Hemma efter ett års äventyr på havet
Tina och Tord Rasmusson har just förverkligat en dröm.De har seglat från Visby till Västindien och sedan hem igen.Trots sjösjuka, båtdelar som gått sönder och invasion av flygfisk ångrar de inte en sekund att de gav sig iväg.I helgen kom de hem, efter 13 månader ombord på Hulda.
Kompassen är ett navigeringsinstrument som anger riktningen mot den geografiska eller magnetiska nordpolen.
Foto: KARL MELANDER
- Man börjar läsa böcker och artiklar om andra som gjort det. Och de skriver ofta på ett sätt som får en att vilja göra något liknande, säger Tord.
Men i början seglade de mest runt Sverige och lite till Danmark och Tyskland. Men för tio år sedan var Tord med och seglade hem en båt från Västindien till Sverige. Och dit ville han igen.
När han kommit hem sålde de huset, flyttade till lägenhet och köpte Hulda, en 33 fots båt som väger tio ton. Det är en modell som byggdes redan på 1800-talet som seglande fiskebåt.
- Den är byggd för sådana vatten och det gör att man känner sig trygg. Det är viktigt, säger Tord.
Tjänstledigt
När båten var köpt började arbetet med att utrusta den, och för två år sedan bestämde de datum, den 10 juni 2007.
- Man måste bestämma datum och sedan förbereda båten och sig själv, annars blir man aldrig färdig, säger Tina.
Båda var anställda i Gotlands kommun.
- Vi hade bestämt att om vi inte får tjänstledigt så säger vi upp oss, berättar Tord.
Han fick nej och sa upp sig, Tina fick ja till ett års tjänstledighet efter semestern.
De kom iväg någon vecka senare än planerat, men har ändå lyckats hålla tidplanen trots oförutsedda förseningar. Som motorhaveri eller en trasig sluss som gjorde att de låg still i tre veckor.
- Vi seglade till Travemünde och tog oss sedan genom hela Europa ned till Medelhavet på kanaler och floder. Vi passerade 274 slussar, sex tunnlar och åtskilliga broar så masterna fick vi fälla ned, berättar Tord.
Spanska kusten
I början av oktober kom de ut i Medelhavet och seglade längs spanska kusten till Gibraltar. Det blåste stundtals rejält och när de närmade sig Kanarieöarna upplevde de första riktigt tuffa vädret.
- När vi gjorde vår debut i Atlanten blåste det 22 meter per sekund. Men vi hade vinden i ryggen, så det var ingen fara. Här träffade vi också våra första delfiner.
När de i mitten av november lämnade Kanarieöarna för att gå mot Kap Verdeöarna råkade de ut för "flyganfall".
- Att man får en flygfisk eller två i båten hör till. Men vi var med om rena invasionen. Det bara smällde till och så hade vi över 60 flygfiskar. De låg överallt och det stank. Hela däcket var fullt av fiskfjäll en lång tid efter.
Den 8 december seglade de vidare mot Västindien. Det blev 21 dygn ute på havet. Blåsiga dygn.
- Jag var sjösjuk nästan hela tiden och gick ned sex kilo eftersom jag inte kunde äta något, berättar Tina.
- Men julafton var havet spegelblankt. Vi plockade fram plastgranen från Rusta och åt "julmat" på burk. Annars tycker jag vi har ätit bra. Och vi har bakat bröd var fjärde dag.
Nyår på Tobago
De firade nyår på Tobago tillsammans med sonen och sonhustrun som kom på besök från Gotland. Sedan tillbringade de fyra månader på de nio västindiska öarna innan de den 3 maj påbörjade seglingen hem via Azorerna och England.
- Resan från Västindien var lättare än den dit. Då var det skumpigt värre när passadvindvågorna träffade gamla vågor från andra hållet.
Tina berättar att det hon var orolig för inför seglatsen var att något skulle hända Tord så att hon ensam måste sköta seglingen. Men istället var det hon som råkade illa ut. Hon föll och slog upp ett stort jack i pannan. Då var de i Spanien och hon fick hjälp av snälla spanjorer att komma till läkare och sy. Så drabbades hon av nässelfeber, men de hade laddat medicinskåpet så det var över på en dag. Och så var det sjösjukan då, i tre veckor över Atlanten.
- Men allt har gått fantastiskt bra. Och det allra roligaste var när vi i olika hamnar träffade andra svenska seglare. Det blir en speciell gemenskap när man är så långt hemifrån. Vi bytte alltid böcker med varandra. För vi har läst mycket, säkert etthundra böcker under det här året, säger Tina.
Bor i båten
Nu har de landat på Gotland, efter 12 000 sjömil. Den 1 augusti börjar Tina jobba igen, som personlig assistent. Tord har inte klart med något jobb ännu, och någon bostad har de inte. De bor i båten eller hos sonen Johan i Tingstäde.
- Men vi tror att det ordnar sig. Att göra en sådan här resa har lärt oss vad som verkligen är viktigt i livet, barn och barnbarn men också det övriga sociala livet med vänner. Så vi hoppas de finns kvar, säger Tord med ett leende.
Någon ny långsegling i samma omfattning tror de inte att de kommer att göra. Men Skottland och Irland lockar.
Så jobbar vi med nyheter