Hård försvarsattack mot Jan-Eric Nilssons vittnesmål
Trovärdighet var ett lösenord när mutmålet avslutades i Svea hovrätt. Trovärdigheten hos närmast alla inblandade ifrågasattes från antingen försvar eller åklagare.
Att reducera Jan-Eric Nilsson till en lögnhals är en vårdslös hantering av frågan, kontrade åklagaren.
Försvaret ansåg också att rättegången i Gotlands tingsrätt borde ha avbrutits när rederichefen tog sitt liv.
- Man skulle ha besinnat sig och börjat om.
Ja, det blev laddade slutpläderingar från såväl de båda försvararna som åklagaren när det omfattande mutmålet på måndagen avslutades i Svea hovrätt i Stockholm.
Båda sidor ifrågasatte trovärdigheten hos närmast samtliga inblandade i målet beroende på utgångspunkt. Vidare underkände försvaret helt den bevisvärdering som gjorts i tingsrätten. Och inte oväntat kom man fram till diametralt skilda ståndpunkter i påföljdsfrågan.
Åklagaren yrkade att Gotlands tingsrätts utdömda fängelsestraff om sex respektive åtta månaders fängelse för de båda före detta tjäntemännen vid Kamewa/Rolls Royce skall fastställas medan försvararna yrkade på frikännande för respektive klienter.
Advokat Stefan Lindskog, försvarare för den 65-årige tidigare försäljningschefen vid Kamewa, numera bosatt i Singapore, som dömdes till sex månaders fängelse i tingsrätten, var först att slutplädera.
<span class=MR>Rederirabatter</span>
Egentligen är målet enkelt. Det har inte förekommit något sådant som åklagaren påstår. Ett skeende i shippingbranschen kan man inte läsa om man inte har förförståelse. Målet handlar om rederirabatter. Därför har jag lagt ner vikt på att förklara vad det är.
Rederirabatter är en normal företeelse i branschen utan skumma förtecken, summerade Stefan Lindskog. Alla vet att de finns.
Den kritiska frågan för Kamewa är om den lämnade rederirabatten var avsedd för rederichefen eller för Gotlandsbolaget. Faxen från min klient skickades till Gotlandsbolaget attention rederichefen. Den är skickad men undanplockad hos bolaget.
En fax gick så i motsatt riktning, från rederichefen till 65-åringen. Detta innehöll anvisningar om inbetalning av rederirabatten på rederichefens privata Schweizkonto.
65-åringen vidarebefordrar bara handlingen till Kamewa eftersom han har slutat där. Vi vet nu att rabatten gick till fel betalningsmottagare.
Stefan Lindskog sammanfattade det som att det särpräglade var att en rederirabatt avsedd för Gotlandsbolaget hamnade i rederichefens ficka.
Det blev de båda dömdas olycka.
<span class=MR>Nilssons vittnesmål</span>
Advokat Lindskog övergick så till att granska Gotlandsbolagets Jan-Eric Nilssons (i dag styrelseordförande men vd under majoriteten av den tid åtalet omfattar) vittnesmål, avgivet i tingsrätten och banduppspelat i hovrätten.
Gotlandsbolaget präglas av "The Grand Old Man", Eric D Nilsson. Jan-Eric Nilsson vill låta påskina att han inte vet vad rederirabatter är. Det är en omöjlighet. Han säger att det finns absolut inga i Gotlandsbolaget, de är i så fall vid sidan om systemet.
Men varför skulle han tacka nej till ett värde i pengar när han kan tänka sig att säga ja till service och reservdelar. Det är inte vid sidan om systemet om det redovisas ordentligt. Det är något i Gotlandsbolagets attityd till det här som är konstigt och man kan fråga sig vad det beror på.
Stefan Lindskog menade vidare att rätten skulle ta den avlidne rederichefens ord med en nypa salt.
Vi vet att han ljög om att ha fått telefonen av en polistjänsteman. Varför skulle han tala sanning när han pekar ut de båda dömda. Han var pressad och förnedrad, det är inga idealiska betingelser för ett sannningsvittne.
Min klient stod dessutom emot hans försök att få honom att ljuga via hotelser. Det är lätt att se ett skäl till varför rederichefen skulle ljuga: hämnd.
<span class=MR>Kafka-artat</span>
Stefan Lindskog kommenterade också varför hans klient lämnat delvis ändrade uppgifter under hovrättsförhandlingarna.
