Hemma hos Sirkka igen Hemma igen - efter två år Hemma igen - efter två år I nöd och lust

Leif Stenlund, 68 år, har lämnat det särskilda boendet på Stuxgården i Fårösund, där han vårdats de senaste två åren efter två stroker som gjort honom både totalförlamad och utan tal.
Tack vare hustruns starka kärlek och mod, och gott stöd från kommunens hemsjukvård, har han kunnat flytta hem.
- Det känns så bra att ha honom hemma igen, jag är så glad och lättad, säger Sirkka när hon tar emot i den nybyggda, gula enplansvillan.
Leif säger ingenting, men han ler och det lyser i hans ögon när han fångar Sirkkas blick. Han är nog glad och lättad han också över att vara hemma igen.

Livet förändrades i ett slag
Det var för drygt två år sedan som livet i ett enda slag förändrades för Leif och Sirkka Stenlund.
- Det var den 16 april, berättar Sirkka.
- Plötsligt kunde Leif inte prata, under ungefär en halvtimme var hans talförmåga helt borta. Sen kom den tillbaka igen. Vi visste inte vad som hänt, men för säkerhets skull åkte vi in till akuten.
Och väl inne på lasarettet kom strokerna; Leif fick med kort mellanrum två stroker och i stort sett alla funktioner slogs ut.
- Han tappade allt, blev förlamad och drabbades av total afasi, berättar Sirkka.
Efter sjukhusvistelse blev det särskilt boende för Leif, han fick en plats på Stuxgården i Fårösund.
Sirkka besökte honom ofta, flera gånger i veckan, men hon tyckte det kändes tungt och varje gång var det lika svårt att lämna honom.
- Det kändes så hemskt, jag grät ofta i bilen när jag lämnat honom, säger hon och har svårt att hålla tårarna borta vid minnet.

Hemmet fungerade inte
Redan då började Sirkka planera för att få hem Leif igen. Stuxgården skulle inte bli någon slutadress för honom, utan bara en parentes i deras liv.
Men gården i Kappelshamn, det hem de skapade åt sig när de blev ett par för 15 år sedan och där de planerat att bli gamla tillsammans, skulle inte fungera för en svårt handikappad.
- Det var trappor både ute och inne, och toa och dusch låg på övervåningen. Dessutom var det alldeles för stort, för mycket byggnader att hålla ordning på, det hade jag inte klarat ensam. Så jag bestämde mig för att sälja, berättar Sirkka.
Hon sålde både hus och mark och skog och köpte en ny bit mark ganska centralt i samhället och lät bygga ett mindre enplanshus.
- Det tog tid, framför allt avstyckningen tog lång tid. Men nu när allt är klart är jag så glad att jag inte gav upp. Här kan vi bo tillsammans, Leif och jag, här kan vi ha det bra, säger hon.

Svårt sjuk själv
Ena stunden skrattar hon, i nästa kommer tårarna. För visst finns sorgen där, trots glädjen över att Leif nu har kunnat flytta hem. Sorgen över hur sjukdomen har drabbat dem och hur den har förändrat deras liv.
Även Sirkka bär på svår sjukdom, hon drabbades av cancer 2002, opererades men sjukdomen kom tillbaka. Nu håller hon den i schack med medicin. Hon säger att arbetet med det nya huset och engagemanget för att få hem Leif har hjälpt henne att hålla tankarna borta från den egna sjukdomen.
- Jag tycker inte om att älta saker, säger hon.
- Livet är inte bara medgång, man måste lära sig ta det som det kommer. Nu ska vi leva ihop här så länge det går, Leif och jag.
- I nöd och lust, det var ju det vi lovade en gång. Eller hur? fortsätter hon och vänder sig till maken som sitter i sin rullstol.
Han svarar inte, men Sirkka läser hans ansiktsuttryck och ögon.
- Jag känner honom. Han är min man, vi behövde inte mycket ord när han var frisk heller, vi förstod varandra så väl, säger hon.

"Hans fru - inte hans vårdare"
Klockan närmar sig halv tolv och det är dags att förbereda lunchen. Sirkka lagar all mat, precis som hon alltid gjort. Hon sköter hushållet.
Hon serverar Leif frukost på sängen varje morgon och hon matar honom vid måltiderna och hjälper honom i säng när han ska vila middag. Men den egentliga vården som Leif behöver sköter hemsjukvården, de kommer morgon, middag och kväll samt två gånger varje natt.
- Jag är bara hans fru, inte hans vårdare, säger Sirkka och ger sin man en stor kram.
Hon passar också på att ge en stor eloge till hemsjukvården, som hon tycker gör ett fantastiskt jobb.

Hemma hos Sirkka igen Hemma igen - efter två år Hemma igen - efter två år I nöd och lust - på nytt Från nöd till lust på nytt