Höstmys - the road trip

Sproge är resans start och mål. För att sätta fokus på vår uppgift och de problem vi kan stöta på under vägen nedtecknas i all hast en uppdragsbeskrivning.
Uppgift: höstmys, romantik och tvåsamhet.
Regler: ingen media får konsumeras i någon form. Resan får inte avbrytas oavsett väder eller humör.
Deltagare:
Linnea: journalist som uppskattar natur och kultur men inte motion. Svaghet: tidsoptimism och dålig planeringsförmåga.
Mattias: journalist med förkärlek för hemmaliv, DN och bredband. Tycker att det mesta som rör naturliv är överskattat. Svaghet: byter personlighet vid lågt blodsocker.
Bengt Dennis: en skraltig men envis Hyundai uppkallad efter den gamla riksbankschefen. Svaghet: höga hastigheter.
Hemse
Första stoppet. Här är tanken att proviantförrådet ska fyllas. Mattias får i uppdrag att inhandla kolhydrater plus någon form av vätska på flaska. Själv studerar jag kartan sådär lite snyggt över motorhuven. Det funkar inte lika bra i den blåsiga verkligheten som på film och snart har vi blivit av med den bästa kartan. Oklart hur den försvann så fort.
Mattias som anser sig vara världens bästa kartläsare med ett förflutet inom orienteringen påstår att detta inte är ett problem.
För den som inte har så mycket på schemat rekommenderas ostaffären och caféet på Storgatan där tiden har stått stilla. Jag och min kartläsare måste bege oss vidare mot Gotlands Sherwoodskog - Lojsta hed.
Höstmysfaktor: 2,5
Ljugarn
Från skogarna till Etelhem och sedan vidare på vackra vägar mot Ljugarn. Stämningen i bilen är på topp. Frank Sinatra sjunger "I Get a kick out of you" och Bengt Dennis rusar genom landskapet. Det går fort. Kanske till och med för fort.
Precis när vi äntrar Ljugarns centrum gömmer sig två män med reflexvästar och kamera bakom en krök. Jag får panik: farbror polisen är här för att ta mitt körkort. Antagligen rör det sig om två vägarbetare men det är redan försent. I ren förfäran börjar jag tvärbromsa och kör in på närmsta tvärgata. En diskussion uppstår kring mina färdigheter som bilförare och snart är vi både vilse och ovänner.
På något vis lyckas vi jämka genom att skylla på lågt blodsocker. Nästa mission blir därför att hitta lunch. Lättare sagt än gjort. Sommaridyllen Ljugarn har låst dörren och tagit in skylten.
Men så efter tips från vänlig själ: Vildarves, 80 kronor för dagens fiskgratäng. Husmanskost utan överraskningar, men desto trevligare personal och öppet året runt.
Ljugarn har gett oss hav, hamn och fisk.
Höstmysfaktor: 3
Ardre Ödekyrka
Mattias storhet som kartläsare är avslöjad. Första felkörningen är inte dramatisk men innebär en del krångel och förvirring. Var ligger denna ödekyrka? Vi hittar ett "Gunnfiauns kapell" men ingen ödekyrka. Att det är en ruin med två namn slår oss först efteråt.
Ruinen härstammar från 1300-talet och är belägen precis nedanför en klint som troligen har tjänstgjort som marknadsplats under medeltiden. Murarna är inbäddade i gulnad grönska med ett fint åkerlandskap runtomkring.
Enligt sägnen ska kapellet vara uppfört av Tjelvars barnbarn Gunnfiaun. Gunnfiaun - snarlikt namnet på kycklingen med mjuka silkesdun - Gullefjun. Kan det finnas en koppling? Troligen inte, anser Mattias som är något trött på min fnittriga matkoma.
Höstmysfaktor: 4
Anga prästänge
- Stanna! skriker Mattias, här har vi dem!
- Har vad?
- Fåren!
Punkten "Höstmysa med får" var tidigt med på listan över saker som skulle uträttas under resan. I två timmar har jag pratat om att krama får. Detta är min chans. Dessutom i ett äkta gotländskt änge.
Om får själva får bestämma så vill de inte kramas. Jag hade självklart tvingat mig på dem om det inte var för baggen som stirrar misstänksamt på mina försök. De är väldigt vänskapliga dock och till slut sitter vi helt omringade av dessa mjukdjur.
Höstmysfaktor: 4
Slite
Det är tyst i bilen. Koffeinnivån har sjunkit till ett minimum. Båda visualiserar Röda korsets kaffe och hembakta kakor på Kupan. I Slite råder stiltje, endast Cementa är vaken. På Kupan är det ännu mer stiltje, nämligen stängt. Vardagar 9-15.
- Vet ni var man kan hitta kaffe så här dags? Vi hade bespetsat oss på Kupan men det är stängt.
- Haha, ja de har ju bare öppet på förmiddar’!
Två gamla sjömän roas väldigt över att vi har antagit att Slite ska ge oss kaffe denna sena timme (klockan 16). De sitter i hamnen och tittar ut över vattnet.
- Längtar ut på de stora haven, säger den ene.
Är det det man gör i Slite på hösten - längtar bort?
Det slutar med hämtkaffe från Pressbyrån. I och för sig tillsammans med goda croissanter och med en fin utsikt över havet. Mattias häller kaffe på skjortan.
Höstmysfaktor: 3
Asunden
Vi kör på små kringelkrokvägar. Varje vägval är en chansning, här finns inga skyltar som guidar.
Gotlands mest okända ö har den kallats. Fram till slutet av 1990-talet tillhörde den militären. Här fanns ett av Sveriges modernaste kustartilleribatterier. För allmänheten rådde landstigningsförbud och vad man egentligen sysslade med på Asunden spekuleras det fortfarande kring.
Nu är det naturreservat. Via en smal landremsa går det att ta sig över. Gulnat gräs badar i kvällssolen, vilket får ön att se luden ut. Stenstränder möter havet och på den östra sidan finns ett mindre raukområde.
Det är magiskt. Mitt ute i ingenstans och på andra sidan tornar Slite upp sig som ett grått Manhattan.
Höstmysfaktor: 5
Visby
Vi rullar iväg från Slite mot västkusten. Godiset är slut, vattnet är slut, vi är slut. Mattias tröstas med en brun banan. Jag tröstas av tanken på nästa anhalt: restaurang Bolaget i Visby.
Lammrostbiff, ankbröst, roquefortkräm, kantareller, värme, vin. Här bor höstmyset deluxe. Har man väl placerat sin rumpa på någon av stolarna så lyfter man den inte i första taget. Vinlistan ensam ger upphov till eufori. Jag ångrar bittert att jag tagit på mig bilansvaret denna dag.
Höstmysfaktor: 5

Höstmys - the road trip

Det är oundvikligt. Så fort det blir höst så ska allt vara mysigt. Förlusten av sommaren skapar ett hål som måste fyllas. Gotland Just Nu:s reporter ger sig ut på en road trip för att finna det ultimata myset på en ö som gör sig redo för vintern.