"Hittar jag en skatt till så gräver jag ner den igen"
En lång rad gotlänningar kunnat rapportera spännande skattfynd till Länsmuséet på Gotland. Intresset för skatterna har varit stort. Men sedan skatterna grävts fram har det blivit tyst. Och av den utlovade hittelönen har det blivit intet, för de allra flesta. Hittar jag en skatt till så gräver jag ner den igen. Så här får det inte gå till, säger Johan Lundqvist i Othem.
Johan Lundqvist hittade en skatt med 600 mynt och mängder av bronsföremål på sin mark vid golfbanan i Slite förra hösten. Han fick genast klart besked om att skattfyndet skulle utmynna i någon form av hittelön. Förmodligen redan till våren.
Våren kom och gick, men Johan Lundqvist hörde ingenting om någon lösen. Då började han höra sig för med andra som hittat skatter före honom. Snart fick han klart för sig att många av de silverskatter som hittats på Gotland aldrig har lösts in.
<span class=MR>Nio år</span>
En av de som har fått vänta länge är Kalle Larsson vid Vikers i Lärbro. Han var tio år när han hittade ett arabiskt silvermynt i en sandhög. Kalles pappa Sivert visste var sanden hade hämtats och myntfyndet ledde vidare till en silverskatt med 200 mynt.
Kalle har hunnit bli 19 år i dag. Ett tag funderade de på om den hittelön som det hade talats om skulle kunna bidra till finansieringen av Kalles körkort, men den saken är överspelad vid det här laget. En annan upphittare avled innan han fick ut sin sin lösen.
Sammantaget handlar det om ett tiotal skatter som grävts upp, men som inte lösts in av staten. Somliga skatter omfattar några dussin mynt som spritts över ett större område. Andra är mer omfångsrika.
<span class=MR>Vill inte bråka</span>
De flesta av de upphittare som GA har talat med har inte velat bråka om lösen, trots att det var vad som utlovades när skatterna grävdes fram.
Flera av dem förstår att det inte handlar om så stora summor, men de påminns ständigt om saken. Vänner och bekanta frågar ofta om de har fått några pengar och andra känner att spekulationer drar igång så snart de bygger om hemma eller köper bil.
Men det är inte i första hand därför som de tycker att lösen ska betalas ut. Det handlar i stället om att rätt ska vara rätt och att lösensumman kan få upphittare att inte sälja fynd till samlare:
Jag struntar i summan. Finns det en lag så ska den följas! Får man ingen ersättning så känns det oväsentligt att anmäla fynden. Att inte betala lösen för fynden är att skicka ut konstiga signaler, säger Johan Lundqvist i Othem.
Det är en principsak. Och om upphittaren ska få ersättning så bör det ske inom rimlig tid, säger Kalle Larsson i Lärbro.
Någonting kunde man väl få. Man lockas mer av att lämna in fynden om man vet att man kommer att få ersättning för dem, säger Ingalill Nyberg i Burs.
Det är inga stora pengar att bråka om, men det kunde ju vara på sin plats att höra av sig i alla fall, säger Lars-Åke Södergren, Norrlanda.
Det är faktiskt viktigt. Risken finns att folk annars låter bli att lämna in vad de hittar. Eftersom det plundras så verkar det ju finnas en marknad för dessa föremål. Den marknaden kan inte vara svår att hitta. Det har kanske redan skett, funderar Sara Osterman i Grötlingbo.
På Ostermans marker i Grötlingbo har man under årens lopp gjort flera fynd. Hittar de en skatt till så kommer Sara att lämna in den, hur det än blir med den lösen som de ännu inte har fått. Men några av de andra upphittarna är mer tveksamma:
Gör jag ett fynd till så skulle jag gräva ner det igen, säger Johan Lundqvist.
Fotnot: Staten har på senare år betalat lösen för två gotländska silverskatter: Dels de enorma silverskatterna vid Spillings i Othem, där markägaren fick 2 091 672 kronor, dels den sju kilo tunga silverskatten vid Ocksarve i Hemse, där riksantikvarieämbetet betalade ut en lösen på 220 000 kronor.
När Kalle Larsson i Lärbro var tio år hittade han det mynt som ledde vidare till en skatt med 200 mynt. Ett tag hoppades Kalle på att hittelönen skulle bli ett bidrag till körkortet, men åren har gått och den saken är överspelad i dag när Kalle hunnit fylla 19. Ersättning bör man få i rimlig tid, tycker Kalle Larsson.
Fyra och ett halvt år har gått sedan skatten vid Roes grävdes upp. Och fortfarande ligger den kvar i sina påsar i Länsmuseets magasin. Arkeologerna har ännu inte skickat iväg den rapport som utgör grund för inlösen av skatten.
Tre armringar i silver från Roes-skatten som ännu inte har lösts in.
Arkivfoto: ROLF JÖNSSON
I maj 1999 påträffades en skatt vid Roes i Grötlingbo. Sara Osterman och hennes man Mats fick veta att de skulle få ersättning. Men sedan har vi inte hört ett ord, säger Sara.Arkivfoto: ROLF JÖNSSON
Johan Lundqvist i Othem fann en silverskatt i samband med att man gjorde om det sextonde hålet på golfbanan förra hösten. Johan hade gjort fynd i området förut, han anade att det fanns en skatt här och han hade rätt. Om jag inte hade gått och letat i jorden den där gången så skulle silverskatten ha spritts ut på hundratals kvadratmeter. Att inte betala lösen för skattfynd är att skicka ut konstiga signaler, menar Johan Lundqvist.Foto: ROLF JÖNSSON
Så jobbar vi med nyheter