Ibland behöver han stänga in sig
Gustaf Hoffstedt är moderat ordförande på Gotland.Men en gång i tiden gick han i det röda tåget på första maj.Det här är ett samtal om livet och allt spännande som kan hända i det.
Det är måndag morgon, om några timmar den här dagen är det kommunfullmäktige på Borgen.
Gustaf häller upp kaffe från en espressobryggare i små röda koppar på fat och sätter sig i en grå sammetsfåtölj. Och sen kör vi igång.
Du, när jag ringde dig om den här intervjun i torsdags satt du på en indisk restaurang i Stockholm. Är det representativt för ditt liv?
- Jo, det är det nog. Dels för att jag älskar indisk mat, men också...
...vad åt du?
- Vad jag åt? Rogan josh med lammkött, det är gott. Men favoriten är vindaloo, det är jävligt starkt. Många politiska uppdrag kräver också att jag är i Stockholm ofta. Och så har jag min kärlek där, Anna. Hon är gotländska och pluggar till sjuksköterska.
Till vardags, händer det att du tar med lunchlåda med falukorv och mos som vanligt folk?
- Det händer, i så fall av sociala skäl, för att äta med kollegerna på jobbet. Annars går jag faktiskt oftast hem och äter.
Så du lunchar inte på Borgen bland alla andra politiker?
- Jo, en gång i månaden, haha. När det är fullmäktige. Annars aldrig, faktiskt. Jag vet inte om jag nått den nivån än...
Det här är en intervju som bottnar i Gustafs roll som politiker, men som också tar andra vägar: till brudar, till det årliga tjärandet av ett trähus, till upptäckarlustan av Europas småstater och till en vild vecka med vodka långt tillbaka i tiden.
Vänster och höger
Gustaf Hoffstedt är, sedan en dryg månad, ordförande i Gotlands-moderaterna, han är kommunalråd och ordförande i socialnämnden.
Men mitt i allt detta är han också en vanlig 34-årig Visby-kille som lyssnar på musik, ordnar middagar, umgås med vänner och spelar tv-spel.
Han säger det när intervjun är slut och jag undrar om jag borde frågat något mer.
- Nej, jag är ju egentligen en alldeles vanlig människa som gör alldeles vanliga saker.
Gustaf säger att det är relativt nytt för honom att vara heltidspolitiker men att det politiska intresset alltid funnits:
- Men det tog lång tid att jag insåg att jag tillhörde den borgerliga fållan. Som tonåring umgicks jag mycket med vänstermänniskor och...jag har faktiskt gått i första maj-tåg en gång i tiden, haha.
Men så blev du politiker på relativt hög nivå. Varför?
- För att jag tror att jag kan bidra till ett bättre samhälle. Gotland är redan fantastiskt men jag tror att det kan bli så mycket bättre...det är en gåta för mig att en sån här plats inte lyckats bättre med sin tillväxt...jag vill arbeta för den utvecklingen.
Ett annorlunda liv
Gustaf är vältalig, skärpt, intresserad. Han tycks bäras framåt av en genuin nyfikenhet. Ibland vänder han på intervju-steken, frågar mig hur jag tycker och tänker.
Och han säger redan innan vi börjar, när vi skakar hand i hallen, att han visserligen är van vid intervjuer, men kanske mer om sakpolitik än om det förmodat personliga.
Det märktes, det blev mer tryck när du svarade på en politisk fråga.
- Var det så?
Ja, det tycker jag nog. Du tycks mig som en kille smöret, är du det?
- Ja...det är jag nog, om du menar att smöret är etablissemanget så tillhör jag nog det nu, det måste jag erkänna.
Varför säger du "måste jag erkänna"? Är det något fult?
- Jo, alltså...ett grundskäl till att jag började med politik var ju att jag var mot etablissemanget...så det är inte helt lätt att förhålla sig till.
Är det lätt att ragga brudar som politiker?
- Det vet jag inte...jag har varit tillsammans med Anna i fyra, fem år, vi träffades inom MUF...är det lätt att ragga som journalist?
Det kan hjälpa till. Jag skrev som fan om en tennistjej en gång och till slut gick vi faktiskt på bio. Nåväl, finns det något problem i din yrkesroll att din särbos mamma är sjukvårdsdirektör (Ann-Christin Kullberg)?
- Jaså, du visste det! Ja, det gör det. Jag är själv intresserad av sjukvårdspolitik och arbetade med det i opposition. Nu är det helt uteslutet, så i den meningen påverkar det mitt arbete.
Men du, i Liepaja, när du kom in på rummet med tre ryska brudar mitt i natten...då var det inga problem med raggningen?
