Ingen förstod hur sjuk Lina var

Redan andra dagen i Thailand drabbades hon av hjärnhinneinflammation. Men det var det ingen som förstod.
- En läkare sa att det förmodligen var en klimat- och kulturchock som gjorde att jag mådde dåligt. En annan trodde att det var hemlängtan, att det satt i mitt huvud. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag blev hela tiden sämre, men det enda jag fick var starka lugnande tabletter.

En drömresa
Den 31 augusti förra året lämnade 21-åriga Lina Nyman från Hemse och 19-åriga Sofia Gardarfve från Vibble Gotland för att genom Svenska Baptistförbundets ungdomsförbund, SBUF, under ett år arbeta som volontärer i Mae Sariang, en liten stad i norra Thailand. Där skulle de arbeta med barn och ungdomar i minoritetsgruppen karenier.
De hade förberett sig i flera månader, fått volontärutbildning genom Sida och kände sig riktigt glada när de äntligen var framme.
- Det hade varit en dröm sedan jag var liten, berättar Lina.

Nattliga kramper
Men redan andra dagen började mardrömmen.
- Vi hade varit på gudstjänst på förmiddagen och jag kände mig lite konstig, hade väldigt ont i huvudet. Då tänkte jag att det berodde på den långa resan.
Men det blev inte bättre. Tvärtom. Hon började skaka, kunde inte stå på benen och under natten fick hon kramper.
På sjukhuset hittade läkarna inget som kunde förklara symptomen. Deras teori var att det var mötet med ett annat klimat och en annan kultur som gjort henne sjuk.
Hon skickades hem med lugnande tabletter men blev allt sämre. Lina fick hjälp till ett annat sjukhus. Hemlängtan, trodde läkaren.

Rullstol till planet
Till sist fick Lina läggas in akut. Då hade hon även fått urinvägsinfektion och muskelinflammation. I samråd med SBUF bestämdes att hon skulle åka hem.
- Men eftersom jag inte hade någon diagnos ställde försäkringsbolaget inte upp med hemresan. I stället för ambulansflyg fick jag åka vanligt charterflyg.
Flygresan från Mae Sariang i Thailand till Arlanda, via byten i Bankok och Amsterdam, blev tuff.
- Jag fick åka rullstol ut till planet och sedan hasa mig mellan de trånga sätena. Men jag fick sitta på en flygvärdinneplats där jag kunde lägga upp benen.
Den 15 oktober landade hon på Arlanda. Där väntade Linas föräldrar och pojkvännen Josef.
- Jag ville inget hellre än att kramas, men det gjorde så ont när någon rörde mig att jag bara grät.
På Visby lasarett togs ett ryggmärgsprov och det visade sig att Lina fått hjärnhinneinflammation, troligen av ett fästingbett.
- Men det gick inte att behandla, och inflammationen hade börjat gå tillbaka, förmodligen med hjälp av den antibiotika jag fick mot urinvägsinfektionen i Thailand.

Sjukgymnastik
Ständig huvudvärk, ont i ryggen, nacken och resten av kroppen fick Lina leva med länge. Hela hösten tillbringade hon i rullstol. Sjukgymnasten kunde inte lova att hon skulle kunna gå igen.
- Veckan före jul tog jag mina första steg utomhus. Det var en underbar känsla!
Lina är envis och har kämpat på. Men utan sina föräldrar och sin pojkvän hade hon aldrig kommit tillbaka så snabbt säger hon.
Sjukgymnastik gör hon fortfarande. Ryggen är inte okej och hon blir fort trött, men hon kommer att bli helt återställd. Hon är sjukskriven i första hand fram till april. Lina har haft arbetsträning i en presentaffär i Hemse, där hon tidigare arbetade. Nu ska hon arbetsträna på en förskola.
- Jag träffade bara barnen i Thailand vid två tillfällen, men jag känner att jag vill arbeta med barn. I höst hoppas jag kunna börja utbilda mig till förskollärare.
Först när Lina kom hem till Gotland kände hon det som ett misslyckande. Det gör hon inte längre.

Nyttig lärdom
- Jag kan inte hjälpa att jag blev sjuk. Och i dag kan jag känna att det som hänt har varit väldigt nyttigt för mig. Det öppnade mina ögon och jag kan uppskatta och ta tillvara livet på ett bättre sätt. Jag har fått nya perspektiv, och en annan respekt för människor i rullstol.
Och kanske åker hon ut i världen som volontär eller biståndsarbetare. Men det lär dröja ett tag.

Ingen förstod hur sjuk Lina var

Lina Nyman såg verkligen fram emot att arbeta som volontär med barn i norra Thailand.Men det blev ett helt annat äventyr. Ett som kunde slutat riktigt illa.- I dag är jag glad att jag lever. Och att jag kan gå igen, säger hon.