Hemma efter tre år i Zambia

- Det handlar om att älska livet och ta vara på det sådant som det är, säger läkaren Elsa Björkqvist med mor från Zambia
Med rötter i både Zambia och Sverige och tillsammans med gotländske maken Lars och de tre sönerna är familjen hemma på Gotland igen.
På söndag välkomnas de vid en gudstjänst på Frälsningsarmén.
Med sig bär de tre års erfarenhet från livet vid Frälsningsarméns satsning vid Chikankata i Zambia.
Där har Elsa jobbat som läkare på sjukhuset och Lars har varit lärare vid internatskolan.
David, nu fem år, har först varit hemma och gått i en lokal förskola. Samuel, nu nio år och Olof, tio år, har gått på en internatskola.
- Innan trodde vi att vi skulle få mycket tid med familjen. Så blev det inte, allt arbete tog överhand men vi är ändå glada för åren i Zambia. De har påverkat oss positivt och vi har fått möjlighet att träffa släkten där, viktigt inte minst för kusinbarnen.

Likheter
Chikankata har byggts upp av Frälsningsarmén under över 50 år. Området började med ett sjukhus 1947 och sedan följde skolan.
Lars berättar om utveckling med utbildningar av sjuksköterskor och barnmorskor och utbildning för laboratorieassistenter som ska öppna.
- Siktet är inställt på universitetsnivå och inom sjukvården är Chikankata pionjärer inom HIV/AIDS-utbildning, konstaterar han.

Hjälpbehovet stort
Elsa förklarar att behovet av hjälp är stort och särskilt läkare söks till verksamheten. Alla kan söka, inget krav finns på församlingstillhörighet.
- Medicin och utbildning. Det är vad som mest behövs, svarar pojktrion med en röst på frågan om vad som saknas och som behövs.
Zambia och Sverige. Olika länder och olika kulturer. Ändå finns likheter. Här som där finns gamla tanter som kommer till sjukhuset med högt blodtryck och ont i knäna.
- Skillnaden är alla sjukdomar som är relaterade till HIV och AIDS. Men genom nya erfarenheter, med sunt förnuft och Guds hjälp, har jag växt som människa, som läkare och i min tro, säger hon.
Hon jobbade på barnavdelningen, en av sjukhusets sex avdelningar med totalt 200 sängplatser. På Gotland arbetade hon på Gråbo vårdcentral. Nu väntar en ny tjänst på vårdcentralen Visby söder.
- Det ska bli spännande. Jag har lärt mig så mycket i arbetet på sjukhuset i Zambia. Där behövs en bred kunskap och jag kom dit oerfaren. Nu kommer jag hem till Sverige med en bred erfarenhet som läkare.

Sorgearbete
Elsa pekar på en avgörande skillnad mellan Sverige och Zambia. Det gäller döden sättet att hantera och acceptera den.
- I Zambia är döden en del av livet. Redan som liten lär man sig att leva för att dö. Samtidigt som det är tufft med döden ständigt närvarande tillåter sig människorna att sörja. Att få utlopp för sorgen underlättar att gå vidare i livet.
Elsa och Lars berättar om det självklara och naturliga sorgearbetet där efterlevande gråter ut sin sorg under klagorop. Många samlas i sorgehuset och sitter där, tysta och gråtande, under några dagar.
- Sorgen är lättare att bära tillsammans. Man behöver inte alltid säga så mycket. Det räcker att bara vara nära.

Hemma efter tre år i Zambia

- I Zambia lärde vi oss konsten att hitta glädjen i livet och den kunskapen bär vi med oss hem.