Videon är inte längre tillgänglig
Snart 24-åriga Stina Norberg är född och uppvuxen i Visby, men bor numera i Malmö där hon studerar på Teaterhögskolan. Hon har följt mediabevakningen om kampen i Ojnareskogen, och som ett studentprojekt skrev hon för några månader sedan en låt som inspirerats av kampen mellan miljö och kalkbrytning.
– Jag har varit väldigt arg och frustrerad över situationen i Ojnareskogen. Arbeten är givetvis viktiga, och det är även kalkbrytningen, men jag tycker att miljön ska gå först, inte pengarna. I det här fallet pengar som dessutom inte ens stannar på ön. Utan miljön har vi ingenting kvar, säger hon.
Låten heter "Jag saknar doften" och enligt Stina har den redan fått en del spridning på Facebook.
– Jag förväntade mig verkligen ingenting när jag la ut den, men det känns fantastiskt att folk verkar uppskatta den.
Vad skulle du säga att låten handlar om?
– Den är väldigt rak och ärlig. Den handlar om att miljön glider oss ur händerna och att vi måste agera nu och inte bara tro att allting löser sig. Det är lite som en kampsång för de otroliga människor som verkligen kämpar för miljön.
Stina berättar att hon blev ledsen, frustrerad och chockad när domarna om kalkbrytningen kom i måndags.
– Det kanske är naivt, men jag tycker att med lite sunt förnuft borde man prioritera miljön först. För mig är miljökämparna den goda sidan, och jag tycker att den goda sidan borde ha vunnit.
– Jag har aldrig sett sådan natur som finns på Gotland i hela mitt liv. Det är ett litet Hawaii mitt i Östersjön, och jag vill inte att vi ska stå där om 50 år och tänka "varför gjorde vi inget?". Är naturen väl förstörd så är det för sent.
Utdrag ur låttexten:
Vart är vi på väg. Utan vatten i vårt glas och mat på vårt bord.
Hur klarar vi oss då?
Vi bara bygger högre högre. Men glömmer det som gror, här på våran jord.
Jag saknar doften av hav, doften av sol,
doften av en kall bris, doften av jord
Jag saknar doften av hav, doften av sol,
doften av en kall bris, doften av jord