Hotet om nedläggning dämpade regementets dag

Sista Regementets dag på P 18?
Slutet på en lång epok i den gotländska försvarshistorien. En historia som började med Nationalbeväringen 1811. Regeringen har gjort sitt val. Men riksdagsbeslutet återstår. Innan dess en sista strid. En verbal fajt. Utan vapen. Skarpa argument kanske inte är nog för att vinna.
600 personer berörs av en nedläggning!
Många besökare
Det var ovanligt mycket folk som slöt upp den här gången. Hur många tusen som trängdes på kaserngården är svårt att uppskatta. Men många var det. Närmare 1000 anhöriga. Huvuddelen hitresta från fastlandet. Regementets dag är den dag på året då alla dörrar står på vid gavel. Syftet är att ge en bild av inneliggande värnpliktskullens vardag.
I morgon kan den vara historia.
Anhöriga, fästmöer, mammor och pappor, syskon och barn strömmar till. Liksom f.d. soldater och veteraner. Kamratföreningarna från de redan nedlagda Gotlandsförbanden inte att förglömma. Alla vill se vad förbandet går för. Studera dagens vapen och utrustning.
Men även prata minnen från gamla goda tiden.
Gammal trotjänare
Den var inte så länge sedan ingen kunde förställa sig att P18 någonsin skulle försvinna.
Men vi lever i en föränderlig värld.
Det var något som bland andra överstelöjtnant Birger Löf konstaterade. I trettio år hade han sin dagliga gärning på gamla I 18 och senare P 18. Från 1939 till 1969. Han anade inte att han skulle få uppleva ett nedläggningshot mot sitt gamla förband.
Idag är han 86 år. Fortfarande vid god vigör.
Tyvärr, får man nog inse att det är kört, säger han. I varje fall till 95 procent.
Värnplikt en förmån
Vårt regemente skulle kunna spela en viktig roll i framtiden, säger regementschefen Gunnar Karlson i sitt hälsningsanförande.
Rösten avslöjar viss bitterhet och besvikelse.
Han berättar om regementets omfattande verksamhet. Den fina andan vid förbandet. Möjligheterna att kunna spela en viktig internationell roll framtiden och mönstra fredsbevarande trupp till världens olika oroshärdar.
De bästa tänkbara utbildningsförhållandena finns på ön. Och kompetensen är hög.
Det är en förmån att få göra sin värnplikt, säger Gunnar Karlson i anslutning soldaterinran för inneliggande värnpliktskull. Unga soldater som knappast kan se någon ljus framtid i en militär karriär.
Ett föredöme
Kapten Olle Gardell uppmärksammades vid en särskilt ceremoni för sina insatser i internationella sammanhang. Han har gjort inte mindre än fem internationella insatser.
För detta tilldelades han ett unikt pris av Stockholmskretsens
kamratförening. Ordföranden Lars-Inge Ärle överlämnade priset och underströk Olle Gardells goda vitsord.
Han är ett föredöme, en god kamrat och en skicklig yrkesman!
Bästa möjligheterna
Major Krister Pettersson såg för bara några år sedan ljust på framtiden och karriärmöjligheterna. Han är 42 år och familjefar.
De som fattat besluten har inte vägt de hänsyn som måste visas i en sådan här situation, säger han med nedstämd röst.
Det finns ingenting bättre än P18 att erbjuda i Sverige när det gäller utbildningsmöjligheter, säger han och erinrar om de internationella insatser som behövs i framtiden.
Krister Pettersson berättar inför den stora publiken om den förevisningsövning som skall ske på kaserngården.
Scenariot har internationell prägel. En milisförband med banditer har intagit en av kasernbyggnaderna.
Det gäller att slå tillbaka.
Från och med nu måste alla ha öronskydd. säger han. Kulsprutor och knallskott smäller. Det är öronbedövande.
Det blir ännu värre när Stridsvagn 90 rullar in. Det blir en hård och blodig slutstrid. Många skadas.
Stolta föräldrar
Bredvid mig på "första parkett" sitter Lena och Anders Sigland från Norrköping.
De har bjudits in för att följa sin son Henrik under en dag. Han ryckte in i juni.
Paret Sigland anlände med båten från Oskarshamn på morgonen.
Det tyckte att regementet ordnat ett bra program, som även ger möjlighet att se lite av ön.
Anders Sigland berättar att han har ett militärt förflutet vid I4 i Linköping.
Med han sadlade om i början på 1980-talet och lämnade den militära banan. Då hade han majors grad.
Han tycker att det är en tråkig utveckling Gotland går till mötes om P 18 läggs ned.
Nu kommer han, säger frun. Vår son är chef på den där sjukvårdsvagnen.
Vi ser huvudet sticka upp.
Sjukvårdarna tar hand om de skadade. Inom 30 minuter skall de vara under kvalificerad vård. Sjukvårdsvagnen sladdar ut från kaserngården.
Var är Oskar?
Per Wahlby och hans hustru Evy spanar in i krutröken. De är morfar och mormor nu. Någonstans finns Oskar Herlitz, dottersonen.
Tänk vad tiden går, säger Per. 1953 gjorde jag själv rekryten här. Kompanichefen var en fin och lite lågmäld person, Uno Årefeldt. Vi hade hand om underhållssidan.
Jag låg inne i femton månader. Det var en fin tid. Utryckningsbidraget var 1200 kr. Vad är det idag ? Närmare 30000 kr...
Militär musiken spelar Nationalsången. Harald den lV börjar trampa otåligt.
Nästa punkt på programmet är när årets nya fänrikar "hälsas välkomna" efter avklarad utbildning.Var och en uppmärksammas med ett exemplar av regementets eget bordsstandar.
Förr innebar fänriksgraden möjligheter. En ljus framtid.
Men hur det ska bli för dagens nya fänrikar kan man bara undra.
Harald IV var på plats i högtidsmundering.
Tio nyutexaminerade
fänrikar uppmärksammades med P 18 bordsstandar
Gruppbefälet Elis Kalered fick välkommet besök av mamma Kerstin och pappa Kåre från Norrköping.
Lena och Anders Sigland kom ända från Norrköping för att övervara Regementets dag och för att få se sonen som chef på en sjukvårdsvagn.
Major Krister Pettersson, här med dottern Maria, berättade med inlevelse om förevisningsövningen på P 18:s kaserngård.
Kamrat- och veteranföreningarna hedrade Regementets dag med sin närvaro.
Viktig roll. Regementschefen Gunnar Karlson erinrade om den viktiga roll P18 skulle kunna ha i utbildningen för internationella insatser.
Fullsatt. Över 1000 personer övervarade den högtidliga ceremonin vid Regementets dag.Foto: Claes-Åke Stein