Harlevi om turbulensen inom Moderaterna

Inger Harlevi är en av Gotlands mest rutinerade politiker. Efter valet 1991 värvades hon av Roy Hansson, partiets då starke man, till sitt första uppdrag som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden.

Och sedan dess är hon kvar, så att säga. Innevarande mandatperiod har hon det mest prestigefyllda uppdraget av alla, det som ordförande i regionfullmäktige.

I den här intervjun kommenterar hon den turbulens som varit inom och runt partiet den senaste tiden, allt från det svaga valresultatet och de interna personstriderna till senaste veckans nyhetsbomb att pengar, enligt uppgifter sexsiffriga belopp, försvunnit från partiets konton.

– Det är sorgligt och allvarligt, men också förstås djupt tragiskt på ett mänskligt plan, säger hon.

En partimedlem är alltså misstänkt för förskingring, hur tänker du kring det?

– Egentligen har jag ingenting mer att säga än att brott är begånget och att det pågår en polisutredning.

Hur går partiet vidare efter en sådan sak?

– Det handlar om att hålla isär saker och jag tycker det finns god grund för det, det här få inte påverka vårt arbete framåt. Politiken måste gå vidare, efter jul ska Alliansen ta över alla nämnder och vi har flera poster som såväl ordförande som vice ordförande, jag är säker på att vi klarar det.

Det här kunde skett i vilket parti som helst, men vad skickar det för signaler? Det finns redan ett mått av politikerförakt i samhället.

– Som sagt, vi måste avvakta polisutredningen, men visst, det kan tyvärr absolut medverka till utökat förakt. Men det krävs å andra sidan så lite för att det ska flamma upp, det vet jag av erfarenhet. Mest är det här förstås djupt tragiskt för de närmast inblandade.

Om vi backar lite i tiden, vi hade ett val i september som inte gick så bra för...

– Det gick dåligt! Så var det, det är det rätta ordet.

Ja, dåligt. Hur har ni analyserat vad som gick fel?

– Vi har valt en grupp som tittar på det och när de är klara ska vi diskutera den biten. Men vi får heller inte älta detta i all evighet, det viktiga nu är vad vi gör framåt. Att det går upp och ner i politiken, det vet alla.

Men det krävs en historisk botten för att veta hur man går vidare.

– Jo, så är det. Och det ska vi titta på. Det känns som det varit lite rörigt ända sedan bytet av partiledare (då Anna Kinberg Batra avgick sommaren 2017 och ersattes av Ulf Kristersson, reds anm).

Vilka är dina tankar kring valresultatet, lokalt här på Gotland?

– Vi gav ett mer splittrat intryck är exempelvis Centern gjorde, så tycker jag. Men det gick dåligt för fler partier, vi tappade två mandat i fullmäktige (från 13 till 11), det fanns de som tappade fler.

M tappade även riksdagsplatsen, Jesper Skalberg Karlsson fick kliva av till förmån för Lars Thomsson (C). Vilken betydelse har det?

– Det är jättetråkigt, så klart. Socialdemokraterna är av hävd starka så det ena av Gotlands två mandat är mer eller mindre vikt för dem, sedan har det varit jämnt mellan M och C i flera val. Den här gången var Centern starkast, det går fram och tillbaka, om fyra år har vi val igen.

Anna Hrdlicka var gruppledare och förstanamn på fullmäktigelistan, hon fick näst mest kryss men petades från regionstyrelsen. Hur kommenterar du det.

– Att vi jobbar efter våra stadgar, det är allt jag vill säga. Det innebär att den som är ordförande för förra fullmäktigegruppen kallar den nya fullmäktigegruppen till möte, där utses en ordförande, vilket blev Jesper, och en vice, vilken blev jag. Dessutom väljs en valberedning som föreslår kandidater till våra poster i regionstyrelsen. Och i och med att valet gick dåligt har vi nu färre platser där, då blir det förstås också tuffare att nå dit.

”Moderaterna är ett parti som ofta har personstrider” sade Jesper Skalberg Karlsson i en tidningsintervju, som en kommentar petningen av Hrdlicka.

– Jag anser mig veta att det är likadant inom alla partier, kanske har vi medlemmar som är mer pratvilliga utåt, men det finns överallt. Samtidigt är det, som jag sade, en tuff kamp om platserna. Vi går från tre till två i RS, det innebär fyra personer istället för sex, två ordinarie och två ersättare.

Förra veckan tillkännagavs att Maria Dalemar slutar i förtid som hälso- och sjukvårdsdirektör efter överenskommelse med regiondirektör Peter Lindvall. Detta efter samtal med det nya alliansstyret. Hur kommenterar du det?

– Det är ett beslut jag inte har några synpunkter på. Men jag kan säga att Maria gjorde en professionell insats senast vi hade nämnd, det gav jag henne beröm för. Jag tänker att om man ska byta kan det vara smart att göra det samtidigt som den politiska ledningen byts, alltså att förordnanden skrivs så att de timar med valen.

Om vi höjer blicken en aning: I rikspolitiken råder låst läge och vi har fått lära oss ett nytt ord, talmansrunda. Hur ska Sverige få en regering, som du ser det?

– Det som krävs är att någon är beredd att rucka på det man initialt sade, annars har vi ett extraval vilket förmodligen inte kommer att förändra det politiska läget. Fram till dess har vi en expeditionsministär som bara förvaltar och inte kommer framåt.

”Någon måste rucka”, men det ska alltid vara någon annan som gör det.

– Förhållningssätten mellan blocken är olyckligt, DET kan verkligen bidra till politikerförakt, som jag ser det. SD:s väljare som tycker att de inte tas på allvar och att man inte kommer vidare. I morse läste jag att Liberalerna hade något på gång som kanske kan leda något vart, men det låste läget är absolut inte bra, även om det är demokratins spelregler.

Det har varit mycket negativt i den här intervjun, så vad gör Moderaterna för gott för världen?

– Jag får hoppas att vi gör en hel del. Statsministerfrågan är i mångt och mycket ett spel för gallerierna, bakom kulisserna pågår jobbet som vanligt, business as usual.

Är du en stolt moderat, trots all turbulens?

– Ja, det är jag, det här är sådant som kommer och går. Om man ska dela ett partis värderingar till 100 procent krävs nog lobotomi, men i möjligheten att forma sitt eget liv, ta sina egna beslut och i inställningen till näringslivet stödjer jag partiet fullt ut. Sedan har jag genom mitt kyrkliga engagemang en mjukare inställning i flyktingfrågan än partiet i stort, det viker jag inte från och det får jag även respekt för.