Kvinna anonym
Det finns flera anledningar till att Helenes skulder hopat sig. I ett samtal innehållandes både skratt och tårar delar hon med sig av sin historia, och hur allt började vända efter att hon kom i kontakt med Eva Backman, ordförande på Skuldjouren.
– Jag har fått otroligt mycket hjälp från den punkten då jag kapitulerade och började berätta som det var, säger Helene.
I slutet av 1980-talet blev hon ensamstående förälder.
– Det blir en ekonomiskt utsatt situation som ensamstående. Man vill vara lika bra som familjer med två föräldrar.
Helene drog hela lasset själv. Hon beskriver det som att hon alltid varit lite av det svarta fåret i sin familj, så det var viktigt för henne att visa att hon kunde klara sig själv och stå på egna ben.
– Jag var igång med olika arbeten från 05 på morgonen och kom hem vid 22-tiden på kvällarna, så jag var ganska slut. Då gick det runt ekonomiskt, men jag började skapa mig småskulder. Tiden med barn hemma fick jag alltid på något sätt att fungera, dock med oerhört mycket skuldkänslor.
Sedan blev Helene allvarligt sjuk och kunde inte arbeta.
– Då tappade jag mycket inkomst och fick mycket mindre att röra mig med, i kombination att det blev nya kostnader för sjukvård och mediciner. De tidigare småskulderna hade då dessutom växt till sig och blivit ganska stora, berättar Helene.
Hon låg i respirator när hon blev utförsäkrad från försäkringskassan.
– Får man ingen sjukersättning så är det svårt att leva. Men jag överlevde det också.
När Helene blev utförsäkrad från Försäkringskassan befann sig på sjukhuset och fick andningshjälp av respirator.
Hon hamnade också i ett destruktivt förhållande där hon utsattes för våld. Den dåvarande partnern såg till att Helene hamnade i en stark beroendeställning.
– Där blev det väldigt mycket. Till exempel var det elavtal som stod i mitt namn, och det togs lån i mitt namn. Jag blev väldigt manipulerad. Jag fick inte ha mitt egna bankomatkort och kontroll över min egna inkomst, det togs ifrån mig så jag kunde inte betala något själv.
Helene blev utsatt för våld i en destruktiv relation.
Det har gått cirka tolv år sedan Helene och Eva Backman kom i kontakt med varandra första gången, på en kvinnojour där Eva hade planer på att jobba ideellt.
– Så småningom ringde jag Eva för att fråga lite för 'en kompis' räkning.
För Helene var det fram till dess belagt med för mycket skam för att börja lägga korten på borden.
– Det var två stora bitar, för det första att vara våldsutsatt i en relation och sedan att också vara ekonomiskt utsatt. Det var dubbelt, när det gäller våldet så gällde det att dölja det för alla mina nära och kära.
Men dagen efter ringde Helene upp Eva på nytt för att bekänna, det handlade inte om någon kompis situation utan hennes egen.
– Jag kommer så väl ihåg det samtalet, säger Eva Backman.
Öppnades dina dammportar där och då, att du berättade allt som det var?
– Nej, nej, men en liten dammlucka, säger Helene.
Skulderna hade växt till sexsiffriga belopp.
– Hela tiden hade jag jobbat väldigt hårt på att försöka betala räkning efter räkning, fram till att Eva sa åt mig att låta dem förfalla och gå till Kronofogden.
Det ledde vidare till löneutmätning.
– Då tänkte jag att hela mitt liv skulle rasa, med den lilla del jag skulle få behålla skulle det vara omöjligt att betala andra räkningar, minns Helene.
Helene är halvvägs genom sin femåriga skuldsanering.
I dag är hon sjukpensionär, halvvägs genom sin femåriga skuldsanering.
– Jag är på en mycket bättre plats i dag. Jag slipper tänka på ekonomin hela tiden. Jag slipper gå ut till brevlådan och se alla kravbrev eller vara rädd för att någon annan ska öppna brevlådan och se alla kravbrev.
Den tyngsta ångesten har släppt från hennes axlar.
– Jag behöver inte vara rädd om någon ringer på dörren. I dag får jag istället en massa positiv respons om att jag är en riktig kämpe, och det känns rörande och jättefint att höra.
På frågan vad Eva har betytt börjar tårarna rinna ner för Helenes kinder och hon får flera gånger ta ny sats för att svara eftersom rösten brister.
– Oj... Alltså... Åh gud, så här brukar jag inte gråta... Eva har betytt ofantligt mycket, hon är ovärderlig för mig. Hon har hjälpt mig både med våldsutsattheten och den ekonomiska utsattheten.
Helene ser likheter mellan de olika utsattheterna.
– Det är lite skrämmande, känslan att vara våldsutsatt i en relation är ganska lik känslan av att vara utsatt ekonomiskt, hur det påverkar en som människa.
– Jag tror att det tyvärr ofta faller sig så att personer som lever ett liv där det är jobbigt ekonomiskt, som jag, söker sig till destruktiva relationer. Det hänger liksom ihop, att man inte är värd något bättre. Man är värd att leva i det här kaoset för det är det man känner igen, om det så är ekonomiskt eller om det är på ett annat plan.
Länge och väl fortsatte Helenes skuldberg att växa till okontrollerbara höjder.
När Helene tog sig ur det destruktiva förhållandet kunde hon så småningom också börja ta tag i ekonomin.
– När jag började bearbeta det så började jag också ta tag i ekonomin, det blev ett sätt att ta kontroll på livet. I dag är jag stenhård med min budget och har koll på varenda krona. Och jag har blivit en stenhård förhandlare, det kan banker och elbolag intyga, säger Helene med ett skratt.
– Jag håller alltid koll på vad jag har i frysen, jämför alla priser och jag handlar alltid bara det som står på min handlingslista, ingenting annat.
Numera håller Helene koll på varenda krona i sin privatekonomi.
Hon berättar också att hon, till skillnad från de flesta, är road av att bli uppringd av telefonförsäljare.
– Det är ofta roligt när det ringer telefonförsäljare och berättar att man har blivit utvald att få ett superförmånligt erbjudande. Då spelar jag med, låter dem hållas och dra hela sitt case. Jag pratar med dem jättelänge och säger att jag tycker det låter jättebra. Sedan berättar jag att jag har skuldsanering, då blir det tyst och sedan hör jag ett klick i luren.
När började du tycka om dig själv igen?
– Gör jag det då?... Jo, i dag tycker jag att jag är en jävla bra brud. Det har kommit successivt allteftersom jag har tagit mig igenom alla grejer med hälsan, mina ekonomiska problem och min superdåliga relation. Alla de sakerna har stärkt mig och är bara på mitt pluskonto i dag, säger Helene.
Fotnot: Helene heter egentligen något annat. Av hänsyn till personer i hennes närhet är hon anonymiserad i artikeln.