I Rone fryses sill för rysk marknad
Vid 15-tiden anländer den första strömmingsbåten till Ronehamn. Här fryser man in 75 ton fisk om dygnet. - Nu finns ingen anledning för oss att sluta fiska, säger pensionärerna och kusinerna Lasse och Sven-Ove Gardell på fiskebåten Mikadon.
Sex anställda arbetar på anläggningen, som i block fryser in den strömming och skarpsill som tagits upp öster om Gotland. Men fisken är inte tänkt för öborna. Nej, de stora sillblocken hämtas av frysfartyg och levereras till Ryssland och Ukraina där man röker och konserverar den.
Fyra båtar
Anläggningen ägs av Swe-Dan Seafood Gotland AB, som i sin tur till 70 procent ägs av Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag och för övrigt ägs av Swe-Dan Seafood AB, som också äger en liknande anläggning i Västervik. Vd är Peter Sjöholm, som berättar att frysrummet i Ronehamn kan lagra 1 200 ton fisk.
Anläggningen räcker i dag till för de fyra båtar som i dag levererar fisk, med full kapacitet. Det händer att det någon gång kommer även båtar från Baltikum hit och Peter Sjöholm säger att det är möjligt att ta in fler båtar om de gotländska skulle bli färre.
Blod i spillvattnet
Framtiden ser ljus ut om det inte vore för en ständigt pågående osäkerhetsfaktor, som handlar om spillvattnet från lossningen av fisken i hamnen. Spillvattnet som har inslag av blod och fiskfjäll släpper fiskarna ut till havs igen. Denna hantering har ifrågasatts av miljödomstolen och fabriken för nu "en konstruktiv dialog" med kommunen kring detta.
Den dag GT besöker Ronehamn är det fiskebåten Mikadon, som ska lossa först. Två andra båtar får vänta lite längre ut.
Lossningen av de nära 23 tonen, som kusinerna Gardell har med sig in till hamnen, tar en dryg timme. En slang typ "dammsugare" förs ner i lastrummet och suger upp sillen tillsammans med vatten.
Fiskat sedan 60-talet
Lasse och Sven-Ove sköter sedan ilastning av fisken i stora backar, som med truck förs vidare till infrysningen, tvärs över gatan.
De har fiskat tillsammans sedan 60-talet och Mikadon, deras tredje båt, har de ägt tillsammans sedan 1984. De fiskade förr torsk men gick över till strömming och skarpsill när Ronehamnsanläggningen kom till. I dag är de båda pensionärer och ser ingen som helst anledning till att de ska sluta fiska.
- Vi är ju egna företagare med liten pension, säger de.
- Och det är ju så lätt nu för tiden, det är bara att dra i några spakar. Maskinerna har tagit över, förr var vi tvungna att rensa för hand till exempel, säger Sven-Ove med ett stort skratt, trots att han varit ute på sjön sedan arla morgon.
Utan konkurrens
Det finns gott om fisk säger de, de har ingen konkurrens där de håller till, de stora båtarna ligger ännu längre ut.
I hamnen bryts silverfloden av strömming av en 10-litershink, som sticks in under den. Hinken fylls på nolltid. Två värmlänningar på besök betalar några tior och ska nu ta med sig fisken hem. Inte heller den strömmingen stannar alltså på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter