"Inget är för evigt"
Mindre stiftelser samförvaltas ofta, vilket bland annat innebär att man gör gemensamma investeringar, för att få så god avkastning som möjligt. Mer kapitalstarka stiftelser särförvaltas.
Vad man exempelvis satsar på aktier och vad man sätter in på bank, styrs av bland annat Gotlands kommuns policy för kapitalplacering. Årsredovisningen måste godkännas av kommunstyrelsen och av auktoriserade revisorer.
Ibland går förvaltningen plus, ibland minus. Resultatet styr avkastningen, som avgör dels hur mycket man återinvesterar i det bundna kapitalet, dels hur mycket man kan disponera.
Ibland blir en stiftelses syfte otidsenligt eller svårt att uppfylla. Då begär man så kallad permutation, "ändring av bestämmelser som enskilda har meddelat" (NE), hos Kammarkollegiet.
Ett sådant fall är snickaren Sigurd Amos Petterssons stiftelse.
År 1964 skänkte han sitt hus till dåvarande Lärbro kommun, för att behövande ensamma pensionärer skulle få bo där. Huset är dock väl enkelt och med nya tiders krav på boendestandard, blev Amos önskan omöjlig att uppfylla.
Därför, efter tillstånd från Kammarkollegiet, beslutade kommunstyrelsen att sälja huset.
- Stiftelser är tänkta att vara för evigt, men inget är evigt. De som levde för hundra år sedan kunde aldrig tänka sig att det skulle förändras som det gjort, säger Jane Gardell.
Huspengarna avsattes i en fond, som är öronmärkt för att hjälpa pensionärer i angränsande socknar att höja sin befintliga boendestandard.
Många stiftelser lyfts fram i kontakter med kommunens social- och omsorgsverksamhet. Gotlands kommuns sociala samstiftelse, exempelvis, fördelar årligen medlen befolkningsproportionerligt, med 50 procent i Visby och 25 vardera på norr respektive söder.
Det handlar alltså inte om ett socialbidrag, utan är tänkt att sätta lite guldkant på tillvaron, poängterar Jane Gardell.
- Det kan handla om att föräldrarna inte har råd att betala en skolresa. Då kan man få ett par hundra kronor.
Elsa Berglund ville också stötta sociala ändamål - men enbart i Sjonhem.
- Det var svårt att få ruljans på stiftelsen, men efter en permutation vidgades området till grannsocknarna och då blev det snurr.
En av de minsta är Stiftelsen för understöd åt nödställda sjuka i staden, som gått minus flera år. När det väl blivit något att fördela har Väntjänsten fått en slant för att hälsa på ensamma på Visby lasarett och kanske köpa med en godispåse.
Så jobbar vi med nyheter