Igelkottarna tycks inte ha minskat i antal
Antalet igelkottar på Gotland har förmodligen inte minskat på senare år.
Det var i början av september som Anna-Lena Smedberg körde runt i Visby och på landsbygden strax utanför staden, för att inventera antalet överkörda igelkottar.
Hennes studie hade initierats av frågan om igelkottspopulationen minskar på Gotland. I somras hade många fått intryck av att igelkottarna har blivit mer sällsynta.
När Anna-Lena Smedberg, som är student på högskolans biologiprogram, skulle göra ett fältarbete ville hon ta reda på fakta.
Flest döda i tätorten
Under åtta dagar körde Anna-Lena Smedberg 38 mil och här hittade hon 18 igelkottar - alltså nästan en död igelkott varannan mil.
De allra flesta (15 stycken) fanns i tätortsområden och några (tre stycken) hittade hon där vägen kantades av jordbruksmark. I skogsområden påträffades inga döda igelkottar.
Antalet överkörda djur säger inte särskilt mycket om hur många levande igelkottar som finns i trakten, men jämför man dessa siffror med tidigare undersökningar, så kan man ändå få en fingervisning om antalet igelkottar har minskat eller ökat.
Jämförde resultat
Anna-Lena Smedberg har haft två tidigare undersökningar som hon kunnat använda som jämförelsematerial: Dels en studie som gjordes av en högskolestudent förra året, dels en studie som gjordes av Stig Högström för 40 år sedan.
Undersökningarna skiljer sig åt och kan inte jämföras på alla punkter, biltrafiken, exempelvis, har ju ökat sedan 1966. Anna-Lena Smedberg har ändå kunnat dra slutsatsen att igelkottspopulationen på Gotland inte har minskat varken sedan 1966 eller sedan 2005.
Mer data behövs
Anna-Lena har dock kunnat se att antalet överkörda igelkottar inne i själva Visby är betydligt mindre än i fjolårets studie. Hon hittade de flesta döda igelkottarna på vägarna ut mot Tofta, Roma och Väskinde. Men Anna-Lena vill ändå inte dra några slutsatser av detta.
Det kan ha varit så att fjolårets sökande inriktades mest på Visby.
"Min undersökning är väldigt liten på grund av den korta projekttiden. Det skulle behövas längre tid och mer insamlat data för att säkerställa en mer exakt slutsats och för att kunna fastställa igelkottens framtid på Gotland", avslutar Anna-Lena Smedberg sin rapport.
Genom att Anna-Lena Smedberg har givit noggranna angivelser om var hon hittat de döda igelkottarna och hur många gånger hon kört på varje vägsträcka, så finns nu en grund för fortsatta undersökningar.
Så jobbar vi med nyheter