Hon känner sig född i fel tid
Lina Khan fyller 20 i höst men borde egentligen vara så mycket äldre.Hon återkommer till det flera gånger.- Jag är nog född i fel tid, säger hon.
Foto: Tommy Söderlund
Men samtalet tar förstås också andra vägar.
Det går från skönhet och yta till de innersta av funderingar, går via en rosa eu-moped till hennes skräck för att känna sig låst, går från manligt och kvinnligt och landar i slutet av intervjun i Marilyn Monroe.
Så vi börjar väl där, i slutet.
Marilyn är en av Linas förebilder, säger hon.
- Tänk att ha fått vara med på den tiden, folk var så vackra. Och hon var ju så väldigt vacker. Inte pinnsmal utan mer...pinupig, jag gillar det.
Över huvud taget tycks Lina, på sätt och vis, ha sitt fokus och sin bas långt bak i en annan tid; hur folk såg ut då, i håret, hur klanderfritt de var klädda.
Klassisk skönhet
Lina arbetar med yta och hon säger att det gjort henne medveten om ytliga saker runt om henne.
- Jag har blivit kräsen på alla sätt...det kan handla om inredning, formen på en bil kan få mig att gå i taket...folks beteende, elaka människor går helt bort. Hur folk ser ut, det är sånt jag hela tiden tänker på.
När såg folk som bäst ut, tycker du?
- Jag tänker på svartvita fotografier, riktigt långt tillbaka...alla tjejer hade klänning och var fina i håret, killarna var välklippta och bar kostym...jag gillar klassisk skönhet, inte silikon i läppar och bröst som nu, nej, klassisk skönhet, som Marilyn Monroe.
Lina Khan är Mönsterås-tjejen som flyttade till Gotland i höstas, efter examen från frisörutbildningen i Kalmar.
Hon fick jobb på Nennes barber-shop i Visby och klipper numera bara herrar, elva kunder per dag.
Det är skillnad mellan dam- och herrklippning:
- Damer har andra former och mycket sitter i stylingen, du vet, man håller på med sprayer och grejer, på herrar ska det sitta i klippningen. Det ska vara enkelt, inte en massa trixande.
Att det blev frisöryrket var, när hon ser tillbaka, naturligt.
- Det var alltid jag som fixade håret åt mina kompisar, när vi lekte "Småstjärnorna" och sen när vi började gå ut...jag sminkade och kammade och höll på, haha.
Så hon pendlade de fyra milen mellan Mönsterås och Kalmar efter nian, utbildade sig - och hamnade, via skol-SM, i landslaget. Svenska frisörjuniorlandslaget.
För det finns ett sådant, kanske studsade du till där i textens början.
- Vi är en träningsgrupp som träffas lite då och då och tränar. Närmaste tävling är yrkes-SM i Jönköping i maj.
Hur tävlar man i klippning?
- Det är som konståkning...det kan vara brudtävling eller teknisk klippning eller...det finns fasta regler, sen ska man lägga en personlighet i det också. Man klipper både dockor och levande modeller.
Vi ska snart prata om svineri och om att vara extrem men vi fortsätter med håret lite till.
När jag träffar Lina försöker jag verkligen att då och då styra bort från saxar och frisyrer och komma in på andra ämnen men det är snudd på omöjligt för det här är en tjej som brinner.
Sinatra och Gable
- Det är min passion...jobbet har blivit min passion. Förut var det fotboll och handboll och gym, men det är borta nu, nu är det jobbet jag brinner för, det är ju så kul!
Har du något favorithår?
- Nej...alla hår är roliga...jag har lärt mig att tänka tekniskt, liksom vad händer om jag klipper ner den här virveln så här långt, hur blir det om jag gör så här...det är verkligen ett tänkande jobb...
...favoriten?
- Alltså, jag VET inte...jag gillar det klassiska, på tjejer är det kanske en perfekt page med lite fin färgning, på killar...jag är svag för grått hår, verkligen.
Är du? Jag läste att det är inne med grått i år.
- Ja! Det är det.
Jag, som den här dagen i det grå håret ser ut som en mix mellan Johnny Rotten och debattören Göran Greider när han spretar som värst, tar ändå chansen:
Så jag är lite het, alltså?
- Ja, till färgen är du det.
Det hänger ett "men" i luften som aldrig kommer.
Ingen Frank Sinatra- eller Clark Gable-look, det är uppenbart, två namn som Lina också nämner som bärare av favoritfrisyrer. Men färgen min är alltså inne. Gott nog, det.
Lina säger att det är viktigt för henne att människor tycker om henne som hon är, utan att hon behöver spela en roll.
