Helt utan koskräck i Eksta
Både Peter och Ulla Mellqvist var korädda. Idag har de för skoj skull 20 stycken långhåriga...
pytte. Den tre dagar gamla kalven hade snällt lagt sig tillrätta medans mamman gått iväg för att äta.
Foto: Paula Zielinski
Med en ganska högfrekvent röst lockar Peter Mellqvist på sina kossor i hagen i Eksta. Han har just kört ut lite kraftfoder i stora hinkar, och väntar på att besättningen ska komma knatandes.
Själv har jag tidigare aldrig sett dem på nära håll. Highland Cattle, höglandsboskap som härstammar från Skottland.
Läskig skönhet
Efter en liten stund ser jag dem komma mellan träden. Stora, långhåriga och med långa horn. Vackra, men också lätt skräckinjagande där de kommer i trupp gåendes rakt mot mig.
Peter tar tag i en av kornas horn och ruskar till lite.
- Det här är Disa.
- Hon tycker om när man hälsar så här, fortsätter han och ruskar lite till.
Disa är den ko som familjen haft längst.
Skånetorp
1996 bodde familjen Mellqvist i Skåne i ett litet torp med tillhörande risig mark. Varje gång Peter och Ulla körde förbi en hage där det fanns Highland Cattle så ville Ulla stanna och titta. De var båda korädda men väldigt fascinerade av rasen. När Ulla åkte iväg för att hälsa på släkten på Gotland så passade Peter på att skaffa två kor, som en överraskning åt Ulla.
Markförvaltare
De var perfekta för den risiga marken vid torpet. Sedan fick de låna en tjur och djuren blev fler och fler. Som mest har de haft 40 stycken.
I dag har de två tjurar, 13 kor, fyra kvigor och en liten kalv som bara var tre dagar gammal när jag hälsade på i Eksta.
Hit flyttade de 2001 med sin besättning. Peter arbetar som läkare i Visby och Ulla jobbar som sjuksköterska.
Ingen av dem hade någon erfarenhet av sådana här djur innan de skaffade sig sina första.
- Vi visste verkligen ingenting från början, men vi har fått mycket hjälp från Highland Cattle-föreningen, och från våra grannar säger Peter Mellqvist.
Han säger att utan grannarna hade det nog inte funkat, även om korna inte kräver så jättemycket tillsyn. Sedan 1996 då de skaffade sina första Highland Cattle så har veterinären varit hemma hos dom fyra gånger.
Tacksam ras
Tack vare att rasen inte är så hårt avlad blir de sällan sjuka, och kalvningen brukar heller aldrig vara några problem, berättar Peter. Han pekar på katten som ligger i fönsternischen och säger att det är större bry med dem när de reser bort, än vad det är med korna.
Under vägen har Peter dragit vattenledningar så att djuren alltid har färskt vatten, som dessutom är uppvärmt så att det aldrig kan frysa. På fälten odlar de vall så att de kan göra sitt eget ensilage och försöker i den mån det går att vara ekologiska.
Ingen ekonomi
Men någon vinstaffär är det inte för deras del.
- Kanske om man har en besättning på 60-70 djur så kan det bli någon ekonomi på köttet. De växer för dåligt, säger Peter och berättar att köttet beskrivs som en blandning mellan vanligt nöt och viltkött.
Livskvalitet
För familjen Mellqvists del så är djuren helt enkelt en livskvalitetshöjare. Förutom att de är vänliga och vackra att se på, så håller de efter skog och mark.
- Det är en ren skönhetsupplevelse att ha dem här. Så är de sällskapliga också. När jag är ute och lagar ett staket eller något, så står de alla runt mig och tittar vad jag gör.
Så jobbar vi med nyheter