Inga-Gärd Norén

Begravningsgudstjänsten för Inga-Gärd Norén ägde rum den 23 januari 2008 i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Inga-Gärd som blev 84 år var född på Vasta i Kappelshamn, dotter till Lydia Medin, född Skönkvist på Ar och Carl Medin, Fleringe. Syskonen Robert Medin och Dolly Lawergren är tidigare avlidna. På den vita kistan dekorerad med linnéor vilade Inga-Gärds fiol och kistan var prydd med blommor med inspiration från den gotländska sommaren som vallmo, blåklint, prästkrage, slingrande murgröna, vajande strån och röda rosor.
Officiant var prästen Elisabeth Jonsson. Efter klockringning följde preludium i h-moll av C. Franck, organist Per-Ove Larsson. Luciano Mosetti framförde Svante Petterssons "Gotländsk sommarnatt" på trumpet. De församlade sjöng psalmen "Tryggare kan ingen vara". I begravningsakten över Inga-Gärd Norén lyfte prästen fram att Inga-Gärd som en var glad och gästfri, påhittig och uppfinningsrik person har haft ett långt lyckligt liv med en trygg barndom på Vasta på norra Gotland. Att hon lärde sig spela fiol redan i Staplebakke B-skola i Lärbro och att fiolen blev hennes följeslagare hela livet, särskilt vid midsommarfirandet i Strömmadal på Värmdö. Den unga Inga-Gärd tog arbete i Slite och sedan i Stockholm på Gutebröd. Hon träffade Tore Norén som hon gifte sig med just i denna kyrka och de fick ett långt lyckligt liv tillsammans. Ordet tillsammans utmärkte relationen till maken Tore. Dottern Eva och svärsonen och de tre barnbarnen har betytt mycket för Inga-Gärd och Tore och de för dem. Inga-Gärd behöll sitt barnasinne och sitt positiva sinnelag även då ålder och en svår sjukdom ändrade livets villkor. Hon blev aldrig åldrad i sinnet utan behöll barnet inom sig.
De församlade sjöng Kolmodins psalm "Den blomstertid nu kommer" och bad bönen Fader vår. Efter Inga-Gärds egen önskan framfördes sången "Älska mig" av Maria Malmström och Malin Nordh, till piano av Dag Linde. Den närmaste familjen tog ett sista farväl vid kistan. Dottern Eva talade direkt till sin mamma och påminde om att Inga-Gärd och Tore stått just på denna plats vid bröllopet. "Nu har du återförenats med din Tore." Övrig släkt och många vänner tog därefter ett sista farväl vid kistan. Idas sommarvisa, framfördes av Lotta Lindgren, fiol och Jenny Jonsson, cello. Efter Välsignelsen, spelade kusinen Börje Carlson fiol: Allt under himmelens fäste. Höstvisa, av Tove Jansson sjöngs av Maria Malmström och Malin Nordh. Vid avslutningen bars Inga-Gärds fiol av Lotta Lindgren och kistan av den närmaste familjen, tillsammans med Inger Wikström, Lidköping inför de församlade till orgelmusik: Jesu bleibet meine Freude av J.S. Bach.
På minnesstunden i Tore och Inga-Gärds hem på Reimersholme deltog ett femtiotal släkt och vänner. Familjen hälsade att Inga-Gärd ville att alla skulle vara välkomna och att det skulle vara en glad stund med sång, musik och påminde om hennes budskap: "Njut av livet. Lova det!". Talade och spelade fiol gjorde Börje Carlson som berättade barndomsminnen från Vasta, där han varit sommarbarn och sjungit och spelat på vevgrammofon på glasverandan tillsammans med Inga-Gärd, som var som en syster. Spelade fiol gjorde även Lotta Lindgren som framförde Kadrilj som hon spelat tillsammans med Inga-Gärd på midsommarfesterna. Vi sjöng "Summarn kummar" ackompanjerade av durspel, gitarr och fiol. Vackra blomsteruppsättningar och buketter vid kistan med en sista hälsning, varma tankar och dikter till minne av Inga-Gärd, liksom många bidrag till Njurfonden och Röda korset vittnar om djup och långvarig vänskap.