Målet handlar om en kvinna i 60-årsåldern som under mer än tio års tid svindlat vänner, bekanta och kollegor på stora summor pengar. De ärenden som utretts och behandlats under rättegången omfattar åtta personer som blivit av med sammanlagt 7,6 miljoner kronor, men enligt åklagaren är det långt fler som blivit lurade av kvinnan.
Bedragerskan har svindlat folk på pengar genom att förmå dem att satsa på fonder och pensionskonton som inte fanns. Hon har påstått att pengarna skulle gå till lukrativa investeringar med hög avkastning, som hon kallade ”snabbisar”. Några garantier eller giltiga kontrakt har inte existerat. Enligt tingsrätten har det inte funnits några investeringar, byggnadsprojekt eller tyska konton som kvinnan lurat sina offer att satsa på. Allt var uppdiktat och kvinnan använde pengarna själv.
Åklagaren Susanne Wihlborg har tecknat en bild av hur kvinnan på ett manipulativt sätt lyckats med sina brott gång på gång.
– Hon har genom sitt sätt att vara, sin person, lyckats få de här personerna att investera.
Ett av offren gav en kommentar till Helagotland efter tingsrättens dom:
– Det är så svårt att beskriva den här typen av människor. Under rättegången sa både hennes ex-pojkvän och åklagaren att ”det är som att hon besitter en magisk kraft”.
Tingsrätten dömde kvinnan till fyra och ett halvt års fängelse för grovt bedrägeri medan en av hennes medhjälpare, en kvinna i 55-årsåldern, fick ett års fängelse. Ett gotländskt par dömdes i tingsrätten också till fängelsestraff för delaktighet i målet. Alla krävdes på omfattande skadestånd.
Domarna överklagades till högre instans.
Svea hovrätt anser att gärningarna som bedragerskan gjort sig skyldig till varit mycket hänsynslösa och medfört synnerligen kännbara skador för de privatpersoner som drabbats. Bedömningen blev att den samlade brottsligheten var betydligt högre än vad tingsrätten ansett och straffet skärptes med ett år till fem och ett halvt års fängelse.
Kvinnan i 55-årsåldern som dömdes till ett års fängelse i tingsrätten fick också straffet skärpt med ett år och frihetsberövas därmed i två år. Hovrätten ansåg att de grova bedrägerierna och penningtvättsbrotten som omfattade mycket höga belopp under lång tid, har ett avsevärt högre straffvärde än vad tingsrätten bedömt.
När det gäller paret från Gotland gick hovrätten på samma linje som tingsrätten i frågan om kvinnan och ändrade inte hennes fängelsestraff på elva månader. Mannen däremot, som dömts av tingsrätten till tio månaders fängelse, frikändes helt av hovrätten då det inte var ställt utom rimligt tvivel att han var skyldig till de penningtvättsbrott han anklagats för.