Hide - Avbrott fyller stenbrott
Kontrasterna har väl aldrig varit större - en världskänd kompositör mot ett lokalt bluesband, dansande kroppar i ett hårt stenbrott, det exakt förutbestämda mot det spontant improviserade, sommarkvällens ljus mot strålkastarsken.Efter flera års förberedelser är det nästa veckoslut äntligen dags att sätta upp allkonstverket "Avbrott". Ett femtiotal personer är med om att skapa två föreställningar där musik och dans möter videokonst och skulptur på ett sätt som aldrig gjorts tidigare. Och det på en plats som saknar motsvarighet, för trots alla konstnärliga uttryck av vitt skilda slag är det gamla stenbrottet i Hide föreställningens fundamentet.
Av dem som nu är med och skapar "Avbrott" var Helena Högberg, Pye Engström, Anders Wallén, Eva Trolin och Örjan Klintberg med och startade Hidegruppen i början av 1990-talet.
Vad "Avbrott" blir är för tidigt att säga. Helheten har ingen grepp om ännu, men så här drygt en vecka innan premiären gav GA sig ut på jakt efter de pusselbitar som ska bilda allkonstverket. Något komplett bild kan vi inte ge, för även om musiken är nedtecknad och koreografin noggrant anger rörelserna så finns det många andra delar som skapas i samma ögonblick som de visas upp i kalkbrottet.
Den viktigaste biten har varit klar sedan länge. Hidegruppen bjöd för några år sedan ut Sven-David Sandström till Hide, och redan i augusti 2002 skrev Gotlandsmusiken kontrakt med honom om ett verk i sex satser. Det som var tänkt att bli föreställningens viktigaste del har Sven-David Sandström - som numera är verksam vid Indiana University School of Music i Bloomington, USA - hovsamt kallat "Six interludes" (Sex mellanspel) - och med det riktat fokus mot föreställningens övriga delar. "Six interludes" är skrivet för Gotlandsmusikens blåsorkester. För ett år och ett halvt år sedan genomförde Gotlandsmusiken de första repetitionerna av Sven-David Sandströms dryga halvtimmeslånga verk under ledning av dirigenten Jan Risberg. Men efter det har arbetet legat nere i brist på pengar.
Under veckan som varit har Gotlandsmusikens musiker varit så långt från gotländska stenbrott och Sven-David Sandströms musik man kan tänka sig. På besök i Stockholm har man spelat under högvaktsavlösningen vid slottet och dessutom givit storbandskonserter i Kungsträdgården och på Stortorget. Kommande vecka återupptas repetitionerna av "Six interludes" - och för första gången får musiken prövas mot Hidebrottets akustik.
"Finns det stenar med klang?" Skulptören Pye Engström fick frågan för ett par år sedan och blev mycket glad när hon senare hittade ett stycke tät granit som hade klang. Graniten var av samma slag som in Sangelstainen på Lekare hed i Lärbro, även det en sten med säregen klang.
- Jag har aldrig gjort något konstverk som det låter om tidigare. Klangstenarna är jättespännande, tycker Pye Engström.
När uppsättningen av "Avbrott" kom på tal ville hon bidra med klangstenar, en idé som formulerades i så god tid att Sven-David Sandström kunde väva in stenklangerna i en av de sex satserna - som till och med fick heta "Stones".
Den största av stenarna väger ett ton och är redan på plats i Hide. Två andra finns hos Gotlandsmusiken i Vibble, där Marcus Wrangö som bäst håller på att klura ut hur stenarnas klanger kan förstärkas och förändras. Marcus Wrangö har studerat modern konstmusik vid Tonsättarskolan i Visby, och ser i Pye Engströms stenar en utgångspunkt för att skapa nya klanger med hjälp av sin dator.
- För mig är datorn ett musikinstrument, säger han.
När Sven-David Sandströms "Stones" tonat ut tar Marcus Wrangös musik vid. Två slagverkare spelar på stenarna på scenen. Innan ljudet går ut i högtalarna passerar det Marcus Wrangös dator, där han i realtid kan förändra ljudet.
Marcus Wrangö bekantade sig med Pye Engströms stenar redan i fjol, och använde dem vid en konsert med elektroakustisk musik i Hide förra sommaren.
