"Här vill jag alltid vara"
Noor Alsabti, 15 år, har bara bott i Sverige och på Gotland i ett halvår.Men hon vet redan att här vill hon stanna.- Jag vill bo på Gotland. Och jag vill utbilda mig till polis, säger hon.
Kerstin Blomberg med barnen Jodel, 5 år, Lysa, 4 år, samt Ines, 8 år, från Burundi.
Foto: Bengan Zettergren
Med två stora bussar och ett par personbilar gav sig cirka 120 personer, varav merparten gotlänningar med flyktingbakgrund, på förmiddagen iväg från Visby till Fårö.
Vid färjeläget vid Broa stod Rädda Barnens ordförande Kerstin Blomberg och väntade. Det var hon som var värd och arrangör för utflykten.
Fårö varje sommar
- Vi har gjort utflykter till Fårö varje sommar sedan slutet på 80-talet då den första flyktingförläggningen fanns på Gotland, berättar hon.
Besök på en bondgård i Martebo och en städdag på Stora Karlsö på våren är andra återkommande programpunkter riktade till flyktingfamiljer på Gotland.
Bergmans grav
Första stoppet på Fåröturen i går var Fårö kyrka. Många ville se Ingmar Bergmans grav, barnen passade på att springa av sig lite och andra gick in i kyrkan för en stund i stillhet. Noors mamma Bushra Alsarraf storasyster Maroa tände ljus i kyrkans ljusbärare till minne för anhöriga.
Noor själv gick med Kerstin Blomberg för att se på Ingmar Bergmans grav. Fatma Al-Saady, född i Sverige men med föräldrar från Irak, hade tagit med en blombukett för att hedra den store regissören.
Efter besöket vid Fårö kyrka utbrast en kvinna spontant:
- Kerstin, tror du man kan få bli begravd här ?! Det är en så vacker plats.
En stund på stranden
Bussen fortsatte till Sudersand för en stund på stranden för alla utflyktsdeltagarna. Barnen rusade först. De vuxna tog det litet lugnare och kom efter med allt pick och pack.
Filtar lades ut på sanden, några kvinnor satte sig på en bänk en bit upp och de små barnen sprang rakt ut i vattnet.
Noor och hennes storasyster nöjde sig med att bada fötterna. Och lillebror Zen, 8 år, tyckte det var så kallt att han helst inte ville i alls, men tjejerna tvingade ut honom i vattnet en stund så att GT:s fotograf kunde få en badbild på alla tre syskonen tillsammans.
Ett halvår i Sverige
Familjen har bara bott i Sverige cirka ett halvår. Dagen före julafton kom de till Gotland; det var Noor, hennes mamma och pappa och två syskon.
- Tidigare bodde vi i Syrien, dit hade vi flytt från Irak när jag var nio år. Jag var 14 när vi kom hit till Gotland, berättar hon.
Hon talar redan flytande svenska, men säger att hon har svårt att förstå om man pratar för fort.
- Lärarna pratar långsamt med mig, då förstår jag. Men svenska kompisar har jag inte än, de pratar så fort så jag förstår inte, säger hon.
Vill bli polis
I höst börjar hon högstadiet, på Södervärnsskolan. Och hon ser fram emot det.
Framtidsdrömmen är att bli polis.
Tror du att du kommer att stanna på Gotland?
- Ja, jag vill stanna på Gotland. Jag trivs här, jag har fått nya kompisar och vi har det bra, säger hon.
Det är dags att gå tillbaka till bussarna igen. Filtar skakas, barnen kallas upp ur vattnet och snart ligger stranden tom och öde igen. Det cirka 15-gradiga vattnet lockar inte så många.
Öppnar sitt hem
Rädda Barnen-gänget far vidare till Ava och mat och lekar i Kerstin Blombergs trädgård. Varje år öppnar hon sitt hem för hundratalet nya gotlänningar. För människor som kommit från alla världens hörn och som ofta har svåra upplevelser bakom sig.
- Det är en sån glädje för mig att se dem springa på gröna ängar, när jag vet hur mycket de varit med om, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter