I 200 knyck mot marken
Höjden Àr svindlande, kylan biter sig in i mÀrgen och utsikten Àr underbar. Mitt i en tanke bÀr det av nedÄt och allt gÄr runt. Mark, himmel, hav och Äkrar virvlar förbi innan det Äterigen blir plant och jag kan andas ut.
Jag Àr fortfarande förvÄnad över att jag vÄgade men nÀstan mer förvÄnad över att jag i princip inte kÀnde nÄgon nervositet alls innan hoppet.
Att hoppa fallskÀrm Àr inte nÄgot man gör varje dag och för mig var det första gÄngen. Min vapendragare och livlina under tandemhoppet heter Magnus WÀdel och det var nog hans coola instÀllning som gjorde mig sÄ lugn.
- Jag som instruktör ska inge förtroende och ibland krÀvs det att man Àr lite psykologisk, sÀger Magnus medan han trallar för sig sjÀlv.
Noggranna instruktioner
Min resa mot molnen inleddes med en kort instruktion. Ăven om det Ă€r Magnus som sköter den komplicerade biten med navigering och landning gĂ€ller det att den som hoppar med har koll pĂ„ vad som hĂ€nder
Medan han spÀnner fast selen förklarar han steg för steg vad som kommer att hÀnda under flygningen.
- NÀr vi hoppar ut svankar vi och sÄ drar du upp benen bakÄt mot ryggen. HÄll armarna i kors tills jag klappar dig pÄ axeln, dÄ fÀller du ut armarna inför det fria fallet.
Jag nickar och noterar. Armarna i kors, benen bakÄt, svanka och ut med armarna. Inga problem.
Magnus Àr vÀldigt rutinerad och har under 20 Är hoppat nÀrmare 3300 hopp, 1200 av dem i tandemformation. Han har jobbat som instruktör i Australien men ocksÄ tÀvlat i fallskÀrmshoppning.
1994 var han med VM i Spanien. De senaste Ären har han dock mest hoppat inom jobbet och i princip bara tandem, vilket enligt honom Àr det roligaste sÀttet att hoppa.
- NÀr jag hoppar tandem fÄr jag förstagÄngskÀnslan varje gÄng.
PÄ vÀg uppÄt
Planet landar pÄ banan framför oss och det Àr vÄr tur att Äka ivÀg. Tillsammans med en fotograf och tvÄ andra hoppare beger vi oss in i det trÄnga planet. Jag sitter i princip i Magnus knÀ nÀr vi Äker ivÀg.
Flygningen upp till 3000 meter tar ungefÀr 20 minuter vilket innebÀr gott om tid att förbereda sig och bli nervös. Men som mest Àr jag lite spÀnd i kroppen. Jag funderar lite stilla över hur jag kommer att reagera nÀr vi vÀl sitter pÄ kanten och ska hoppa ner.
Utsikten frÄn planen Àr otroligt vacker och hela södra Gotlands syns genom fönstret.
Plötsligt börjar Magnus att dra i remmarna och han kopplar samman min sele med sin egen. Han drar mig nÀrmare sÄ att vi sitter sÄ tight som det bara gÄr.
- Ja, dÄ var det dags dÄ, sÀger han kÀckt.
Först hoppar en kille ivÀg och sedan Àr det vÄr tur. Fotografen Mats Hemlin stÀller sig i dörröppningen med kameran fastspÀnd pÄ huvudet. Jag grinar in i kameran och inser att det Àr nu det gÀller.
Magnus svÀnger sina ben över kanten sÄ att han sitter precis i öppningen. SjÀlv hÀnger jag nÀstan helt fritt utanför planet. Jag försöker minnas vad Magnus skulle sÀga och göra för tecken innan vi skulle hoppa ivÀg. Jag hinner halvvÀgs i min tanke och sedan Àr det bara ett stort sug i magen medan vi med rasande fart dyker mot marken.
Beroendeframkallande
NÀr vi far mot marken Àr det lÀtt att förstÄ innebörden av de ord som Magnus nÀmnde innan vi Äkte ivÀg.
- MÀnniskan Àr egentligen rÀdd för att falla. Det gÄr emot hennes instinkt, sÄ det svÄraste Àr att övertyga sina sinnen mentalt. Att bokstavligen tappa fotfÀstet strider mot bÀttre vetande.
Ja, det Àr inte precis nÄgot fotfÀste i sikte. De första sekunderna snurrar vi runt sÄ att jag hinner fÄ en skymt av himlen innan vi planar ut i luften
Min hjÀrna har inte riktigt hÀngt med hela vÀgen och jag kÀnner knappt klappen pÄ axeln, Àn mindre fÀller jag ut armarna. NÀr han klappar en andra gÄng, eller kan det ha varit tredje, sÄ fattar jag Àntligen och fÀller ut armarna.
Sedan tar det ytterligare nÄgon sekund innan jag kan fokusera och titta mig omkring. Till höger ser jag en hand vinka och jag tittar rakt in i Mats kamera.
"Det hÀr Àr det absolut hÀftigaste jag har gjort i hela mitt liv" tÀnker jag och blickar ut över Gotland.
TyvÀrr Àr det fria fallet över efter nÄgon halvminut och hela vÀrlden stannar av med ett ryck nÀr fallskÀrmen vecklar ut sig. Trots att det kÀndes helt otroligt att falla fritt genom luften kÀndes det samtidigt ganska skönt nÀr fallskÀrmen var utvecklad och vi i sakta mak seglade fram genom luften. Allt gick bra.
Resten av fÀrden var bara ren njutning i vacker omgivning och med hÀftig utsikt.
- Det hÀr mÄste vara det absolut bÀsta sÀttet att se Gotland pÄ, utbrister jag, och Magnus hÄller med.
Han rattar fram och tillbaka och till slut gÄr vi in mot en mjuk och fin landning. Adrenalinet pumpar fortfarande och det finns bara en tanke i mitt huvud; jag mÄste hoppa igen!
SĂ„ jobbar vi med nyheter