I tingsrätten hade rederichefen ännu inte erkänt och såväl min klient som den andre dömde var fullständigt övertygade om att de skulle frias. De blev indragna i något nästan Kafka-artat som de inte förstod.
Tingsrätten satte rederichefens ord före min klients. En obegriplig bevisvärdering. Varför i all sin dar skulle min klient muta rederichefen. Det är befängt, han hade ingen provision på detta, avslutade Stefan Lindskog.
Hans Strandberg försvarar den förre försäljaren vid Kamewa som dömdes till åtta månaders fängelse. Advokaten inledde med att konstatera att det var de båda anställda vid Gotlandsbolaget som agerat "uppenbart illojalt och självklart brottsligt".
Gotlands tingsrätts bevisanalys för min klient kom av sig på grund av dödsfallet. Rättegången skulle ha avbrutits. Man skulle ha besinnat sig och börjat om.
Tingsrätten har inte heller prövat vad rederirabatter är. I min klients värld är dessa fullständig naturliga och betalningarna har redovisats öppet. Skulle man inte ha valt en mer sofistikerad metod om det rört sig om mutor.
Även advokat Strandberg gick in på Jan-Eric Nilssons vittenesmål.
Hur kan det ens vara möjligt att Gotlandsbolagets ledning inte känner till rederirabatter. När han försäger sig i förhör skyndar han sig att tillägga "det hörde jag först under utredningen".
Rederirabattsbiten visar att det på vissa håll inte talas sanning. Min klient har gjort spontana anteckningar att rabatten skall gå till Gotlandsbolaget. Faxet med betalningsanmaning kommer från rederiet. Rederichefen smusslar inte med det eftersom han inte har någon brottslig överenskommelse med min klient. Varför skulle min klient medverka till en brottslig gärning om han inte tjänade något på den.
<span class=MR>Lips-anbudet</span>
Det anmärkningsvärda faktum att hans klient haft tillgång till konkurrenten Lips fullständiga anbud gick advokaten snabbt förbi.
Vi vet inte om Lips hade tillgång till Rolls Royces anbud så det är inget konstigt.
Hans Strandberg menade också att det inte föreligger något erkännande från rederichefen.
In i det sista vidhåller han att han utfört konstultuppdrag. Varför? Jo, han vill hjälpa fartygsinspektören (som tog tillbaka sitt överklagande) som han gillar men inte herrarna som inte velat hjälpa honom. Berättelsen är alltigenom oriktig för att inte säga osann.
Hans Strandberg avslutade med att yrka att Gotlands tingsrätts dom skall ändras och åtalet ogillas.
<span class=MR>Mutkulturen</span>
Åklagaren Christer Krantz avslutade rättegången. Han inledde med att framhålla att korruption är präglad av icke transparens, allt sker i det fördolda. Han framhöll försäljarens uttalande om shippingbranschen som "en stenhård och kall värld" och där den som säger nej till rederirabatter får beskedet "där är dörren" som det klimat som utgör grunden för mutkulturen.
- Försvaret säger att jag sagt att rederirabatter alltid är mutor. Häpnadsväckande. Jag har sagt att det är så i detta fall.
Han kommenterade så försvarets angrepp på Jan-Eric Nilssons vittnesmål.
Han är nu reducerad till en lögnhals. En vårdslös hantering av frågan. Han är inte road av den här typen av affärer, det är att gå runt systemet.
Det är förmätet att påstå att Jan-Eric Nilsson ljuger. Han ger en väl motiverad förklaring till sitt synsätt.
Åklagaren menade också att luttrade affärsmän inte kunde vara okunniga om att rederirabattspengarna möjligen kunde leda åt ett annat håll än rederiet.
Man lägger sig inte i vart pengarna går, kan betala till gubben i månen om så är.
Försvarets tema om Schweiz som ett bekant shippingland, som man bland annat sökt styrka via ett nyinkallat vittne, och att det därför inte var onaturligt att rederirabatten skulle utbetalas till ett konto i det landet, avfärdade åklagaren.
Gotlandsbolaget har sitt säte i Visby.
Han menade att försvaret här "varit och shoppat" ny bevisning. Ett uttryck försvaret riktade besk kritik mot.
<span class=MR>Telefonsamtalen</span>
Angåend
Så jobbar vi med nyheter