Hilding har alltid pennan med sig

Så är det ännu. Nu är han 88 år. Det har blivit många dikter.
Så gott som varje vecka finns någon av dem i Gotlands Tidningar.
De handlar om hemtrakten Eksta med kända ställen som Kronvald, Vavle eller Djupvik.
De handlar också om hans långa yrkesliv som militär eller andra saker. Dikter med både satir och lite jäklar anamma, och emellanåt lite protester mot dagens samhälle.

Talar om ungdomen
Hilding talar gärna om sin ungdom, om när han "värvade sig" till militär som 20-åring och om långa cykelfärder till stan.Kanske är det hans levande berättande om dåtiden som gör hans ungdomliga framtoning. Den är påtaglig antingen han talar om händelser i sin ungdom eller om sånt som sker idag. Visst "knorrar" han i diktform emellanåt. Men han gillar nutiden för den talar han gärna om i positiva ordalag.
- När jag kom till I 18 i början av 1940-talet skulle man vara tuff så det där med diktskrivandet var väl inte det första jag berättade om för kompisarna, säger Hilding.
Intresset för att skriva på vers och hur man bygger upp dem tror han härrör från när han tragglade psalmverser som skulle läras utantill i skolan.

Gick i söndagsskola
- Så har jag alltid varit fascinerad av läsarsånger och skillingtryck, säger han. Mor var baptist så var hon sömmerska och sjöng gärna då hon sydde. Farsan var också gladlynt. Även mina morföräldrar var baptister och jag gick i söndagsskolan.
Visst skrev Hilding uppsatser i skolan, men annars gled han gärna över på versskrivandet. Det har blivit en del av hans liv.
Det har blivit dikter om jobbet som 14-åring på morföräldrarnas gård i Näs, om senare gårdsjobb, och om hela militärbanan.

Militärbana
Han blev furir 1945 och vid pensioneringen 1972 var han kapten.
- Vi har varit en gäng som hållit ihop ända sen 1945, berättar han. Vi var fyra militärer och så fyra "flickor" som sen blev våra fruar.
Nu är endast fyra av dem kvar i livet. Hildings fru Gulli avled för tre år sen.

Skrivit diktböcker
Under livets alla skeden har pennan funnits med. Han visar upp tre inbundna diktböcker. Två har givits ut av Gotlands underofficerssällskap och en av Eksta hembygdsförening.
- Jag har även alla mina dikter nedskrivna och registrerade här hemma, säger han.
Hilding kan ta fasta på ett ord eller en mening han hör och kring detta kan det sedan bli en dikt.
- Det var nog bra trots allt att lära sig utantill i skolan, säger han. Då hörde jag melodin.
En melodi som finns kvar och som tillsammans med pennan är viktiga delar av Hildings diktande.

Hilding har alltid pennan med sig

Hilding Larsson har altid pennan med sig.Det har han haft sen tonåren hemma i Eksta.