I lokalen är belysningen dov. Musiken som spelas är från 50-talet och på ekparketten framför den lilla scenen trängs dansande pensionärer, ståendes och i rullstol. I ett hörn av lokalen står Gunn-Britt Magnusson och spelar på chokladhjulet. Det kostar tio kronor att vara med och alla vinner en chokladbit.
- Man kommer inte ut så ofta. Det är underbart att få dansa. Jag kommer inte ihåg när jag gjorde det sist, säger Gunn-Britt Magnusson.
Musik som arbetsmetod
I Etelhems bygdegård var det i onsdags nostalgidans. En uppföljare på succén från år 2007. Hattstugan, ett demensboende i När, ligger bakom arrangemanget. 50-tal var årets tema och personalen var klädda i färgglada kläder från samma årtal. Brukare och personal från särskilda boenden över hela Gotland var inbjudna. Sammanlagt 140 personer besökte tillställningen.
Hattstugans gruppboende för demenssjuka arbetar med omsorg på ett alldeles eget sätt. De fokuserar på individen och har valt bort mycket medicin för andra metoder. Som musik. Den sägs ha en lugnande effekt och hjälper den demenssjuke att få kontakt med sitt förflutna. Därför anordnade Hattstugan i onsdags denna festliga eftermiddag med musik, dans och fika.
- Fantastiskt. Musiken och takten finns där. Även de som inte längre har språket kan brista ut i sång, säger Jane Lindell Ljunggren.
Ofta utflykter
Hattstugan åker ofta på utflykter med de äldre. Men alla särskilda boenden har inte samma möjlighet.
-Vi vet att det kan vara svårt för andra boenden att ta sig ut. Vi gör det här för dem. Det krävs hårt arbete, men deras leenden är tack nog, säger Pia Lindell från Hattstugan.
Monika Storms arbetar som undersköterska på Sudergården. Hon instämmer i att det är väldigt svårt för ett äldreboende att dra ihop någonting liknande. Det handlar om ekonomi. Hon slutade tidigt den här dagen och fick lov att följa med på sin fritid. Och hon menar att det är vad som krävs om man ska komma ut med alla boende samtidigt.
- Det är en fantastisk idé. Även om alla inte kommer ihåg detta i längden så är det underbart för stunden, säger hon.
Problem med färdtjänst
Dagmar Franzén är här för att dansa. Hon bor på Roma äldreboende och det är första gången hon kommer ut på något liknande. Hon älskar att dansa. När hennes man var i livet brukade de dansa ofta.
- Det är bara en sak som fattas, säger hon, mina ben.
Dagmar Franzén sitter som många andra på dansgolvet i rullstol. Men de dansas ändå. Glädjen går att ta på i rummet och engagemanget från personal på de olika boendena är påtagligt.
Ett problem vid tillställningar som detta är logistiken. Dagmar Franzén och de andra från Roma äldreboende måste åka hem en timme innan dansen är över. Personalen berättar att de gärna hade stannat till slutet men att det är en omöjlighet att få färdtjänst till alla då. De fick använda flera privata bilar för att ens kunna ta sig hit.
- Gotlands färdtjänst har inte beredskap för det här.
Hon berättar att en del fick komma hit och vänta två timmar innan dansen började medan andra kommer att få sitta kvar lika långt efter för att komma hem.
Vill sprida glädje
Intresset för dansen har varit stort. Alla fick inte plats i lokalen. Pia Lindell berättar att Hattstugan hoppas kunna anordna något liknande igen för de som inte fick plats den här gången. Kanske till och med två gånger om året. En vårdans och en höstdans, eftersom det är så otroligt uppskattat av de som deltar.
- Glädjen i deras ansikten är fantastisk, säger hon. Vi vill sprida den glädjen. Visa arbetande på andra boenden att det faktiskt går, bara man vill.