Hartleb åter till Jordbro
Rainer Hartlebs dokumentär "När jag blir stor" om Jordbro ger en annan bild av förortens barn - långt från stenkastning och kravaller. Och långt från huset i Östergarn.
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
I "När jag blir stor" med premiär på fredag följer han en skolklass från ettan till nian, en klass med rötter i Bosnien, Somalia, Algeriet, Gambia...
- År 1999 återvände jag till samma skola i Jordbro som jag skildrat tidigare för att se vad det var för ungar som gick där nu. Jag tänkte bara vara med under deras första år, men jag följde upp det så att det blev en film om de nio åren i grundskolan, om barnen, föräldrarna och deras familjehistorier.
Visar vardagslivet
Hartleb har valt ett annat fokus än många andra - inte minst journalistiska - skildrare av förorten.
I stället för att koncentrera sig på det fåtal som lever i kriminalitet, hedersförtryck och utanförskap visar han upp de vanliga människorna, deras vardagsliv och drömmar.
- Man kan kalla det ett vägval. De här människornas liv rymmer så mycket att berätta om, tragiska saker och fina saker. Hur det speglas hos varje individ, det har varit min drivkraft och mitt glädjeämne.
- Även i Jordbro förekommer våld och kriminalitet, men huvuddelen av människorna sliter med sin vardag och försöker få den att fungera. Den bilden av förorten är inte mindre sann än den andra.
Jordbro var självklart
Att för en gångs skull filma en annan miljö än Jordbro var, säger Hartleb, inte aktuellt.
- Man återvänder gärna till platser som fastnat i ens medvetande. Det är som att komma tillbaka till sin hemstad, det sätter igång fantasin.
Nästa projekt för Rainer Hartleb ligger dock långt från Jordbro. Han arbetar med en film om den tyska staden Erfurt under och efter murens fall.
Så jobbar vi med nyheter