar i telefonkiosken tillsammans, eller ute i ruffen, säger Matilda och Jenny.
Oavsett vilket så har vi fortfarande en gren kvar att klara av. Tjurridning.
Tjurigt
Micke Erixon, som driver Mix Ranch, tar oss med till en lada där en mekanisk tjur står och frustar.
Tjejerna som är nyätna och på bättre humör tittar oroligt på varandra och fnissar. Det gäller att sitta kvar i åtta sekunder.
Jenny är först upp på tjuren, och först ner, med en bruten nagel dessutom. Matilda verkar mer stabil och klarar nästan alla åtta sekunder på den lite svårare nivån. Jens klarar uppvärmningen galant men är på väg av i slutskedet av den svårare nivån och Micke bryter strömmen innan Jens flyger av. Så är det min tur. Jag som inte ens kan hålla mig kvar på en shetlandsponny.
Uppvärmningen går galant och jag känner cowboygenerna koka i kroppen. Tjuren snurrar 360 grader samtidigt som den sparkar bakut, för att sedan tvärt ändra håll och bråka som bara den. Men jag sitter kvar. Alla åtta sekunder på den svårare nivån!