- Jag tycker om stenljudets karaktär, men jag kommer att förändra det och skapa elektroakustiska stenar. Ljudet ska studsa i stenbrottet, förklarar Marcus Wrangö.
Om klangstenarna och "Six interludes" varit färdiga sedan länge, så formas mycket annat av det som ska framföras mellan satserna som bäst.
Medan Pye Engström letat klanger i stenen söker Ulf Grönhagen vägar att ljussätta den. Han har jobbat i Hide flera gånger tidigare, och ser fram emot föreställningarna med "Avbrott".
- Hide är en häftig plats med sina stenväggar. Väggarna har spännande struktur och höjdskillnader, och den gråa färgen är tacksam att färgsätta. Tänk bara på ruinerna, lite ljus på de grå pelarna och man har skapat ett spännande rum, säger Ulf Grönhagen.
Ljussättare är vana att på förhand programmera så mycket som möjligt av föreställningars olika delar.
- Den här gången kommer jag att lämna utrymme för improvisation. Jag ska göra ett inslag med pianisten Carl Orrje, där vi båda improviserar fram ljus och ljud, säger Ulf Grönhagen.
På fastlandet förbereder sig dansaren Maud Karlsson och musikern Coste Apetrea. Hemma i Uppsala, men även i Göteborg och på Dansens hus i Stockholm har de framfört improviserade föreställningar. Ibland spelar Coste Apetrea akustisk gitarr, andra gånger elgitarr.
Maud Karlsson och Coste Apetrea fyller en av pauserna - med vad vet de inte riktigt ännu. De båda har precis lyssnat på Sven-David Sandströms musik, och funderat på något som kontrasterar.
- Maud har bett mig ta fram elgitarren den här gången, säger Coste Apetrea.
- Vi har inte varit i Hide tidigare och kommer till Gotland bara några dagar innan premiären. För oss gäller det att vara otroligt närvarande, känna stämningarna från publiken, lyssa till varandra och känna inom sig själv, säger Maud Karlsson.
Medan Maud Karlsson litar till ögonblickets ingivelse förbereder sig övriga dansare i föreställningen sina steg med största noggrannhet. Helena Högberg har skapat den koreografi som Tommy Håkansson, Jessica Mazzi och Monica Mengarelli framför till tre satser av Sven-David Sandströms musik. Nu pågår föreberedelserna för fullt i dansstudion i gamla Flextronicshuset.
När repetitionerna inleddes i Visby hade Monica Mengarelli inte sett stenväggarna i Hide.
- Det var häftigt när jag kom dit första gången. Aha, bitarna föll på plats och jag började fatta vad vi håller på med, berättar hon.
De tre dansarna kommer även att ingå i den videoinstallation Anders Wallén och Zachris Trolin skapar till föreställningen. I början av veckan klädde Anders Wallén dansstudion med gröna presenningar för att få den monokrona bakgrund som behövs vid friläggningar. Därefter filmades dansen.
- Förutom en av de fem akterna gör jag och Zachris även en installation som prolog under inledningen, medan publiken tar plats, berättar Anders Wallén.
Inte långt från dansstudion i Flextronicshuset ligger den snickarverkstad i Visby som ibland används som replokal. Bland verktygen huserar i vanliga fall Björn Persson och normalt är han frontfigur i Björn Persson Bluesband. Men i Hide är han ersatt av saxofonisten Jonas Granberg.
- Vi kommer att göra en instrumental grej, byggd på ett tema ur en av Frank Zappas låtar, berättar Örjan Klintberg som tillsammans med Tommy Broström och Jonas Granberg utgör den nya konstellationen av Björn Persson Bluesband.
Bandets del av "Avbrott" håller sig inom bluesgenren och framförs elförstärkt.
- Vi gör inget försök att smälta ihop med de övriga delarna av övriga i föreställning, utan satsar på att göra ett riktigt brott. Det blir högt men det tänker vi inte be om ursäkt för, säger Örjan Klintberg.
De olika pusselbitarna sammanfogas nu under några dagar på plats i Hidebrottet. En scen för dansarna ska byggas, Ulf Grönhagen ska dra ledningar till all belysning, musikerna pröva akustiken mellan stenväggarna och de som inte varit i Hide tidigare ska känna platsens atmosfär. På fredag är det premiär, och sedan blir det ytterligare en föreställning på lördagen.
Så jobbar vi med nyheter