- Haha, då var man fri och ung och singel. Det var ett annat liv då...va fan, drar du upp det nu, haha...ja, det var varken ett bättre eller sämre liv, jo, sämre, tror jag. Framför allt väldigt annorlunda.
Det var i samband med en resa till Lettland och musikfestivalen Liepaja Dzintars i mitten av 90-talet Gustaf Hoffstedt och jag träffades första gången.
Vi var med i klanen kring gotländska bandet Mille Fors & Kungens Vänner som spelade där. Jag som reporter, Gustaf som Roxy-ordförande.
Mitt i natten kom Gustaf med tre tjejer till den stora sovsal på hotellet där bandet höll efterfest som varade till gryningen. Roliga dagar, kul minnen.
Europas småstater
Gustaf häller upp mer kaffe och vi skrattar åt dårskapen i en annan tid.
En annan sak, går du alltid omkring och har åsikter?
- Nej...eller jo...jag tycker nog något om det mesta, faktiskt. Men på semestern, till exempel, kan jag bli jäkligt trött på att alltid tycka om saker och ting, så då brukar jag göra nåt helt annat.
Som vad då?
- Saker där man inte behöver tycka, haha...vi har ett fritidshus i Östergarn som jag tjärar en gång om året, det är kul. Och Anna och jag gillar att resa, upptäcka Europa...jag har som ett slags mål att besöka alla stater någon gång, särskilt alla småstater som Island, San Marino och Lichtenstein.
För några år sedan infördes så kallade klappskenor i hastighetsåkning på skridsko med avsikten att nå bättre varvtider. Har då nån åsikt om det?
- Nej.
De som ger sig in i leken får leken tåla, säger Gustaf när jag frågar var han fått sin hårda hud ifrån.
Han säger att det är ett pris att betala för att få hålla på med det han älskar. Men säger samtidigt att ibland sårande kritik inte precis bara studsar.
Den kan ta hårt och efter pressade perioder har han, säger han, ett behov av att stänga in sig, läsa böcker, spela tv-spel...bara komma bort ett tag, rensa hjärnan.
Tvekar du någonsin inför stora beslut, liksom "kan verkligen jag avgöra att det här är rätt"?
- Nej. Och tack vare att varje beslut föregås av en så lång process så skulle jag vara på fel spår där får jag reda på det av någon av de 2000 medarbetarna i förvaltningen.
Finns det något mått av exhibitionism i ditt val att bli politiker?
Gustaf funderar en stund, jag ser mig om i rummet från fåtöljen; köket med sina flaskor med olivolja, skyskraporna av cd-skivor (musikaliska favoritperioden är 1985-2000), en tegelsten om vin därinne på sängbordet.
Politisk paus
- Jag skulle inte värja för att det finns en önskan och glädje för såna som jag att synas...kanske lite det som skådespelare upplever.
Om du får en dag ledig och kan göra vad du vill, vad gör du?
- Sätter igång med lägenheten, jag har bott här i ett år men får aldrig tid att få den i ordning... det skulle vara avslappnande att fixa här inne.
Och när du svinar, vad gör du?
- Svinar?
Ja, som i Liepaja...vodka och saltgurka som om det inte fanns någon morgondag.
- Det var en skön kombination, visst var det? Nej, du...det blir inte mycket sånt längre...en kväll med tv-spel och spaghetti al blanco, kanske, men det är väl inget svineri, va?
En gång i tiden, i mitten av 90-talet, ansökte Gustaf Hoffstedt om socialbidrag. Han hade hoppat av gymnasiet för att med en kompis driva skivaffär på Adelsgatan, vilken gick omkull efter något år. Det sved ekonomiskt och ingen försörjning fanns tryggad inför den höst som väntade. Så han gick till soc, men fick avslag.
Hur kändes det att gå dit, minns du?
- Det var inget jättesteg...jag ville bara komma igång med mitt liv, jag var liksom i ett vakuum, men annars kändes det inget särskilt.
Nu är det maj och då har Gustaf paus från politiken. Han läser litteraturvetenskap i Linköping, näst sista steget mot en fil kand.
1 juni är han tillbaka i det politiska livet på Gotland.
* * *
En timme efter att jag lämnat Gustaf plingar ett mejl i boxen:
Magnus, tack för trevligt samtal. Här ligger en Pilotpenna och ser dyr ut. Vad göra?
Jag svarar att han kan behålla den.
Den hade ändå börjat läcka.
Ålder: 34. Bor: Lägenhet i Visby innerstad. Familj: Särbon Anna Kullberg. Yrke: Moderat politiker. En bra bok: Rid i natt - Wilhelm Moberg. En bra skiva: Homework - Daft Punk.
Så jobbar vi med nyheter