HUMANISTISK KONFIRMATION VÄRDEFULLT ALTERNATIV FÖR UNGA

Prästen Jonas Sunnerstam förklarade i en insändare i GT i maj vad Kyrklig konfirmation handlar om, att Gud "bekräftar löftet som gavs i dopet, nämligen att alltid vara med, vad som än händer, både i detta livet och livet efter döden." Som skolad i en Katolsk skola fick jag lära mig att denna andliga närvaro tyvärr även gäller Djävulen, som också är en ständig följeslagare beredd att fresta en till allehanda dumheter som leder rakt in i den eviga elden. Så där kan man hålla på, med spekulationer om "något" som fungerar som mer eller mindre välvilligt sällskap. Och det är förstås Kyrkans rätt, att informera vad man tror om sådana saker.
Våra barn valde att inte bekräfta dopet – ett val de ju inte gjort själva. Istället gav vi dem möjlighet att åka på Humanistiskt konfirmationsläger, något varken de eller vi ångrat en sekund. Humanistisk konfirmation handlar om att bekräfta vuxenblivandet och den unga individen själv. Tanken är att ge ungdomar möjlighet att diskutera livets stora frågor i en öppen miljö. Det handlar om frågor som mänskliga rättigheter, rätt och fel, jämställdhet, rasism, oskrivna regler om kön, kärlek och sex. Första dagen på ett Humanistiskt konfirmationsläger är ungdomarna med och bestämmer vilka ämnen de vill fokusera på. Och ja, frågor om gudar och andlighet ingår förstås också.
Under ett humanistiskt konfirmationsläger får konfirmanderna stort utrymme att tänka och reflektera själva. Det läggs vikt vid att kunna förstå och motivera vad man tycker. När ett Humanistiskt konfirmationsläger är slut konfirmeras inget medlemskap eller trosföreställning. Målet är istället att ungdomarna ska ha fått möjlighet att reflektera kring sina egna etiska ställningstaganden, om var dessa kommer ifrån och i hur stor utsträckning de bara beror på tradition och gammal vana, eller om de faktiskt är genomtänkta och gör världen till en bättre plats.
Den sekulära humanismen kan inte lova guld och gröna skogar i ett liv efter detta. Ej heller någon övernaturlig följeslagare – välvillig eller ej – som vaktar och vägleder i svåra situationer. Den sekulära humanismen poängterar istället det personliga ansvaret, att vi måste ta hand om varandra och världen. I ett universum där vi själva måste vara "de vuxna i rummet" är vuxenblivandet en av de viktigaste av livets övergångar – något som verkligen är värt att fira. De enda vi har som verkligt stöd i svåra situationer är varandra. Det är ett ansvar värt att ta på allvar.