- Jag har haft jättefärgat hår, annorlunda kläder...jag har varit ganska stor, i dag älskar jag mig själv, man måste göra det för att kunna älska människor runt omkring en...bara det att jag har en rosa moped som jag kör omkring med...jag är nog extrem på att vara mig själv, tror jag. Att ha min stil.
Och hur är den, om du ska beskriva den?
- Allt på mig är ju stort...stort hår, stora ögon, stora ögonfransar, haha...jag gillar det, har alltid gjort.
Varför är det viktigt att vara speciell, att sticka ut?
Vill inte känna sig låst
Lina sitter tyst ett tag, vi sitter i salongens personalrum och där utanför hörs saxars ritsch och lågmälda röster.
- Jag vet inte...på nåt sätt är livet lite för kort för att gå förbi och inte märkas...och mitt mål är att bli ihågkommen för nåt bra, jag vill kunna ge något till andra människor.
Berätta.
- Ja, som kunderna här...man kan ge dem en frisyr, men man har en psykologisk funktion också, jag gillar människor, funderade ett tag på att bli psykolog, faktiskt. Jag engagerar mig verkligen, försöker hjälpa till att lösa deras problem...man blir väldigt personlig med en del.
Elva kunder om dagen...blir du aldrig trött på allt prat?
- Nej...jag tycker det ger så mycket, det är så härligt. Ofta tänker jag på efteråt vad jag pratat med någon om...att jag lärt mig något av det.
Lina berättar att hon gillar att resa, att åka någonstans, stänga av mobilen och bara koppla av.
Det har hon svårt för annars, att stänga av telefonen.
- Jag blev av med min mobil när jag var i Finland på en frisörtävling och jag tänkte...hur ska jag klara mig nu? Hur gör jag?.
Hon pratar mycket och gärna, verkar ha ett slags driv i sig; framåt, framåt. Och hon tycker om att bli intervjuad.
- Jag älskar det, vi skulle kunna sitta en timme till, säger hon när jag till slut slår ihop blocket.
Hon gillar lyx och flärd också, säger hon, funderar på att börja spela golf, och är glad att hon lämnade Mönsterås för den livsresa hon just påbörjat.
- Det är en fin liten köping nära havet, men ändå är det instängt, folk lever inte sina egna liv där, de lever varandras liv, liksom...det känns som om de som blivit kvar inte vill vara där. Ja, en del vill det förstås, men...jag kanske inte ska sitta och säga sånt, tänk om nån av dem läser det här!
Vad är viktigt i ditt liv?
- Frihet. Att vara flexibel, att tänka i andra banor, att göra det man vill...jag kan inte känna mig låst, då får jag panik.
När känner du dig låst?
- Alltså, nu kan jag verkligen tänka mig att vara kvar på Gotland i tio år, det trodde jag aldrig, men jag trivs jättebra...men det jag inte lärt mig är att sitta still, är alltid på väg.
Varför är det svårt att vara still?
- Man kommer ingenstans. Fast man kommer ju heller ingenstans om man bara far omkring...så här, jag skulle gärna vinna SM men jag skulle ännu hellre vinna VM, förstår du?
Klär sig i kjol
Ja, kanske. Vad gör du när du riktigt svinar?
- Va?
Gör inte alla det ibland, för att rensa systemen?
- En hemmakväll med allt möjligt, kanske...nej, jag vet inte, vad är det för fråga, haha, jag umgås mest med 40-plussare, branschfolk, och då blir jag ju själv äldre på nåt sätt...jag gillade att gå ut förut, det gör jag inte alls nu, hellre en middag hemma med lite vin än att supa ner sig på krogen.
Vad är det bästa med att vara 19, snart 20?
- Att man har så mycket kvar att uppleva.
När du har hemmakvällar...vilken platta lägger du på för att få upp stämningen?
- Jag gillar mycket äldre musik, -70, -80-tal, fartiga låtar...jag borde egentligen inte vara 20, jag är född i fel tid, jag borde fått uppleva 80-talet. Kanske varit med på Marilyn Monroes tid också, när kvinnorna var så vackra.
På vilket sätt är du alldeles vanlig?
- Det är jag inte...hur menar du? Jag är nog ganska känslig person, men vadå...vad är normalt?
Nej, jag vet inte.
- Jag är nog väldigt kvinnlig, tror jag. Jag dras till det kvinnliga...jag hatar unisex-modet. Kvinnor och män är ju olika, de ska vara motpoler. Jag gillar inte att ha byxor, till exempel...klänning eller kjol, det är vad jag vill ha.
Så jobbar vi med nyheter