?Ingen död kan slå sönder det som kärleken skapar?
Som en hyllning till kärleken - och till livet.Så utformades lördagens minneshögtid i Visby domkyrkan för Ulrika, Charlie och Max Werkelin, som alla blev offer för annandagens flodvåg i Sydostasien.
På stora bildskärmar framme i kyrkan visades under samlingen bilder på Charlie, Max och Ulrika Werkelin. Glada, vardagliga, varma familjebilder. Sprudlande av liv.
Klockringning
- Det här är något som ingen borde behöva göra, sa Pigge Werkelin när han inledde samlingen. Att hålla avskedstal för sin familj.
- Jag är en mycket stolt pappa som mist sin familj allt för tidigt, fortsatte han, och sedan visade han en video från hustrun Ulrikas 40-årsdag. En video där hon inför en jublande publik sjöng ?Alltid retar den nån? och avslutade med textraden ?Jag är Ulrika Werkelin?.
Sedan följde tystnad och klockringning.
Rikt musikprogram
Efter psalm 172 och Nat King Coles ?Unforgettable? talade prästen Per Anders Sandgren. Han talade om kärleken och om kärlekens kraft. Om kärlek som övervinner döden.
- Kärleken är starkare än döden, sa han. Kärleken lämnar aldrig, döden är ingen gräns för kärlek.
- ?Inte behöver jag försvinna ur ditt liv för att du inte kan se mig. Jag finns runt hörnet, tro mig?, läste sedan prästen Agneta Söderdahl.
I det rika musikprogram som följde medverkade sångsolisterna Malin Ljungberg, Johan Samuelsson, Mojje Johansson, Annen Jakobsson, Jonte Söderling och Bobbo Werkelin, kantor Anna Stenholm, musikerna Kenneth Waernquist, Rune Gardell och Patric Lytholm samt en barnkör bestående av bland annat kusiner till Charlie och Max Werkelin.
?Ett enda andetag? av Josh Groban och Marie Nilsson, ?Tears in Heaven? av Eric Clapton, ?Tro? av Marie Fredriksson och ?Vänner? av Mojje Johansson framfördes.
En egen måne
Barnen sjöng under Mojjen Johanssons ledning ?Teddybjörnen Fredriksson? och Ted Gärdestads båda sånger ?Jag vill ha en egen måne? och ?Himlen är oskyldigt blå?.
- ?Man rår ej för att tårar rinner när man har mist sin vän?, sjöng de och deras starka sång gick rakt in i hjärtat på de församlade. Barnen tydliggjorde också med sin sång och med sin blotta närvaro det som prästen tidigare sagt om livet och kärleken som övervinner döden.
En lång spontan applåd utbröt i kyrkan efter deras sång.
Det sista avskedet
Minneshögtiden avslutades vid havet vid Kruttornet. Där hade en en ställning rests från strandkanten och från den kastades röda rosor ned i havet. Många hundra, kanske tusen röda rosor blandandes med vågorna och utgjorde ett sista avsked av Ulrika, Charlie och Max Werkelin.
Så jobbar vi med nyheter